Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häcklöpning - Historik, av redaktör Sven Lindhagen och red. Rune Carlsson - Teknikens utveckling, av idrottsinstruktör Gösta Holmer - Tävlingsregler, av Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. Anderson, G. Saling, P. Beard, J. Morriss,
F. Towns, A. Tolmich, R. D. Osgood, F.
Wol-cott och J. Batiste.
Sydafrika har haft flera goda häcksprinters,
främst S. Atkinson och G. S. Weightman-Smith,
under det att England först på 1930-talet fick
en häcklöpare av världsklass, D. Finlay. På
kontinenten har Tyskland i regel varit ledande
utan att dock ha haft verkliga elitmän. I
genomsnitt främsta häcklöparnation i Europa har
varit Sverige, som i C. A. Christiernsson, S.
Pettersson, E. Wennström och H. Lidman haft
män av världsklass. Av häcklöpare i övriga
nordiska länder böra utom finländaren B.
Spöstedt nämnas dansken S. A. Thomsen och
norrmannen H. Albrechtsen.
Bland damerna dominerade tidigare
sydafrikanskan M. Clark och amerikanskan M.
Did-rikson, men sedan 1936 har Europa spelat den
ledande rollen med italienskorna T. Valla och
C. Testoni, tyskorna A. Steuer och L. Gelius
samt holländskan C. ter Braake som de främsta.
Nordiska representanter av världsklass ha varit
svenskan M. Jacobsson och danskan I. Schmidt
Nielsen (11,8s 1941).
400 m.
Häcklöpning 400 m är i mindre grad
än 110 m-sträckan en teknikgren.
Emellertid dominerade fram till slutet av
1920-talet i regel uthålliga
häckspecialister, men senare ha de bästa i regel
varit snabba löpare, som tillägnat sig
häcktekniken.
Den förste specialisten på häcklöpning 400 m
var amerikanen H. L. Hillman, som följdes av
landsmännen C. J. Bacon, F. Loomis, F. M.
Taylor och G. Hardin. Den senare är, jämte
kanadensaren J. Loaring och i viss mån
filip-pinen M. White, den mest typiske
representanten för den nya skolan. I Europa ha framför
allt engelsmannen lörd Burghley och
irländaren R. Tisdall varit av högsta klass. Av löpare
på kontinenten må främst nämnas
fransmännen G. André och P. Joye, italienaren L.
Fa-celli, tysken F. Hölling, ungraren J. Kovacs och
greken C. Mantikas. Även Norden har
emellertid haft en rad ypperliga häcklöpare på 400 m:
svenskarna S. Pettersson, K. Areskoug och
Sixten Larsson samt finländarna E. Wilén, A.
Jär-vinen, B. Storskrubb och E. Virta. G. H-r.
TÄVLINGSREGLER.
Före 1928 gällde att häck skulle vara av trä,
120 cm bred samt ha 50 cm långa fotplattor, å
vilkas mitt ståndarna skulle vara fästade. Är
1928 infördes bestämmelsen, att häckarna
skulle väga minst 7 kg.
År 1934 införde Internationella
Idrottsförbundet två nya modeller, dels av trä och dels
av stål. För båda gäller att vikten skall vara
minst 10 kg samt att häcken skall falla för ett
tryck på minst 3,6 kg. anbringat mot mitten av
HÄCKLÖPNING
Bild 2. Vid sitt världsrekordlopp på 400 m i
Stockholms Stadion 1934 slog Hardin i 6. häcken,
som därigenom rubbades. Detta anmäldes av
bandomaren, H. österberg (längst t. v.). De
amerikanska ledarna, S. Ferris (i vit mössa)
och bredvid honom G. Rooth, se konfunderade
ut. Sedan Internationella Idrottsförbundets
kongress i Stockholm beslutat, att rubbad häck
ej skall räknas som riven, godkändes Hardins
rekord.
översta ribbans överkant. Fotplattan skall vara
70 cm lång och ståndaren anbringad i den ända
av plattan, som vetter mot målet.
Trä- eller stålhäckar få användas valfritt.
Man fastställde en övergångstid från den äldre
till den nya trähäcksmodellen t. o. m. 1937, men
denna bestämmelse har ej överallt efterlevts,
och ännu 1941 användas här och var häckar av
äldre modell.
När trähäckar av äldre modellen användas,
diskvalificeras den, som river mer än två
häckar. Ställbar häck, vars överdel vrides ur sitt
vertikalläge, räknas som riven. Sönderbruten
häck räknas som riven. Då häckar av nya
trämodellen eller av stål användas, är det tillåtet
att riva hur många häckar som helst (även vid
rekordlopp). Ären 1917—34 underkändes
rekord, om någon häck rivits.
Rekord godkännas efter 1937 endast om
häckar av 1934 års modeller användas.
Beträffande heatindelning, lottning etc. gälla
samma regler som för ->-kortdistanslöpning.
Varje tävlande skall ha sin särskilda bana
med häckar, och denna bana skall hållas från
start till mål. Tävlande, som för benet eller
foten utanför någon häck, diskvalificeras.
Vid häcklöpning 110 m användas tio
1,06 m höga häckar pr bana. Avståndet från
startlinjen till första häcken skall vara 13,72 m,
73
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
