Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästpolo, av redaktör Rune Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTPOLO
pats, har man nämligen allt mer övergått
till att använda nära nog rent fullblod.
Utom England, U. S. A. och Argentina, som i
tur och ordning varit de ledande
polonationerna, inta Indien, Australien och Mexiko de
främsta platserna.
Modern polo.
Spelplan och utrustning.
Polo spelas på en 274,3 m (300 yards) lång
gräsplan. Bredden skall vara 146,3 m (160 yards),
om planen är begränsad (med på kant ställda,
omkring 28 cm höga bräder, se pl. 2), och 182,9 m
(200 yards) i annat fall. Målen skola stå minst
228,6 m (250 yards) från varandra och bestå av
två stolpar utan tvärslå på ett avstånd av 7,31 m
(8 yards) från varandra. Framför vardera
mållinjen och parallellt med denna äro linjer
uppritade på 30, 40 och 60 yards från mållinjen.
Bollenärav trä, 8,9 cm (3*/2 tum) i
genomskärning och väger 156 g (5’/2 ounce).
Klubban (se pl. 1) har numera i regel ett
»cigarrformat» huvud, omkring 20 cm långt, och
ett ungefär 1,35 m långt skaft. Vikten varierar
mellan 170 och 213 g.
I regel bära samtliga spelare störthjälm.
Någon gång förekomma även knäskydd.
Hur spelet tillgår.
Varje lag består av 4 spelare, som
betecknas med nummer 1—4. Nr 3 är
halvback och nr 4 back, men i modern
polo växla spelarna ständigt plats och
sprida sig över hela fältet, varför denna
uppdelning i försvars- och anfallsspelare
knappast har mer än teoretisk betydelse.
Spelet ledes av två domare (umpires), en för
vardera planhalvan, varjämte vid större
matcher en överdomare (referee) följer spelet
utanför spelplanen och endast ingriper i spelet i de
fall, då de båda bandomarna äro av skiljaktig
mening.
En match består enligt de engelska reglerna
av 7 perioder, chukkers, om vardera 8 minuter
med en paus på 3 min. efter varje period
(8 min. efter 4. chukkern) för ombyte av
ponies. I U. S. A. spelas 8 perioder om vardera
7V2 minut.
Vid spelets början ställa lagen upp sig på
linje mittemot varandra mitt på planen,
varefter en av domarna kastar in bollen mellan
lagen, och spelarna försöka att genom
individuella rusher eller genom samspel driva
bollen in genom motståndarnas mål.
Reglerna innehålla flera bestämmelser,
avsedda att förhindra alltför farligt spel. Det är
sålunda förbjudet att, när en motståndare har
bollen, korsa dennes bana, så att kollision
uppstår. Vidare är all annan farlig ridning
förbjuden. Ingen får gripa tag i motståndaren
eller slå bollen, när denna befinner sig framför
benen på motståndarens pony. Vidare får man
ej kroka motståndarens klubba, såvida man
inte befinner sig på samma sida om denne som
bollen.
För farligt spel eller för avsiktligt begånget
fel framför eget mål tilldömes motståndaren
mål, varefter bollen återigen sättes i spel på
den plats, där felet begicks, vilket ofta
resulterar i nytt mål. För övriga regelbrott dömes
frislag från resp. 30-, 40- och 60-yardslinjerna,
alltefter förseelsens natur.
Hästmaterialet.
Benämningen pony för de i polo
använda hästarna är en kvarleva från en
äldre tid, då reglerna föreskrevo en viss
maximihöjd, och motsvarar ej längre
verkligheten. Den officiella engelska
beteckningen är också numera polo horse,
polohäst, icke polo pony.
Fordringarna på en polohäst äro nu enormt
uppskruvade. Den måste vara snabb — nästan
lika snabb som en kapplöpningshäst — och
samtidigt uthållig nog för att tåla 7 eller 8
minuters aktion i högsta fart, under vilken tid det
dessutom ges många hårda törnar. Det fordras
därför en lång och intensiv träning för att skapa
en god polopony.
Ponyn måste först ridas in. Därefter vänjes
den vid vinande klubbslag, som skulle dödligt
skrämma en vanlig häst, i närheten av huvudet,
den får lära sig vända på fläcken och starta
snabbt och att icke tveka för en kollision samt
att reagera på minsta anfordran av ryttaren.
Först när en häst lärt detta — den är då i
regel fem år gammal —, kan den användas i
lättare matcher. Efter ett par säsongers spel
äro sedan de bästa användbara i större matcher.
Den långa träningstiden och det rigorösa
urval, som måste äga rum för att få fram
förstklassiga hästar, göra, att priset på goda
polo-ponies stigit enormt och nu i genomsnitt ligger
över 10 000 kr. Särskilt goda ponies betinga
vida högre belopp. Sålunda betalades 1928 i
U.S. A. 22 000 dollar (88 000 kr.) för en
argentinsk pony. Om man betänker, att varje
spelare i en match oftast använder 7—8 ponies,
förstår man hur dyr polosporten är.
Tävlingsstatistik.
Olympiska Spel.
Hästpolo har endast tidvis varit upptaget på
Olympiska Spelens program: i London 1908, i
Paris 1924 och i Berlin 1936. Redan vid OS i
Paris 1900 förekommo emellertid
uppvisningsmatcher i samband med spelen, och även vid
OS i Antwerpen 1920 anordnades en turnering.
Resultatet av sistnämnda turnering har, trots
att denna av I. O.K. ej godkänts som olympisk
tävling, upptagits i nedanstående statistik.
159
Tryckt "/l0 41
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
