- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
73-74

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häcklöpning - Historik, av redaktör Sven Lindhagen och red. Rune Carlsson - Teknikens utveckling, av idrottsinstruktör Gösta Holmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄCKLÖPNING

pen i England stodo på samma inbördes
avstånd, men i varje fall har vid matcherna
Oxford—Cambridge liksom vid de första
engelska mästerskapen avståndet alltid varit
fixerat: första häcken 15 yards från startlinjen, 10
yards mellan häckarna och 15 yards från sista
häcken till mållinjen.

De långa häckloppen uppkommo i U. S. A.

Från England spred sig häcklöpning
dels till kolonierna, dels till U. S. A. och
senare även till den europeiska
kontinenten.

I U. S. A. upptogs 120 yards
häcklöpning redan vid de första
studentmästerskapen 1874 och vid de första
amerikanska mästerskapen 1876. Grenen blev
snart mycket populär, och häcklöpning
på olika distanser upp till 440 yards
ingick under de följande åren även i
programmet för de många
inomhustäv-lingarna.

Vid amerikanska mästerskapen 1887
upptogs den i tekniskt hänseende mindre
krävande häcklöpningen 220 yards över
tio 2 1/2 fots häckar och blev snart en av
de populärare grenarna. I slutet av
1870-talet började tävlingar anordnas i
häcklöpning 440 yards, men denna gren
infördes först 1914 på
mästerskapsprogrammet.

Den på 1870-talet rådande förvirringen i
fråga om distanser samt häckarnas antal och
höjd har kvarlämnat spår i den amerikanska
rekordtabellen, som ännu upptar icke mindre än
8 tävlingsformer. Dessutom noteras på en
särskild lista »märkliga prestationer» på 14 olika
distanser, där häckarnas antal och höjd variera.

Frankrike föregångslandet på kontinenten.

I Frankrike upptogs häcklöpning på
mästerskapsprogrammet tidigare än eljest
i Europa: häcklöpning 110 m 1888 och
häcklöpning 400 m 1893. Häckarnas höjd
var ursprungligen 91,4 cm (3 fot).

I övriga europeiska länder upptogs
häcklöpning 110 m i regel redan från
början på mästerskapsprogrammen,
under det att häcklöpning 400 m införts
långt senare.

Häcklöpning i Sverige.

Häcklöpning förekom redan vid de
första tävlingarna i fri idrott i Sverige, men
någon utpräglad skillnad mellan häck-

och hinderlöpning fanns ej under de
första åren.

Vid »Första Allmänna Idrottsfesten»
på Ladugårdsgärde i Stockholm 1886
förekom häcklöpning 100 m över åtta 75
cm höga häckar, medan hinderlöpning
omtalas redan 1883 från en tävling på
Frösö läger utanför Östersund.
Emellertid torde dessa båda grenar under
1880-talet ha varit i stort sett identiska.

Vid tävlingar 1891, då en stark engelsk
trupp gästade Stockholm, hade
emellertid de engelska reglerna accepterats. I
programmet ingick sålunda dels
häcklöpning 110 m över tio trähäckar, dels
hinderlöpning 220 m över åtta rishinder.

År 1897 fastslogs i Svenska Idrottsförbundets
regler att häcklöpning skulle äga rum på 110 m
över tio 1 m höga trähäckar med fast överkant,
minst 1,5 m breda samt uppställda på ett
avstånd av 9 m från varandra med 15 m från
startlinjen till första häcken och 14 m från
sista häcken till mållinjen. Den enda
olikheten mot de engelska reglerna var således, att
häckarna skulle vara 1 m höga i stället för
1,0668. Först 1911 ändrades höjden i
överensstämmelse med de engelska reglerna.

Häcklöpning 400 m infördes 1914, då de
i utlandet gällande reglerna beträffande
häckarnas höjd och uppställning antogos.

Häcklöpning 200 m har sedan 1933
sporadiskt förekommit vid svenska
tävlingar, men först 1939 upptogs distansen på
Svenska Idrottsförbundets program och
godkändes som »frivillig» DM-gren.

S. L.; R. C-n.

Teknikens utveckling.

110 m.

Ursprungligen »seglade» man över
häckarna med främre benet starkt böjt
och vridet samt med bakre benet i det
närmaste sträckt (se bild 1). Så
småningom kom man underfund med att
bättre tider kunde nås genom att man förde
främre benet rätt framåt-uppåt och
sålunda tog ett steg över häcken i stället
för att hoppa över den, under det att
samma sidas arm fördes rakt bakåt. Den
förste store representanten för denna stil
var tysk-amerikanen Alvin C.
Kraenz-lein, som åren före 1900 såväl på 120 som
på 220 yards nådde efter dåtida
förhållanden utomordentligt goda resultat. På

73

74

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free