- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
149-150

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästen, av ryttmästare Frank Martin och professor Karl Eriksson - Varmblodsaveln och några av dess viktigaste frågor - Litteraturanvisningar - Hästkraft, hkr. - Hästpolo, av redaktör Rune Carlsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄSTPOLO

Egen hingst behöva endast stuterier med
stort antal ston. En mindre uppfödare
använder i regel sina pengar bättre, om han anslår
det belopp en värdefull hingst kostar till inköp
av goda ston. Lämpligt är att flera mindre
uppfödare slå sig tillsammans om inköp av en god
hingst. Det är bättre, än att var och en köper
en medelmåttig, som kanske icke kan fullt
utnyttjas. En hingst räcker för 30 à 40 ston.

Halvblodsavelns viktigaste problem.

Varje halvblodsavel behöver, för att
produkterna skola bli tillräckligt hårda,
snabba och uthålliga, ett visst tillskott
av fullblod. Problemet är emellertid i
vilken utsträckning fullblod skall
användas.

Drives förädlingen för långt, kunna
halvblodsprodukterna lätt bli spinkiga och för lätta,
utan rflassa, och kanske också hetsiga till
lynnet, om icke de använda fullblodsdjuren varit
lämpligt valda. Någon risk att ädelheten och
därmed förknippad tåga skola försvinna vid
parning med grövre halvblodshingstar finnes
icke, om, som t. ex. i Ostpreussen, stammen
sedan många generationer tillbaka är
genomdränkt med arabiskt och engelskt fullblod. En
sådan risk föreligger däremot otvivelaktigt i
Sverige, där halvblodsaveln är ytterst
bristfälligt grundad och konsoliderad.

Som allmän regel kan sägas att ju
högklassigare fullblodshästar man kan
använda för förädlingen, desto bättre.

Stort avseende måste fästas vid lämplig
exteriör, tillräcklig grovlek, tillräckligt

kraftig kroppsbyggnad och framför allt
vid ett gott lynne.

Litteraturanvisningar.

Av den synnerligen rika in- och utländska
litteraturen om hästen kunna här endast några
få verk nämnas.

Bland svenska verk märkas: C. G. Wrangel,
»Handbok för hästvänner» (1877, ny uppl. 1913),
G. Forssell, »Om hästen» (1927), H. Stjernswärd
m. fi., »Hästen» (1938), »Hästen i Sverige», redig,
av C. Trägårdh m. fi. (1939), och C.
Wachtmeister, »Fullblodsavel och galoppsport» (1939).

Av äldre engelska verk må nämnas: S. Sidney,
»The Book of the Horse» (1875), och J. H. Walsh,
»The Horse in the Stable and the Field» (1861).
Bland nyare utländsk litteratur märkas v.
Oettingen, »Zucht des edlen Pferdes» (1908), P.
Fournier och E. Curot, »Le pur sang» (1906), H.
v. Norman, »Unser Pferd» (1938), G. Lehndorff,
»Handbuch für Pferdezüchter» (7. uppl., 1924),
samt två verk behandlande specialområden: J.
Wiesner, »Fahren und Reiten in Alteuropa und
im alten Orient», Der alte Orient, bd 38 (1939),
och W. Böhlke, »Die Zucht des edlen
ostpreus-sischen Warmblutspferdes» (1938). Huvudsaklig
vikt vid illustrationsmaterialet lägga W. A.
Rough, »Horses and Ponies» (1935), H. Gorny,
»Ein Pferdebuch» (1938), samt A. R. Marsani
och W. Braun, »Pferde und Reiter in äller Welt»
(1939). En god bild av den engelska
fullblodsaveln ger Famous Horses of the British Turf
(årligen sedan 1924).

Slutligen hänvisas till de i artikeln nämnda
stuteriböckerna och till
litteraturförteckningarna under uppslagsorden Kapplöpningssport,
Ridsport och Travsport. F-k M-n.

Hästkraft, förk. hkr (eng. horse power,
fr. cheval-vapeur, ty. Pferdestärke), är
den effektenhet, vari kraftmaskiners
styrka mätes, och är lika med det arbete,
som kräves för att på 1 sek. lyfta 75 kg
1 m rakt upp.

HÄSTPOLO.

Ett bollspel, vars historia kan följas 2 000
år tillbaka i tiden.
Av redaktör Rune Carlsson.

Hästpolo (eng. polo, fr. polo à cheval,
ty. Polo) är ett bollspel till häst, vid
vilket två lag om vartdera 4 spelare,
försedda med långa, hammarliknande klub-

bor, försöka driva en träboll genom
motståndarnas mål. Namnet polo
kommer från tibetanska pulu, som
ursprungligen var namnet på den trädrot, av
vilken bollarna tillverkades, och som
senare fick betydelsen boll.

Polospelets historia.

Hästpolo är ett av de äldsta av alla spel
med klubba och boll, och det kan med
ett visst berättigande sägas, att hockey
och det irländska spelet hurling
ingenting annat äro än hästpolo till fots.

Hästpolo är av persiskt ursprung.

Hästpolo är med säkerhet av persiskt
ursprung och omtalas redan av den per-

149

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free