- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
173-174

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höjdflygning, av major Karl Lorichs och flygläkaren E. V. Nyström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÖJDFLYGNING

Sedan man med ballongens hjälp gjort
värdefulla erfarenheter om förhållandena
i stratosfären, kunde man börja bygga
flygplan speciellt avsedda för
höjdflyg-ning.

De första flygningarna med
motorflygplan i början av 1900-talet gingo inte på
några avsevärda höjder. Man fick vara
glad, om man över huvud taget lyckades
lämna marken, och intresset knöts mest
till hur lång flygväg man kunde
tillryggalägga och hur lång flygtiden blev. Men
snart nog vaknade också helt naturligt
intresset för flyghöjden, och man började
mäta denna samt anordna tävlingar och
rekordförsök. Det var en betydande
skillnad mellan de första årens flygningar
på några få meters höjd och de 25 m,
som Henri Farman uppnådde hösten 1908.
Men den prestationen förbleknade inför
Wilbur Wrights 110 m ett par månader
senare.

Det första officiella rekordet sattes
emellertid av H. Latham med 155 m 1909.
Han blev även den förste över 1000 m
(1910). Fransmannen L. Legagneux blev
den, som först nådde 3 000 m (1910) och
6 000 m (1913). När man började komma
upp till höjder över 5 000 m, uppstod ett
nytt problem, nämligen ordnandet av
syretillförseln. På grund av det minskade
lufttrycket måste syre tillföras kroppen
på konstgjord väg. Först efter
världskriget förbättrades rekordet, även om några
imponerande resultat på 8 000—9 000 m
tidigare uppnåtts utan att bli officiellt
erkända som rekord. Amerikanen W.
Schroeder nådde 1920 något över 10 000
m, en rekordförbättring på inte mindre
än 4 000 m alltså.

Denna flygning höll på att sluta illa.
Syreapparaten klickade, och Schroeder förlorade
medvetandet, varpå flygplanet störtade 7 000—
8 000 m. Först på ett par tusen m höjd återfick
föraren medvetandet samt lyckades landa
oskadad men måste, allvarligt medtagen och med
ett förfruset öga, föras till sjukhus.

Därefter har inte rekordet höjts mer
än 7 000 m och lydde i augusti 1941 på
17 083 m. Ännu återstå alltså 5 000 m
till det absoluta höjdrekordet
(-^Ballong-segling, sp. 613).

Tävlingar i höjdflygning.

Vid tidigare års flygveckor och
flygdagar stodo alltid tävlingar i
höjdflygning på programmet, och det var under
en sådan tävling vid den första
flygveckan i Champagne, som Latham satte det
första världsrekordet. Det var betydligt
enklare att anordna en höjdtävling på
den tiden, än det skulle vara nu. Då
höjden ännu rörde sig om några hundra
eller i bästa fall ett par tusen meter,
mätte man den uppnådda flyghöjden
nerifrån marken med hjälp av teodolit,
under det att man nu medför barograf
(en slags aneroidbarometer), som
inregistrerar den uppnådda höjden, varjämte
temperaturen uppmätes.

Höjdflygning i Sverige.

Den första svenska höjdflygtävlingen,
vid Aeronautiska Sällskapets första
flygvecka i Stockholm 1910, vanns av Carl
Cederström. Höjden var 160 m. Vid den
tredje flyg veckan 1912 uppnådde Hugo
Sundstedt den för dåtida förhållanden
imponerande höjden 1 800 m. Man nådde
under de närmaste åren allt högre, men
någon tävling i höjdflygning anordnades
ej förrän i samband med de stora
internationella tävlingarna i Göteborg 1923.

I landflygplanklassen segrade då A. Norberg
med 7 314 m och i sjöflygplanklassen B. Krook
med 4 900 m. Redan följ. år var en ny tävling
anordnad i Göteborg i samband med det s. k.
nordiska flygarmötet. O. Reistad, Norge,
segrade med 7 125 m. Att uppnå den höjden, och
återvända till jorden igen tog honom en tid av
mer än tre timmar.

Ären 1924—26 sattes av svenskarna
Krook och Tornberg ett par
internationella höjdrekord (->Flygrekord, sp. 51).

År 1928 voro återigen flygtävlingar,
denna gång endast för sportplan,
anordnade i Göteborg, och denna gång
segrade engelsmannen E. Carberry i
höjdflygning med ett Mothplan genom att nå
2 450 m. Under senare år ha inga
officiella höjdflygningar gjorts i Sverige med
motorflygplan.

Höjdflygnings utförande.

Flygning till de största höjderna är en
verklig sportprestation, som medför de

173

174

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free