Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hastighetsåkning på skridsko, av redaktör Peder Christian Andersen, Oslo - Teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASTIGHETSÅKNING PÅ SKRIDSKO
Bild 7. Växlingen. Engnestangen i ledningen vid banväxlingen i 500 m-loppet vid OS i
Garmisch-Partenkirchen 1936. Engnestangen, som bär ansvaret för en eventuell sammanstötning, har ett
betryggande försprång och synes på väg mot ytterbanans ytterkant för att därmed göra den sista
kurvan mindre brant.
mot löpningsriktningen. Ju mindre vinkeln
kan göras, desto bättre. Samtidigt som
vänster skridsko når isen, flyttas
kroppstyngden över på vänster ben. Höger ben
sträckes och lyftes från isen utan
våldsamhet, helst ljudlöst. Detta kallas
»av-spark». Höger ben föres därpå något böjt
inåt—bakåt förbi vänster ben på god höjd
över isen. I detta moment inträffar sista
fasen av tyngdpunktens förflyttning,
samtidigt som tyngden nästan omärkligt går
över från främre till bakre delen av
skridskon. Detta moment varar, tills man
känner, att balansen börjar förloras, då
ögonblicket är inne att låta skridskon gå
över på innerskär.
Just som innerskäret börjat, föres höger
fot med lugn och jämn rörelse upp mot
sidan av vänster ben. När sedan
ytter-skäret är färdigt och gått över i
innerskär, är också höger fot redo att sättas i
isen alldeles intill och framför vänster.
Därmed börjar ett nytt högerskär.
Konsten är att behålla skäret så länge
som möjligt, vilket bäst uppnås genom
att skridskon sättes i isen i minsta
möjliga vinkel mot löpningsriktningen.
Genomsnittsstilen kräver tämligen böjda
knän och framåtlutad bål, nästan
parallell med isen, men utan att bröstet
pressas ihop. Tyngdpunkten får inte skjutas
för långt framåt — man skall hellre »sitta
på skridskorna».
Armföringen.
Riktig armföring är av stor vikt.
Händerna läggas i varandra med yttersidorna
mot ryggen och så långt ned, som de nå,
utan att armarna sträckas. För
nybörjaren förefaller denna placering av
armarna onaturlig, då kroppen lätt kommer
i vaggning, när ett nytt skär börjar. Åker
man långsamt, finner man emellertid
snart den naturliga balansen för armar
och kropp. Ökar man sedan farten,
upptäcker man, att kroppstyngdens
överföring från vänster till höger ben och vice
versa sker friktionsfritt och lär sig
undvika knyckar och ryck, som suga kraft
och hämma farten.
Hur kurvlöpningen tillgår.
Vid kurvlöpning är den huvudsakliga
avvikelsen i stil, att högra, yttre, skridskon
vid framsättningen föres över främsta
delen på den vänstra och sättes i isen strax
framför denna och i svagt innerskär, som
längre fram i glidet blir mera utpräglat.
Vänster skridsko föres i sin tur vid
benväxlingen med hälen intill höger
skridskos bakre del och nedsattes på isen i
kurvans tangentriktning. Under
kurvlöpning sker avsparken automatiskt i ett
något tidigare moment än under åkning
på långsidorna. Sista skäret på långsidan,
innan kurvåkningen börjar, skall alltid
vara ett högerskär, det sista i kurvan
också ett högerskär.
1151
Tryckt 19/io 40
1152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>