Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästen, av ryttmästare Frank Martin och professor Karl Eriksson - Hästraserna - Fullblod - Halvblod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTEN
Bild 2. En huntertyp, som engelsmännen gilla.
En av de hästar, som samlade de flesta rösterna
i en av Sporting and Dramatic News 1937 utlyst
omröstning.
Fullblodsaveln i Sverige.
Till Sverige infördes den första
fullblodshingsten vid sekelskiftet 1800, men
först i samband med
kapplöpningsperioden på 1830-talet började fullblodsavel
bedrivas. Någon betydelse för svensk
fullblodsavel ha emellertid ej de då
införda hästarna haft.
Viktigare voro en del av de hingstar,
som infördes under den andra
kapplöpningsperioden på 1860- och 1870-talen,
främst »Winton» men även
»Woodpec-ker», »Billesdon» och »Spadassin».
Av de ston, som importerades från
1890-talet huvudsakligen för
kapplöpningssporten, användes en del i aveln,
och därigenom lades grunden för den
inhemska fullblodsuppfödningen, som dock
tog fart först efter Derbyts instiftande och
framför allt efter totalisatorns införande
1923.
Den största fullblodsuppfödningen har
Knutstorps stuteri, som också sedan 1925
varit den vinstrikaste.
Bland övriga fullblodsuppfödare märkas
främst stuterierna Berga (v. Stockenström),
Borg (P. Karsten), det numera nedlagda
Brokind, -^-Flyinge (fullblodsuppfödning sedan
1933), Gimmersta (I. Bonde), Sperlingsholm (C.
Kuylenstierna), Taxinge-Näsby (E. Sjögren),
Thamstorp (O. Samuelson) samt de på senare
år tillkomna Kåreholm (A. Danielsson) och
A.-B. Svenska Fullblodsstuteriet på
Häckeberga. Av betydelse har även den uppfödning
varit, som bedrivits av C. O. och O. Silfver-
schiöld, J. H. Rydberg, N. Ahlström (Pugerups
gård) och A. Hamilton (Barsebäck).
Ären 1937—39 infördes de värdefulla
hingstarna »Doctor Dolittle» (f. 1928), Sperlingsholm,
»Light o’Love» (f. 1928), Kåreholm, och »Fairey»
(f. 1933), A.-B. Svenska Fullblodsstuteriet.
Bland övriga hingstar må nämnas de staten
tillhöriga »Cloudbank» (f. 1921), »Hampelman»
(f. 1919), »Monsieur d’Ypres» (f. 1923) och
»Savonarola» (f. 1927) samt »Runnymede» (f. 1922)
och »Temible» (f. 1922), Knutstorp, »Turbotin»
(f. 1931), Gimmersta, och »Dolman» (f. 1914),
Berga. Omkring 150 fullblodsston betäcktes
1940 av fullblodshingstar.
Anglo-arabiskt fullblod.
Den anglo-arabiska fullblodshästen
(gängse internationell beteckning är x
efter namnet) är en korsningsprodukt
mellan engelskt och arabiskt fullblod.
Exteriören växlar allt efter det blod,
som dominerar. Anglo-araben, som är
föremål för avel framför allt i södra
Frankrike, är uppskattad på grund av sin
hårdhet, uthållighet och förnöjsamhet och
är trots en viss hetsighet en god
tävlingshäst.
Sin största betydelse för sporten har
anglo-araben fått genom sitt stora inflytande på den
franska halvblodsaveln. I Sverige har den
endast sporadiskt använts i halvblodsaveln.
Halvblod.
Med halvblod menas icke endast en
häst, av vars föräldrar den ena är
fullblod, utan över huvud taget varje häst
eller hästras mellan fullblod och
kallblod. Många halvblodshästar, resp.
halvblodsraser äro sålunda högt förädlade
och stå fullblodet mycket nära.
De halvblodsraser, som ha största
betydelsen för sporten, äro huntern,
ostpreussaren, hannoveranaren och
hol-steinaren, den amerikanska travaren och
några för hästpolo använda
halvblodsraser, främst den argentinska poloponyn.
Huntern.
Den engelska eller irländska jakthästen,
huntern, är en av världens yppersta
ridhästar och utmärker sig för uthållighet,
goda rörelser och säkerhet på hinder.
Egentligen är hunter ej en rasbeteckning
utan namnet på en brukstyp, jakthästen.
Ofta är härstamningen okänd, men i regel
har huntern ett starkt inslag av fullblod.
147 131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
