Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsoregler, av professor Carl Naeslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H ÄLSOREGLER
»Farliga åldrar» i idrottshänseende.
Man kan utgå från att den anförda
hälsoregeln bör konsekvent tillämpas
under vad man skulle kunna kalla de i
idrottshänseende »farliga åldrarna». Dit
höra uppväxtåldern, t. o. m. 18—19 år,
särskilt den s. k. övergångsåldern (14—
18 år), samt åldern från omkring 40 år.
Även för den mellanliggande
åldersgruppen, som är den för idrottsliga
prestationer mest lämpade, bör denna regel
iakttagas mer än vad nu är fallet, något
som vanligen förutsätter en
läkarundersökning.
Uppväxtåldern.
Hos ungdom i uppväxtåldern ha de
livsviktiga organen, i första hand hjärtat,
icke nått den utveckling och uthållighet,
som fordras vid idrottsprestationer, vilka
kräva maximalt arbete, särskilt om detta
icke är mycket hastigt övergående. Hård
träning i ansträngande grenar under
uppväxtåldern kan visserligen i många fall
ge goda resultat vid juniortävlingar men
tyvärr också samtidigt orsaka
överansträngning och obotliga skador på hjärta
och cirkulationsapparat med det för en
idrottsman nedslående resultatet, att
väntade framgångar vid vuxen ålder utebli,
ja, kanske till och med att fortsatt
idrottsutövning då omöjliggjorts.
Sedan länge har man inom medicinska
kretsar ansett sig kunna konstatera, att
många lovande idrottsämnen genom
träning till och tävling i ansträngande
grenar under uppväxtåldern ha ådragit sig
allvarliga hälsoskador för livet. På
senare år ha dessa iakttagelser blivit
bestyrkta genom systematiska
undersökningar, särskilt i U. S. A.
För att i någon mån söka precisera
arten av de idrottsgrenar, i vilka
tävlingsträning och tävling måste anses farliga
för ungdom i uppväxtåldern, kunna
löpningar anföras som exempel. Man torde
kunna utgå ifrån att korta lopp upp till
100 m för de äldsta icke förmå
åstadkomma en sådan påfrestning på
cirkulationsorganen hos frisk ungdom, att
kvarstående skada uppstår, vilket däremot icke
kan undvikas vid längre löpningar. Av
samma skäl kunna backhoppning på
skidor och utförslöpning anses ofarliga,
medan tävling i längdlöpning på skidor
även på korta sträckor ej bör
förekomma. Som övning och motion lämpar sig
längdlöpning däremot utmärkt för
ungdom i uppväxtåldern.
Över 40 år.
Personer över 35—40 år böra
regelbundet underkasta sig
läkarundersökningar för att få en lämplig avvägning
av idrottsövningarnas omfattning. Detta
gäller även utövare av motionsidrott och
av friluftsliv i olika former. Det
förekommer nämligen i Sverige årligen icke
så få plötsliga dödsfall, som mången gång
just drabba personer i medelåldern, vilka
i unga år varit ivriga utövare av idrott.
Ofta har vid obduktion blottats
sjukdomstillstånd, t. ex. åderförkalkning,
hj ärt- och njuråkommor, för vilka
kroppsansträngningar utgjort en direkt
fara. Om regelbundet samarbete äger
rum med läkare, synes det emellertid ej
endast vara ofarligt utan även lämpligt,
att äldre personer utöva motionsidrott,
motionsgymnastik och friluftsliv. Varje
form av tävling i ansträngande grenar —
vartill bör räknas t. ex. prov för
märken o. d., där tider noteras och
offentliggöras — bör däremot undvikas.
Läkarundersökning töre träning.
Mången idrottsman kan vara bärare av
sjukdomsanlag, som han själv icke har
en aning om. Detta nödvändiggör, att
idrottsmannen, innan han börjar
träningen i en ansträngande idrottsgren,
undersökes av en erfaren idrottsläkare.
Denne känner faran för idrottsmannens
hälsa av dylika s. k. slumrande
sjukdomsanlag, på vilkas utveckling
kroppsansträngningar kunna få ett ödesdigert
inflytande, och kan därför få den
undersökte att i tid vidta nödvändiga
försiktighetsåtgärder.
Försiktighet vid infektioner.
Under alla förhållanden måste man
iakttaga den största försiktighet vid
infektionstillstånd, även av lindrigare art.
107
105 107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
