- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
145-146

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästen, av ryttmästare Frank Martin och professor Karl Eriksson - Hästens exteriör och inre egenskaper - Travhästen - Varmblodsaveln och några av dess viktigaste frågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HASTEN

bensställning och kohasig
bakbensställning äro mycket vanliga. Dessa
avvikelser från den normala benställningen
synas icke utgöra hinder för utveckling av
snabbhet, men hästens hållbarhet blir
därigenom nedsatt, alldenstund
rörelserna bli avvikande från det normala med
därav följande onormala
belastningsförhållanden och slitningar i bandfästen
och ledgångar. K. E-n.

VARMBLODSAVELN OCH

NAGRA AV DESS
VIKTIGASTE FRÅGOR.

Inom få verksamhetsområden måste man
räkna med så många osäkra faktorer som
inom hästaveln, särskilt
fullblodsuppfödningen.

De yttre förutsättningarna för
fullblodsuppfödning.

Ett stuteri fordrar vidsträckta områden
med god, kalkhaltig jord och tillgång på
gott vatten. Ju större områden, som stå
till förfogande, desto oftare kunna betena
växlas, och desto större möjligheter ha
unghästarna att röra sig.

Beteshagarna böra vara så vidsträckta
och ha en sådan form, att unghästarna
verkligen kunna ta sig en galopp. Den
motion, som unghästarna ge sig själva, är
av avgörande betydelse för deras framtida
användbarhet.

Som ett ideal gäller Aga Khans stuteri
She-shoon på Irland, där 60—70 hästar ha 450
tunnland yppersta betesmark till förfogande.

Klimatet spelar en stor roll. Ju längre
den varmare årstiden varar, desto bättre
blir resultatet. Ju mer de uppväxande
fullblodshästarna kunna vistas ute i friska
luften och ju mer sol de få, desto sundare
och motståndskraftigare bli de. När unga
kapplöpningshästar illa tåla
träningsarbetet, beror det oftast delvis på att de under
uppväxtåren icke fått röra sig
tillräckligt mycket ute i friska luften.

Fullblodsstuterierna äro till övervägande del
privata företag och till stor del så små, att det
ej lönar sig att hålla egna hingstar. På våren
tillföras stona hingstarna, så att man kan räkna
med att fölen födas i januari eller februari,
vilket är av betydelse, då en kapplöpningshästs
officiella ålder räknas från I jan. födelseåret.

Utom i de fall då uppfödaren själv har ett
kapplöpningsstall, säljas hästarna som
->-ett-åringar, vanligen på auktion. De summor, som
därvid inflyta, bilda tillsammans med
premierna till uppfödare av vinnande hästar den
ekonomiska grunden för fullblodsuppfödningen.

Goda hästar ur goda stammar ge säkrast goda
resultat.

Urvalet är, jämte parningen, den
centrala frågan i fullblodsaveln. Eftersom
kapplöpningshästen är åstadkommen
genom urval efter prestationer, ligger det
närmast till hands att para individer med
så god form på kapplöpningsbanan som
möjligt. Hela kapplöpningshästens
utveckling visar, att detta är en riktig
grundtanke.

En enstaka individ kan emellertid
åstadkomma goda prestationer utan att
därför med säkerhet lämna i arv de
anlag, som bestämma prestationsförmågan
på kapplöpningsbanan. Sannolikheten
för att de värdefulla anlagen skola
fortplantas är störst, om avelsdjuret är skott
på en stam, som i generationer lämnat
framgångsrik avkomma. Det finns större
utsikter för att en hingst eller ett sto,
vars far, farfar, mor, mormor o. s. v.
lämnat vinstrika ättlingar, producerar en god
avkomma än en hingst eller ett sto, som
kanske själv haft större framgångar på
banan men vars förfäder utöver denna
enstaka individ icke presterat någon
framstående häst.

Någon säker metod att åstadkomma
framgångsrika parningar finnes icke.

Den engelska fullblodsrasen är så väl
katalogiserad och dokumentariskt
genomarbetad, att det är lätt att finna ledning.
Australiern Bruce-Lowe, engelsmannen
Goos, tyskarna Lehndorff och von
Oet-tingen samt fransmannen Vuillier ha alla
lämnat värdefullt material och statistiska
tabeller, och Bruce-Lowe och Vuillier ha
gjort upp system för urval och parning,
som förvisso inte äro ofelbara men som
dock lämna värdefulla upplysningar och
kanske kunna tjäna som ledning.

Intressant är särskilt Bruce-Lowes system.
Det utgår från en, för övrigt rätt godtyckligt
gjord, uppdelning av de familjer, som
härstamma från de för aveln nu viktiga 43 royal

121 145

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free