- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
191-192

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höjdhopp med anlopp - Teknik, av major Nils Hellsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÖJDHOPP MED ANLOPP

över upphoppsbenet, varigenom arbetet
uppåt stores. Den för varje individ
lämpliga hastigheten kan endast utvinnas
genom övning. Av vikt är att anloppet sker
löst och mjukt, utan spänning men med
stark samling och behärskning. Det
börjar långsamt, varefter hastigheten ökar.

Anloppet tages mer eller mindre från
sidan. Om vänster fot är upphoppsfot,
vilket vi antaga för den följande
rörelsebeskrivningen, sker anloppet från högra
sidan.

Upphoppet.

Upphoppet skall alltid ske så nära
hoppställningen (= lodplanet genom
hoppribban) som möjligt, men det
pendlande benets fot skall fritt kunna
passera ribban. Följaktligen ändras
upp-hoppsstället efter hopphöjden, så att ju
högre denna är, dess längre ifrån tages
upphoppet. Anloppet bör vara noga
uppmätt. Ett sista märke sättes omkring 4
steg från upphoppsplatsen.

Vänstra foten, d. v. s. upphoppsfoten,
sättes i marken med foten rakt i
an-loppsriktningen. Vänstra benet
sträckes högt upp på tå, och från yttersta
tåspetsen ger man kroppen sedan den sista
farten uppåt. Sträckningen börjar
uppifrån, således i höft, knä och vrist.
Samtidigt härmed svängas högra höften och
högra benet rakt uppåt mot ribban så
högt som möjligt med en kraftig,
pendlande rörelse, samtidigt som armarna,
särskilt den vänstra, svängas framåt—
uppåt. Dessa båda rörelser, d. v. s.
vänstra benets sträckning och högra benets
pendling uppåt, lyfta kroppen uppåt och
skola fullständigt sammanfalla, så att
högra benet har nått sitt högsta läge i
själva pendlingen uppåt (d. v. s. i
rörelsen i leden), just när vänstra fotens
tåspets lämnar marken. Nu stiger
hopparen uppåt. Högra höften och benet äro
nu svängda uppåt så högt det går, vänstra
höften och benet riktade nedåt. Denna
stigning får tills vidare ej störas av något
som helst ytterligare arbete med benen.

Av största vikt är att vänstra foten,
d. v. s. upphoppsfoten, sättes i marken
riktad rakt framåt i anloppsriktningen.

Ett vanligt fel är, att foten vrides utåt,
här således åt vänster. Detta skall
motarbetas, enär det visar, att hopparen redan
före upphoppet har börjat vidtaga
anordningar för vridningen över ribban i
stället för att koncentrera sig på upphoppet.

När högra höften och benet svängas
upp, finns ofta en benägenhet att fälla
fram överlivet. Denna framåtfällning
verkar hindrande på pendelbenets arbete
och hämmande på lyftet uppåt och
måste ovillkorligen undvikas.

Ofta förbiser man betydelsen av högra
höftens och pendelbenets arbete. Ju
kraftigare högra höften drar fram benet,
ju mer fri från spänning och ju mer
pendelbetonad högra benets svängning
uppåt blir, dess större blir hjälpen vid
lyftet. Pendlingen uppåt skall liksom
fotens isättande ske rakt i
anloppsriktningen.

Passerandet av ribban.

Först när lyftet uppåt nått sin högsta
höjd (högra knäet, d. v. s. pendelbenets
knä, bör då vara drygt i höjd med
ribban), fortsätter arbetet med ben och bål.
Med sträckt vrist och knä svänges nu
högra benet med hälen före hastigt och
kraftigt nedåt—utåt (svängningen nedåt
sker nu på andra sidan ribban), under
det att vänstra benet drages upp så högt
som möjligt framför kroppen (»saxen»).
Samtidigt fälles bålen bakåt (åt
anlopps-sidan till) och vrides inåt ribban (i detta
fall åt vänster), varigenom höfterna
komma att i lämpligaste läge föras eller
»knyckas» över ribban.

Det sträckta högra benets svängning
nedåt och bålens fällning bakåt innebära
en sträckning av hela högra sidan av
kroppen, vilken i förening med bålens
vridning medför en höjning av
höftpartiet, som underlättar dettas passerande
av ribban. Genom motrörelse med
särskilt högra benet reses överlivet över
ribban (bröstet är då vänt mot denna),
varigenom höfterna pressas nedåt, vilket
nu ej betyder något, då de redan
passerat ribban. Under rörelsen drages
vänstra armen intill kroppen för att ej riva
ribban, och högra armen svänges uppåt.

191

192

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free