Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnastik, av gymnastikdirektör Klas Thoresson - Gymnastikens historia - De »stora» gymnastiksystemens utformning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASTIK
Övningarna omfatta utom de i Guts
Muths’ gymnastik upptagna även
övningar på häst med sadelbågar efter före-
lämpade program och att de fristående
övningarna hade sin givna plats inom
skolgymnastiken. Han insåg vidare, att
4
Bild 13. Ur P. H. Lings »Reglemente för gymnastik» (1836). — Tabell I. Rörelser utan stöd:
planen; 3 »Armskiftning från hel fotflyttning framåt»; 4 »Båda knänas böjning samt återtagande i
fötter»; 6 Ryggböjning bakåt — även efter armsträckning uppåt och fotflyttning framåt från slutr
armarna under motstånd». — Tabell III. Rörelser med sammansa
bild av den gamla voltigen samt på de
troligen av Eiselen införda redskapen
räck och barr. Senare infördes även
romerska ringar.
Turnrörelsen spred sig snart över hela
Tyskland. Den fick emellertid redan
från början en politisk prägel, som väckte
statsmakternas misshag, och då den
dessutom visade ofördragsamhet mot
oliktänkande, förbjöds turnén 1820 i
Preussen. Under den tid förbudet (die
Turn-sperre) varade, låg all gymnastisk
verksamhet nere. Dock lyckades Eiselen 1825
få myndigheternas tillstånd att driva
privata gymnastikinstitut i Berlin.
När förbudet 1842 upphävdes, fick Hans
Ferdinand Massmann i uppdrag att organisera
gymnastikens införande i gymnasier och högre
läroanstalter. Massmann saknade emellertid
Jahns medryckande egenskaper, och snart
sjönk deltagarantalet i turnövningarna i
skolorna till ett minimum. Likaså misslyckades
Massmann som ledare av ett 1847 inrättat
militärt gymnastikinstitut, som redan följande år
stängdes.
Spiess — den tyska skol- och
kvinnogymnastikens banbrytare.
Ungefär samtidigt med turnförbudets
upphävande framträdde Adolf Spiess,
grundaren av den tyska skolgymnastiken.
Under sin verksamhet som lärare i en
samskola i Schweiz kom Spiess till insikt
om att nya rörelseformer och ett nytt
arbetssätt måste komplettera den tyska
gymnastikens huvudsakligen för män
891
gymnastiken måste anpassas efter barnens
fortskridande fysiska utveckling.
Spiess’ huvudarbete är »Lehre der
Turn-kunst» (1846). För praktiskt bruk utgav han
»Turnbuch für Schulen», vars första del (1847)
behandlar åldern 6—10 år och de två följande
delarna (1851) åldern 10—16 år.
Spiess hyllade i likhet med Pestalozzi
satsen, att alla rörelser, som kunna
utföras, må göras till föremål för övning. Det
rytmiska arbetssättet (rörelserna utfördes
ofta under sång och musik) blev för
Spiess det väsentliga. Ehuru därigenom
givetvis det formgivande — korrektiva —
värdet hos gymnastiken till en del gick
förlorat, har Spiess kommit att bli av största
betydelse för kvinnogymnastikens
utveckling och har fått många efterföljare i
modern tid, bl. a. Björkstén och Bukh.
En svaghet hos Spiess var, att han
underskattade värdet av fackmässigt
utbildade lärare och lät skolgymnastiken ledas
av personer med bristfälliga gymnastiska
insikter. Detta, jämte benägenheten att
bedriva gymnastiken inomhus, skaffade
Spiess många motståndare inom
turn-lägret. I stort sett kom emellertid den
spiesska gymnastiken att behärska
skolgymnastiken i Tyskland fram till början
av 1900-talet.
Per Henrik Lings banbrytande verk.
Trots de betydande insatser, som gjorts
av tyskar på gymnastikens område, var
det emellertid i Sverige gymnastiken fick
904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
