- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
143-144

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästen, av ryttmästare Frank Martin och professor Karl Eriksson - Hästens exteriör och inre egenskaper - Kapplöpningshästen - Fälthästen-ridhästen - Travhästen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄSTEN

Små, spetsade öron, »pricked ears», anses
av många tyda på ett otillförlitligt lynne.
En bred, muskelfylld underarm tillmätes
av många stor betydelse liksom breda
skenor. Andra bedömare fästa stort
avseende vid skänkens bredd. Att den bör
vara lång torde vara en allmän
uppfattning, liksom också att skenorna både fram
och bak böra vara korta.

Alltjämt hålla exteriörbedömare på att
idealet är en lågbent rektangeltyp, men
det torde vara ovedersägligt, att den
moderna kapplöpningshästen mera närmar
sig kvadrattypen.

En allmän fordran är att en god
löpningshäst har en viss »karaktär» i sin
exteriör. Vad därmed menas är svårt
att definiera, men en erfaren iakttagare
upptäcker den, där den finns, och lägger
också märke till om den saknas.

En god stor häst är i regel bättre än en god
liten häst.

Små hästar kunna vara lika goda som
stora, men engelsmännen anse, att en god
stor häst är bättre än en god liten,
naturligtvis under förutsättning, att inte
storleken övergått till otymplighet. Storväxta,
tunga hingstar äro dock svårtränade som
tvååringar och kräva tid, innan de kunna
insättas i löpning.

Det anses som en regel, att stora
hästar äro mer sprinterbetonade än små och
att små hästar ofta göra sig mera
gällande i mycket långa löpningar. Sålunda
har världens längsta slätlöpning, Prix
Gladiateur i Frankrike (6 000 m), ofta
vunnits av små, lätta ston. Små, torftiga
ston bli däremot, som en framstående
tysk hippolog sagt, sällan goda och aldrig
förstklassiga steeplechasehästar.

Fälthästen-ridhästen.

Ridsportens olika grenar,
dressyrtävlan, hoppning och fälttävlan, avse att
(iröva fälthästen-ridhästen.
Fordringarna på hästens lynne och exteriör i dessa
tävlingsgrenar äro alltså identiska med
’em, som ställas på en god fälthäst.

För fälthästen äro de inneboende
egenskaperna viktigare än exteriören. Han

måste ha gott lynne och temperament
samt besitta lugn och läraktighet. Minst
lika viktigt är emellertid att han visar
gålust, uthållighet och motståndskraft.

Det kanske viktigaste kravet på en god
fälthästs yttre är harmoni i rörelserna.
Hästen måste även i terräng kunna
bibehålla jämvikten under ryttarens vikt.
Den goda fälthästen skall ha kraftiga
ledgångar och rätt ställda ben samt vara
bred, djup och lågbent. Han skall ha god
»mekanik», vilket ger goda rörelser.
Mycket viktigt är att bogen är liggande.
Halsen måste vara väl ansatt, så att den icke
bereder dressören svårigheter. Huvudet
skall vara ädelt och icke för stort, nacken
ej svårarbetad. Mycket viktig är en god
mun, d. v. s. hästen får under inga
förhållanden vara fallen för oarter, som
t. ex. att ta tungan över bettet.

Den goda fälthästen bör redan av
naturen ha goda, fjädrande, elastiska
rörelser i alla gångarter. F-kM-n.

Travhästen.

Travhästen bör ha ett långsträckt
rektangulärt format, som medger ett
långt, framåtgripande steg. En viktig
detalj i travhästens exteriör är
ryggmuskulaturens utveckling. Fylliga, väl
utvecklade ryggsträckare, som ta sig
uttryck i en bred, muskulös länd, äro en
nödvändig förutsättning för snabbhet och
uthållighet. Travare, som gått i långvarig
träning, få ofta ländmuskulaturen så
utvecklad, att rygglinjen i ländregionen
verkar uppåtböjd (karpländ eller
kamelrygg).

En lång bröstkorg med långt bröstben
ger goda förutsättningar för uthållighet.
Lång underarm samt långt lårben och
lång skänk äro likaledes fördelaktiga för
travhästen. Bogvinkeln, d. v. s. vinkeln
mellan bogblad och överarm, har kallats
»travarvinkeln», och det har ansetts
fördelaktigt, om den är så liten som 90°.
»Travarvinkeln» torde dock icke ha den
betydelse, som man har tillmätt
densamma.

Benställningen hos travare är ofta
inkorrekt i så måtto, att fransysk fram-

»43

144

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free