Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjorth, Bo E. - Hjortjakt, av friherre Otto Ramel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJORT JAKT
Hjorth vann SM med Elto i klass X 1936, 37,6
knop, och blev tvåa i samma tävling följande
år. Han är medl. av K. M. K. och K. M. K. R.
sedan 1930, i vilken senare klubb han även varit
medlem av tävlingskommittén. B. L.
HJORTJAKT.
Av friherre Otto Ramel.
De hjortarter, som i vilt tillstånd finnas
i Norden, äro kronhjorten, ett inhemskt,
vilt djur, och dovhjorten, som
inplanterats och förvildats, sedan den utsläppts
från djurgårdar.
Kronhjortjakt.
Av de båda hjortarterna är kronhjorten (lat.
Cervus elaphus) utan jämförelse den
ståtligaste. Den rör sig mycket vackert med
graciösa rörelser och högburet huvud, oftare i
trav än i galopp. En gammal hjort väger över
150 kg, hinden omkr. 75 kg.
Kronhjorten finns i Europa, Nordafrika,
Mindre Asien, mellersta och norra Asien samt i n.
delen av Nordamerika. Den var talrik i södra
Sverige så sent som på 1700-talet men har
sedan undanträngts och finns numera endast på
vissa gods i Skåne, där stammen f. n. (1940)
uppgår till högst 150 djur. Störst är tillgången
på de Piperska egendomarna
Högestad-Bald-ringe, på Sövdeborg och på Skabersjö. Mindre
stammar finnas på Häckeberga, Börringe,
övedskloster och Krageholm. I Danmark finns
kronhjort f. n. endast på Jylland. Från Sverige
har kronhjorten antagligen invandrat till Norge,
där den på grund av de blida vintrarna vid
kusten går längre norrut än i någon annan del
av världen, och förekommer nu i kustlandet
från ungefär Stavanger i s. till
Trondheimsfjorden i n.
Kronhjorten är ett svårt skadedjur framför
allt i skogen, där den biter toppskott av
plantorna och flänger barken av både barr- och
lövträd, men även i sädesfält samt i
potatis-och rotfruktsåkrar härjar den svårt, särskilt i
stukorna vintertid.
Kronhjorten är svår att jaga. Ett bra
jaktsätt, som i lämplig terräng kan
användas morgnar och aftnar, är att närma
sig den i vagn. När man kommit inom
skotthåll, stannar jägaren efter och kan
då få skjuta, under det hjorten har sin
uppmärksamhet riktad på vagnen.
Härvid har jägaren också fördelen att kunna
välja ut det rätta djuret. Hjortarna bli
emellertid mycket snart misstänksamma
och gå undan för vagnen.
Under parningstiden kan man särskilt
på morgnarna på brunstplatsen smyga sig
på den »brölande» hjorten, ett jaktsätt,
som mycket användes på kontinenten och
där anses som det förnämsta. I Sverige
brukas det ej, dels därför att jakttiden
under de senaste åren ej infallit under
brunsttiden, dels för att hjortstammen
här är så liten, att verkliga »bröl» sällan
förekomma.
Det vanligaste jaktsättet i Sverige är
drev jakt. Den tillgår så, att några få
drevkarlar så tyst som möjligt driva av
mindre områden, där man genom
spår-ning fastställt eller där man av erfarenhet
vet, att kronhjortar bruka hålla till.
Kronhjorten är synnerligen svår att driva.
Än går den undan, då den hör det minsta
knäpp i skogen, än står den orörlig och
låter drevkarlarna passera sig på endast
några meters avstånd för att, när de gått
förbi, antingen stå kvar eller också gå
bakåt. Kronhjorten är svår att träffa, ty
den rör sig ej så jämnt och rakt som t. ex.
älgen. Den är ytterligt påpasslig och har
ett mycket fint väderkorn. Som regel går
den mot vinden och kastar för den
minsta vittring av människan. Den går gärna
i vatten och simmar även under vintern
långa sträckor.
Numera får man endast använda
räff-lade kulgevär vid jakt på hjort. Man bör
välja ammunition med stor
utgångshastighet, så att man får tillräcklig
anslagskraft, ty kronhjorten är hårdskjuten. Den
vanliga 8 mm modell 88 är en för svag
patron. Skottet måste träffa precis, ty ett
dåligt skott på en kronhjort betyder i de
flesta fall, att man ej finner det sårade
djuret.
Kronhjort jakten ställer stora krav på
deltagarna och störst på den, som
planlägger jakten. Både ledaren av drevet och
drevkarlarna måste besitta god
lokalkännedom och veta hur de i olika
situationer skola förhålla sig. Jägarna böra ej
vara för många. Vanligen skjuter man
endast gamla hindar, som gå gall,
smaldjur (unga hindar, som ännu ej haft
kalv) och yngre hjortar med dåliga horn.
På de stora hjortjakterna på kontinenten
angives ofta, att man får skjuta hjortar
1263
1264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
