Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gäddfiske, av redaktör Nils Färnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G ÄDDF1 S KE
ten. Allt efter vindriktning och
småfiskstimmens vandringar flytta gäddorna sig,
men ofta inom ganska begränsade
områden.
Tagtiderna ett problem.
Ett hittills olöst och bland fiskare
ständigt diskuterat problem är gäddans
varierande benägenhet att förtära föda och
hugga fiskarens beten. Ganska allmänt
gör man gällande, att gäddan tidvis lider
av svallkött, d. v. s. att tandköttet blir
ömt och svullet, och tänderna få en
benägenhet att lossna.
Man har trott sig kunna konstatera en viss
regelbundenhet i dessa tag- och
svallkötts-tider, så att gäddan med c:a 14 dagars
mellanrum skulle befinna sig i taget. Tagtiderna,
vilkas början och slut skulle vara påverkade
av vattentemperatur och vindförhållanden,
skulle också stå i viss relation till månen, så
att fisken skulle vara glupskast efter
nytändning.
Att gäddan har sina perioder av
glupskhet och nästan fullständig likgiltighet för
föda (då den utan att röra en fena kan
se det ena stimmet småfisk efter det
andra stryka tätt förbi) är oomtvistligt.
Längden och regelbundenheten av dessa
perioder samt deras orsak äro emellertid
ej kända.
Hur gäddan fiskas.
Spinn- och dragfiske.
Gäddan är spinnfiskarens förnämsta
objekt, och tack vare gäddan har
spinnfisket och därmed sportfisket under
senare år nått ett oanat uppsving i vårt
land. Innan spinnfisket började
praktiseras, rodde sportfiskaren mest drag och
slantade.
Det moderna ->spinnfisket har
medfört, att otaliga olika gäddbeten
konstruerats. Förr användes vid ->dragfiske
skeddrag av i regel ganska klumpig typ,
framför allt svirvlar, d. v. s. skedar,
roterande kring en stång, eller flata
bleckfiskar. Vidare användes mer eller mindre
exakta imitationer av betesfiskar,
tillverkade av kautschuk, och s. k. sidenfiskar.
I stor utsträckning begagnades även
konserverad småfisk, monterad på
spjut-och propellertackel. Det konserverade
betet, som är besvärligt att montera på
tacklet och föga hållbart, brukas numera
ej i större utsträckning men är dock
fortfarande i många fall ett av de bästa
gäddbeten, som existera. Särskilt när
gäddan är trög att hugga, kan en
konserverad eller färsk betesfisk, rätt monterad
på tacklet, många gånger rädda
situationen. Vid allt drag- och spinnfiske gäller
det att föra betet så långsamt som
möjligt. Gäddan är nämligen ganska trög och
ej benägen att rusa efter ett bete. Allt
plaskande med åror och dylikt bör
undvikas, då fisken är känslig för vibrationer.
Slantfiske.
Slantfisket har numera ej så många
utövare men är synnerligen spännande
och i vegetationsrika vatten, där man har
svårt att spinna eller ro drag, en
synnerligen effektiv fiskemetod.
Utrustningen består av spö, vanligen
ej kortare än 6 m, lättgående slantrulle
av trä och en c:a 50 m lång rev av
slungat silke samt slantkrok. Man kan
också använda samma utrustning som vid
flötfiske. Av slantkrokar finnas flera
modeller med enkel eller dubbel
slantkrok, försedda med en lång, bly omgjuten
skänkel, i vars ögla man har en c:a 3 dm
lång tafs av wire. Med hjälp av en
betesnål föres tafsen in genom betets mun
och ut i stjärten, där den fästes med några
varv tunn tråd. Som bete användes
mindre mört, sarv eller löja. Innan betet
monteras, avklippas fenorna.
Fisket sker från båt, och det är av vikt,
att roddaren kan ro tyst och försiktigt
nära vassarna och näckrossamlingarna.
Med korta, försiktiga kast pendlar man
ut betet i vegetationen och låter det
sjunka, samtidigt som man ger löslina.
Strax innan det nått bottnen, hämtar man
upp det igen genom att försiktigt dra in
linan med handen. Då betet nått ytan,
får det åter sjunka o. s. v. Det gäller
framför allt att få betet så tyst i vattnet
som möjligt och få dess rörelser att likna
en skadad småfisks."1’
När man får hugg, skall reven vara
klar, så att gäddan kan gå några meter
med betet och i lugn och ro börja svälja
971
972
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
