Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hälsoregler, av professor Carl Naeslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H ÄLSOREGLER
Man riskerar att allvarligt insjukna eller bli
sämre, om man utövar idrott vid t. ex. lindrig
feber eller andra svaga sjukdomssymtom,
liksom även under rekonvalescens och vid början
av infektioner, t. ex. influensa. Även lokala
infektioner, såsom inflammerade sår på armar och
ben (fara för blodförgiftning), kunna förvärras
genom kroppsansträngningar, särskilt om den
angripna kroppsdelen därvid utsättes för
kraftiga muskelrörelser.
Härdning.
Personer, särskilt yngre, som av en eller
annan orsak äro känsliga för avkylning,
kunna genom en förnuftigt genomförd
härdning, t. ex. genom kalla bad,
promenader i måttlig blåst vid torr och hög
luft, vistelse i frisk, sval luft inomhus
m. m., få en betydligt ökad
motståndskraft mot s. k. förkylningssjukdomar.
Däremot kan stillasittande med våta
kläder och skodon eller uppehåll i
lokaler med kalldrag o. d. ge upphov till
allvarliga hälsoskador, vanligen genom att
mottagligheten för infektioner ökas.
Överhettning kan vara farlig.
Även om i Sverige den vanligaste faran
för hälsan på grund av ogynnsamma
temperaturförhållanden utgöres av
avkylning och i anslutning därtill
infektioner, förekommer likväl under varma,
fuktiga sommardagar vid långvariga och
ansträngande idrottsövningar risk för
skador genom överhettning. Det genom
muskelarbete ökade värmet i kroppen
får svårigheter att avgå från huden och
orsakar en stegring av
kroppstemperaturen med åtföljande symtom, särskilt
från hjärnan.
Ett i Sverige uppmärksammat exempel på
följden av överhettning inträffade under
Olympiska Spelen i Stockholm 1912, då portugisen
F. Lazaro drabbades av värmeslag under
maratonloppet och dagen efter avled.
Hög fuktighetshalt i luften ökar
olägenheterna av såväl låg som hög temperatur men på
olika sätt. Vid låg temperatur ökas luftens
värmeledningsförmåga genom fukt, vilket
medför, att värmeavgången från kroppsytan stegras
och avkylningen ökas. Detsamma sker även
vid hög temperatur, men verkan härav blir
mycket liten, emedan fukten samtidigt hindrar
svettavdunstningen, som är ett ytterst viktigt
skydd mot överhettning. — I Norden utgör
»torr luft» i motsats till »fuktig luft» i regel
ingen hälsofara under normala förhållanden.
Underkläder av ylle eller bomull?
Olägenheterna av klimatets växlingar
vid vistelse utomhus måste i Norden till
stor del förebyggas genom en
ändamålsenligt avpassad klädedräkt. Den
individuellt olika känsligheten och
reaktionsförmågan göra det mycket svårt att ge
allmängiltiga anvisningar i klädfrågan.
Man kan dock i allmänhet räkna med att
vid idrott och friluftsliv porösa tygsorter,
t. ex. trikå och flanell, äro lämpligast till
underkläder, emedan de äga god
värmeisoleringsförmåga och samtidigt tillåta
luftning av huden.
Till skillnad från bomull uppsuger ylle svett
relativt långsamt, varigenom svettavsöndringen
delvis får möjlighet att vid rätt tidpunkt
åstadkomma avsedd avkylning. Ylle kvarhåller
vidare den i vävnaden upptagna fuktigheten i
sådan grad, att avdunstningen blir betydligt
fördröjd. Detta har till följd, att vid minskad
värmeproduktion i kroppen, t. ex. under raster,
fuktiga ylleunderkläder ge mindre kraftig
av-kylningsverkan än fuktiga underkläder av
bomull. Tyvärr förbises detta ofta, vilket man kan
konstatera på idrottsplatser, under vandringar,
skidfärder etc. Särskilt svaga, otränade eller
äldre personer böra, även om de vid sådana
tillfällen begagna ylleunderkläder, likväl
alltid medtaga torra för ombyte, som bör ske,
innan avkylningsverkan hunnit göra sig
starkare gällande.
Verkan av »frisk luft».
En synnerligen viktig hälsoregel är den,
att man skall vistas så mycket som
möjligt ute i det fria. En systematisk vistelse
utomhus medför en allmänt upplivande
verkan på kroppens funktioner.
Blodcirkulationen, såväl i hud som i olika
inre organ, förbättras, motståndskraften
mot infektioner ökas, arbetsenergien
stegras, ämnesomsättningen förbättras
med ökad aptit som följd, sömnen blir
bättre, nervösa obehag, oro och andra
liknande symtom minskas.
Förr trodde man, att den friska luften
verkade gynnsamt på hälsotillståndet genom att
avlägsna »skämd luft» ur lungorna. Denna
antogs nämligen innehålla vissa i kroppen bildade
giftämnen. Senare tids forskning har dock
visat, att den gynnsamma effekten av »frisk luft»
icke torde bero på dess verkan i lungorna utan
på dess verkan på hudytan och på
slemhinnorna i näsa och svalg.
Vid inomhusvistelse kommer kroppen ej i
åtnjutande av den härdande och stimulerande
109
105 109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
