Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästen, av ryttmästare Frank Martin och professor Karl Eriksson - Hästraserna - Kallblod - Hästens exteriör och inre egenskaper - Allmänna fel och förtjänster - Kapplöpningshästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTEN
Bild 5. Nordsvensk häst. »Sälje 735», född 1927.
en mindre nordsvensk häst. Färgen är
oftast fux.
Finska hästar startade förr ofta med
framgång på svenska travbanor men äro numera
uteslutna från deltagande i svenska tävlingar.
K. E-n.
HÄSTENS EXTERIÖR OCH
INRE EGENSKAPER.
De fordringar, som måste ställas på en
hästs yttre och inre egenskaper, variera
givetvis efter vad hästen skall användas
till. Vissa allmänna regler kunna dock
uppställas.
Allmänna fel och förtjänster
i exteriören.
Ingen häst är felfri i exteriören, och
man måste därför vid bedömande av en
häst alltid väga felen mot förtjänsterna.
Huvudet skall vara proportionerligt, med
panna och näsben ungefär i samma linje.
Näsborrarna böra vara stora, öronen spetsiga och
ej alltför långa. Ganascherna, de bredare
delarna ev underkäken på ömse sidor om
käftgropen, skola vara vida.
Halsen skall ha rak undre kontur och vara
naturligt böjd från öronen till manken, vars
början skall vara bestämt markerad. Manken
skall vara väl utvecklad, muskelfylld och ej
alltför kort. Ryggen skall visa en svag
våglinje från manken till svansroten. Bröstkorgen
skall vara djup med långa, väl välvda revben.
Hästen skall vara väl sluten, d. v. s. avståndet
mellan sista revbenet och höftknölen skall
vara kort. Bogen skall vara muskelfylld, djup
och bred, korset långt.
Avgörande för en hästs brukbarhet är att
benen äro starka och välställda. Vad frambenen
beträffar skall underarmen vara lång med väl
Bild 6. Hästens skelett. 1 kranium; 2 halskotor;
3 ryggkotor (bröstkotor) med: 4 tornutskott
(taggutskott); 5 revben; 6 ländkotor; 7 korsben;
8 svanskotor; 9 höftben; 10 höftknöl; 11 inre
höftbensvinkel; 12 höftled; 13 bärbensknöl; 14
lårben; 15 skenben (»skankben»); 16 hälben
och andra småben i fotvristen eller hasleden;
17 stilettben eller griffelben (rudimentärt
mel-lanfotsben); 18 mellanfotsben (hippologernas
»skenben»); 19, 21 och 22 tåben, nämligen: 19
kotben, 21 kronben och 22 hovben; 20 ett
sesa-moidben (kotsenbenet); 23’ skulderblad eller
bogblad; 24 överarmsben; 25 strålben (det ena
underarmsbenet); 26 armbågsben (det andra
underarmsbenet); 27 handlovsben (småben i
hippologernas »framknä»). — Efter E. Bohm.
axeln, framifrån sedd, blir rak. Även från
sidan sett skall frambenet vara rakt, i annat
fall talar man om »bockbenthet» eller
»sabel-benthet». Kotan får ej vara för kort, ej heller
för lång och vek, så att hästen trampar igenom.
På bakbenen äro ett långt lårben, som hjälper
i påskjutningen, och en bred, muskelfylld skänk
av betydelse. Hasleden skall vara torr, bred och
lång. Den normala hasvinkeln är 150—160°.
Bakbenets skena skall, liksom frambenets, vara
kort och bred, och hasen bör övergå jämnt i
skenan. För bakkotorna gäller vad som sagts
om framkotorna.
Kapplöpningshästen.
För kapplöpningshästens exteriör
gäller det engelska uttrycket »they run in all
shapes» (de löpa i alla skepnader). Några
bestämda, för alla fall gällande regler för
en kapplöpningshästs exteriör kunna
således icke uppställas. Man kan av
exteriören icke med säkerhet sluta sig till
utvecklad muskulatur, armbågen fri och riktad
bakåt, ej inåt, vilket senare ger en felaktig
benställning. Knäet skall vara stort och väl
markerat, skenorna, som skola vara korta och
breda, insatta i knäets mitt, så att frambens-
147
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
