Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harjakt, av överste Bertil Burén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARJ AKT
Bild 5. Ett bra harpass! Två stigar sammanlöpa mot jägaren, som här står fullt oskyddad. Detta
kan man göra, om klädernas färg ej sticker av mot bakgrunden, om man står absolut stilla och
om man är en skicklig skytt, så att skottet snabbt kan gå. — Foto N. Högfeldt.
marker men finner sig väl till rätta även i
skogen. Han äter växtämnen av alla slag.
Särskilt tycker han om klöver, grönråg, rovor och
fodermärgkål och framför allt barken och små
grenar av unga fruktträd samt av bok, sälg,
asp, guldregn m. m. och är stor skadegörare i
fruktträdgårdar, som ej skyddas av täta
inhägnader.
Fältharen börjar sin fortplantning ännu
tidigare än den nordiska. Dräktighetstiden torde
ej vara kortare än den svenska harens, d. v. s.
omkring 50 dygn. Ungarna födas fullt
hår-beväxta och seende. I södra Sverige sätter
fältharen med säkerhet fyra kullar. I
mellersta Sverige ha dräktiga honor ofta skjutits i
sept. och okt.
Bild 6. Fälthare gör ett avsprång till sin lega.
— Efter J. Steen i »Danmarks Pattedyr».
Fältharen jagas mest på klappjakt.
På marker med högt uppdriven
jaktvård kan fältharen bli så talrik, att det
är omöjligt att hinna med att skatta
stammen på annat sätt än medelst klappjakt.
I sådana trakter har stövaren ingen
uppgift att fylla.
På många ställen i Småland och
mellersta Sverige har fältharen dock
övertagit den nordiska harens, »svenskharens»,
roll såsom mål för ->stövarj akten. Ofta
vet jägaren ej, förrän han får se haren,
vilken art hundarna drivit upp.
De mindre markägarna jaga även med
förkärlek denna hare »på uppsprång»
och kunna tack vare dess talrikhet göra
detta också på barmark. Även om
spårsnö finnes, lyckas man sällan så reda ut
spåren, att de bli till ledning för att finna
legan, ty fältharen rör sig så mycket på
en natt och i nästan vilket väder som
helst, att trajen av de olika hararna
oftast gå in i varandra. Därför pläga
jägarna stundom gå skjutfärdiga fram på
linje över åkrar, där harar ta sin daglega.
Därvid springer en eller annan hare upp
inom gott håll. Olägenheten med denna
jaktmetod är, att de allra flesta skotten
1101
1108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
