- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
117-118

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härnösand - Härnösands Segel Sällskap - Härö, Lauri - Hässleholm - Häst - Hästdressyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄSTDRESSYR

sportsammanslutning (987 medl. 1941).
Omkring sekelskiftet började fri idrott
och fotboll bedrivas.

År 1900 grundades IF Kamraterna, som
upplöstes 1912. Ledningen övergick dock
snart till den 1906 stiftade Härnösands
SK och, sedan denna 1935 upplösts, till
Brännans IF och IF Älgarna.

Staden, vars närmaste omgivningar
erbjuda en utmärkt skidterräng, fick 1900
en skidbacke, den 1922 ombyggda,
numera förfallna Hälletorpsbacken. År 1934
invigdes den av Härnö IF uppförda
Speckstabacken (backrekord 52 m, satt
av H. Lundgren, Domsjö IF) och 1936 en
slalombacke på det 204 m höga
Fälleberget. En modern idrottsplats fick
staden först 1923.

IF Älgarna (st. 1919, 100 medl. 1941), som i
kassör Oswald Norberg haft en energisk
ledare, har ett av Ångermanlands bästa
fotbolls-och bandylag och vann vid SM pä skidor 1923
lagtävlingen för damer. Brännans IF (st. 1930,
125’meul.) är stadens ledande klubb i fri iü±utt
och skidlöpning och fick 1940 ett av Sveriges
starkaste skidlöparlag, då bröderna C. och P.
Pahlin samt F. Wedin och G. Wikner blevo
medlemmar. Brännans lag erövrade sålunda
1940 såväl SM i stafett som 15 km lag samt
15 km lag även 1941.

Bland stadens övriga föreningar må nämnas
Härnö IF (st. 1932, 50 medl.), Härnösands
Brot-tarklubb (st. 1931, 30 medl.) och Härnösands
Simsällskap (st. 1918, 46 medl.), som är
distriktets ledande simklubb. K. L. B.

Härnösands Segel Sällskap, stiftat 1858,
är ett av Sveriges äldsta segelsällskap.

Sällskapet, som 1940 hade 125 medl. med 45
fartyg, därav 25 motorbåtar, har ett 1908 invigt
klubbhus på Kanaludden och ett vid
Lustholmen, invigt 1936, samt eget båtvarv.
Stan-derten är vit med initialerna HSS och blå kant.

En jubileumsskrift, redigerad av H. Kjerrulf,
utgavs 1933. E. S-r.

Härö, Lauri, finländsk sprinter (f.
1899 s/6), forstmästare, var Finlands förste
kortdistanslöpare av europeisk elitklass.

Härö vann 1920—23 finska mästerskapet på
100 m och 1923 på 200 m samt satte 1921 och
22 flera finska rekord, bl. a. på 100 m (10,8s)
och 200 m (22,2s). Han var dessutom god
längd-och trestegshoppare. Härö tävlade 1920—21 för
Reipas, Viborg, därefter för Into, Kotka. M. J.

Hässleholm, stad i n. Skåne, har tills,
med den omgivande Göingebygden en
livskraftig idrott. Redan 1887 stiftades
Hässleholms Skytteförening (476 medl. 1941),

en av Skånes äldsta. År 1892 bildades i
Hässleholm en gymnastikklubb, vilken
emellertid i likhet med efterföljarna, IF
Stjärnan och IF Enighet, snart upplöstes,
och först 1905 fick staden en livsduglig
sammanslutning i IF Kamraterna, genom
vars arbete den nuvarande idrottsplatsen,
Göingevallen, kom till stånd 1908.

IFK Hässleholm (191 medl. 1941) är alltjämt
den ledande föreningen och bedriver främst fri
idrott och fotboll. För föreningen, som spelar
i div. III, Sydsvenska serien, tävlade
ursnrung-ligen stavhopparen Bo Ljungberg. Av stadens
övriga allroundföreningar märkes främst
Hässleholms IF (st. 1922, 115 medl.). Den livaktiga
Brottarklubben Velo (st. 1927, 55 medl.) har
bl. a. haft S. Wetterlöf som medlem. Intresset
för orienteringslöpning och vintersport är stort,
och stadens omgivningar erbiuda efter
sydsvenska förhållanden goda möjligheter för dessa
idrotter.

Flera föreningar i staden idka gymnastik och
äro sammanslutna till Hässleholms
Gymnastikförbund. P.-F.; E. C-n.

Häst (eng. horse, fr. cheval, ty. Pferd),
gymnt., förekommer i två former: den i
svensk gymnastik vanliga, som även
användes såväl vid tävlingar i ->grenhopp
och ->mellanhopp som inom
frigymnastiken, och hästen med sadelbågar (eng.
pommelled eller vaulting horse, fr.
che-valet avec argons, ty. Seitpferd).

Hästen har som gymnastikredskap gamla
traditioner och omnämnes redan av den romerske
författaren Vegetius på 300-talet. Senare
förekommo till omkring 1600 endast övningar på
levande häst. Från denna tid förekommer även
->-voltige på trähäst, ur vilken den moderna
frigymnastikens övningar på häst med sadelbågar
utvecklats. (-^-Gymnastik, bild 3, 7 och 12.)

Från Tyskland, där hästen först blev ett
modernt gymnastikredskap, infördes den av
Nach-tegall till Danmark och övertogs därifrån av
P. H. Ling. I svensk gymnastik användes
hästen numera endast som hoppredskap. Mbg.

Hästdressyr avser att göra hästen
användbar för ridbruk och bör i regel ej
börjas, förrän hästen ingått i sitt tredje
eller fjärde år.

Början göres med lätta, grundläggande
övningar, och först sedan hästen fått förtroende
för människan, övergår man till mera krävande.
Man bör i möjligaste mån undvika att bruka
våld.

Att dressera en häst för vanligt ridbruk tar
omkring 6 månader, till fältbruk och
jaktrid-ning 2 år och för den högre skolan minst
4 år. C. C.

117

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free