- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
119-120

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästen, av ryttmästare Frank Martin och professor Karl Eriksson - Hästraserna - Fullblod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄSTEN

HÄSTEN.

Av ryttmästare Frank Martin; kapitlen »Kallblod» och »Travhästen» av professor Karl Eriksson.

Intet djur har fått så stor betydelse
för sporten som hästen, Equus caballus.

Hästens härstamning och utvecklingshistoria
äro ej fullt klarlagda. I Nordamerika har man
funnit en serie fossila hästar frän tertiärtiden,
som visar en utveckling av kroppsbyggnaden
fram mot nuvarande form. Därifrån spredo
sig hästdjuren i slutet av tertiärtiden i flera
vågor till Asien och Europa. En av de arter,
som där utbildades, anses vara stamformen för
nutidens hästdjur. I Amerika däremot dog
hästen ut, och de hästar, som nu finnas där,
härstamma från dem, som infördes av de
spanska erövrarna.

Den enda nu levande vildhästen är den i
Mongoliet förekommande Przewalskis häst
(.Equus caballus przewalskii), men ännu på
1870-talet levde en annan vild häst på
Sydrysslands stäpper, den s. k. tarpanen (Equus
caballus gmelini). De hästar, som från
sen-glacial tid funnos i Europa, voro av tarpantyp,

vilken för övrigt är mycket svår att skilja från
den mongoliska, och man tror sig numera ha
rätt till antagandet, att tarpantypen varit den
huvudras, ur vilken de flesta av våra nutida
tamhästraser framgått.

En teori, att den s. k. europeiska
skogshästen eller istidshästen skulle vara stamform
till tamhästens västliga rasformer med
huvudsakligen grövre och vanligen också större
typer, har numera övergivits.

Ej heller frågan om var och när hästen först
tagits i bruk som husdjur är ännu fullt
klarlagd. Mycket tyder emellertid på att man
måste räkna med tre olika domesticeringscentra:
ett mongoliskt, ett indogermanskt och ett
västeuropeiskt. Man antar, att domesticeringen
skett under tredje årtusendet f. Kr., i Europa
antagligen ännu tidigare. En av de äldsta
kända avbildningarna av en tamhäst finnes på
väggstenarna på en gravkista från Kivik i
Skåne och daterar sig från omkring 1600 f. Kr.

INNEHALL.

Sp.

Hästraserna .................. 119

Fullblod .................... 120

Halvblod .................. 132

Kallblod .................. 137

Hästens exteriör och inre

egenskaper ................ 139

Allmänna fel och
förtjänster ................ 139

Kapplöpningshästen ____140

Fälthästen-ridhästen ____143

Travhästen .............. 144

Varmblodsaveln och några av

dess viktigaste frågor ...... 145

Litteraturanvisningar ........ 150

HÄSTRASERNA.

Genom inverkan av yttre förhållanden
och genom blandning av de olika
stamformerna sinsemellan ha de nu
existerande tamhästraserna uppkommit. Man
skiljer härvidlag mellan primitiva
raser, vilkas raskännetecken skapats av
den naturliga miljön, och
kulturraser, som äro produkten av ett
målmedvetet förädlingsarbete.

Ur praktisk synpunkt uppdelas
kulturraserna i två huvudgrupper: var
m-blodiga, omfattande lättare, och
kallblodiga, tyngre typer.

För sporten äro de varmblodiga
raserna av den ojämförligt största betydelsen:
den orientaliska rasgruppen och det ur
denna framgångna engelska fullblodet
samt de genom förädling med fullblod
uppkomna halvblodsraserna spela nu-

mera en dominerande roll inom alla
grenar av hästsporten.

Fullblod.

Som fullblodsraser räknas endast tre:
den arabiska eller orientaliska, den
engelska och den anglo-arabiska.

Det arabiska fullblodet.

Fullblodsaraben är den främste
representanten för den orientaliska
rasgruppen och anses alltjämt kunna inympa
värdefulla egenskaper på andra raser.
Kroppsbyggnaden är harmonisk, och med
ett livligt men fromt temperament
förenar araben snabbhet, hårdhet och
uthållighet samt en ovanlig förmåga att
uthärda törst och umbäranden. Som
arabiskt fullblod (den internationellt
vedertagna beteckningen är ox efter namnet)
gäller endast häst, som uteslutande
härstammar från erkända familjer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free