- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
133-134

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästen, av ryttmästare Frank Martin och professor Karl Eriksson - Hästraserna - Halvblod

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄSTEN

Av en god hunter fordrar man
väl-ställda ben, lång, sluttande bog och stort
bröstdjup. Höjden över manken varierar
omkring 170 cm. Färgen är fux, brun
eller svart, men även skimmel
förekommer.

Aveln, som utom i England framför allt
bedrives på Irland, ledes av den 1885 stiftade
Hunters’ Improvement and National Light Horse
Breeding Society.

För Sveriges halvblodsavel saknar huntern
betydelse, men däremot ha importerade
hunters, särskilt på 1890- och i början av
1900-talet, varit framgångsrika inom svensk
hästsport. Prins Gustaf Adolfs »Rockaway» är en
god representant för huntertypen (se pl. vid
art. Gustaf Adolf).

Av viss betydelse för sporten har även
den engelska hackneyrasen varit.

Ostpreussaren.

Den ädlaste av de tyska
halvblodsraserna är ostpreussaren, en hård och
uthållig rid- och lättare vagnshäst. Vissa
brister i exteriören, som tidigare vidlått
rasen, kort, stupande bog och alltför
ringa djup, anses numera bortarbetade.
Av rasens två olika typer, en lättare och
en kraftigare, har den senare sedan
1920-talets början kommit i förgrunden. Alla
färger förekomma inom rasen.

Ostpreussaren är en relativt gammal ras. De
första stuterierna i Ostpreussen anlades redan
på 1200-talet av Tyska Orden med användande
av det inhemska materialet, en häst av
orientalisk typ. År 1732 anlades det preussiska
statsstuteriet Trakehnen i närheten av Gumbinnen
och är sedan dess medelpunkten för aveln.
Goda hingstar införskaffades, dels från
Orienten, dels från England (bl. a. en son till
»Whalebone»). Det ursprungligen förhärskande
arabiska förädlingsmaterialet har sedan 1864
avlösts av det engelska fullblodet. Dock hållas
fortfarande några beskällare av arabiskt eller
anglo-arabiskt fullblod i Trakehnen. År 1888
upplades en stuteribok, Ostpreussisches
Stut-buch, i Insterburg.

I svensk halvblodsavel har ostpreussaren
spelat en avsevärd roll. Bland ostpreussiska
hingstar i Sverige må i främsta rummet nämnas
»Corvettino» (f. 1904). Bland hans avkomma
märkas flera goda tävlingshästar, bl. a.
»Kornett».

Såväl i tysk som svensk halvblodsavel har
ostpreussiskt blod med framgång blandats med
det hannoveranska.

Ostpreussaren har, särskilt under senare delen
av 1930-talet, varit mycket framgångsrik inom
sporten, och vid OS i Berlin placerade sig ost-

preussare på 1. plats i fälttävlan (»Nurmi»)
samt på 1. och 2. plats i dressyrtävlan
(»Kronos» och »Absinth»). Även som
steeplechase-häst är den utmärkt, och ostpreussare ha flera
gånger segrat i ->-Pardubitzlöpningen.

Hannoveranaren.

Den tyska halvblodshäst, som haft
största betydelsen för aveln i Sverige, är
hannoveranaren, en medeltung rid- och
vagnshäst, tyngre än ostpreussaren, av
ädel exteriör, omkring 170 cm hög över
manken. Alla färger äro representerade
inom rasen.

Den hannoveranska rasen daterar sig från
1735, då stuteriet i Celle i provinsen Hannover
grundades, vars hästbestånd emellertid starkt
decimerades under de napoleonska krigen. År
1821 flyttade depån, som under 11 år varit
förlagd till Mecklenburg, tillbaka till Celle, och
under den följande tiden lades grunden till
den nuvarande rasen med »Norfolk» (f. 1845),
»Zernbog» (f. 1845) och »Jellachich» (f. 1884)
som stamfäder för de viktigaste linjerna. Bland
engelska fullblod, som senare kommit att
spela en roll för aveln, må nämnas »Adeptus»,
»Kingdom», »Whitebait» och »The Wizard» samt
vidare araben »Amurath».

Aveln upprätthålles genom preussiska statens
hingstdepåer, främst den i Celle, där 400—500
hingstar äro stationerade. De flesta av dessa
äro hannoveranare, men några äro fullblod. De
senares uppgift är att bevara rasens ädelhet och
torrhet.

År 1888 upplades en stuteribok,
Hannovera-nisch.es Stutbuch, som 1937 upptog icke mindre
än 37 000 ston. En avelsförening,
Provinzver-band Hannoveranischer Warmblutzüchter,
grundades 1922.

Som ingen annan har den hannoveranska
rasen visat sig lämpad för svenska förhållanden,
och de flesta av de ovan uppräknade
hingstlinjerna, främst »Adeptus»-linjen, ha satt starka
spår i den svenska halvblodsaveln.

Inom sporten har hannoveranaren visat sig
mångsidig och haft många framgångar både vid
halvblodslöpningar och vid ryttartävlingar.
Sålunda vann »Draufgänger» tävlan i prisridning
vid OS 1928. Likaså har det tyska
hoppningsderbyt under senare år flera gånger vunnits
på hannoveranare.

Holsteinaren.

Hannoveranaren närstående i typ,
ehuru tyngre, är holsteinaren. Tidigare
var den holsteinska aveln huvudsakligen
inriktad på att få fram en god
vagnshästtyp, men numera har holsteinaren i
stor utsträckning kommit att användas
som ridhäst. Alla färger förekomma.

Planmässig avel började bedrivas i Holstein

147

134

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free