- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
203-204

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höjdhopp utan anlopp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÖJDHOPP UTAN ANLOPP

HÖJDHOPP UTAN ANLOPP.

Höjdhopp utan anlopp, även kallat
stående höjdhopp (eng. standing high
jump, fr. saut en hauteur sans elan, ty.
Hochsprung ohne Anlauf, fi. vauhditon
korkeushyppy, no. stille höjdesprang), är
en gren av fri idrott. Den utövas
endast i ett fåtal länder, så gott som
uteslutande i form av inomhusidrott.

Historik.

Stående höjdhopp är av skotskt ursprung.

Höjdhopp utan anlopp ingick i det
skotska tävlingsprogrammet redan i mitten av
1800-talet, och på 1870-talet funnos även
tävlingar för professionella. Som rekord
för dessa noteras alltjämt 149,8 cm av H.
Andrews, satt 1875.

I U. S. A. upptogs höjdhopp utan
anlopp på 1880-talet och utövades där
flitigt. Amerikanskt mästerskap instiftades
1893. Det har senare tidtals strukits och
har sålunda ej arrangerats sedan 1931.

Grenen infördes på programmet för OS
1900 och kvarstod t. o. m. 1912 samt
utövades då i många länder men fick
ingenstädes större utbredning. Efter 1912
har den avförts från tävlingsprogrammet
i flertalet länder och utövas på
1940-talet blott i ringa utsträckning i U. S. A.
samt Sverige, Finland och Norge.

I Ray C. Ewry fick U. S. A. redan i slutet av
1890-talet den främste specialist på hopp utan
anlopp, som funnits; senare ha i allmänhet
»all-roundhoppare» dominerat såväl i U. S. A. som i
andra länder. De mest berömda specialisterna
ha — utom Ewry — varit dennes landsmän L.
Goehring, bröderna P. och B. W. Adams samt
greken C. Tsiclitiras.

I Sverige huvudsakligen inomhusgren.

I Sverige instiftades SM 1908 och
kvarstod på programmet t. o. m. 1913. De två
närmaste åren arrangerades ej SM, men
1916 återinfördes höjdhopp utan anlopp;
tävlingarna förlades inomhus med DM
och SM på senvintern eller våren.
Intresset för stående hopp är störst i södra och
sydvästra Sverige, där snö- och isbrist
stimulera inomhusidrotten. Allan Gus-

tafsson, Örgryte IS, som sedan 1939
dominerat, torde vara den främste specialist
i höjdhopp utan anlopp, som funnits i
världen sedan 1920. S. L.

Teknik.

I tävlingsbestämmelserna är själva
utförandet av höjdhopp utan anlopp egentligen endast
reglerat av två bestämmelser: den ena, att
om man lyfter någondera foten från marken
eller endast glider med den utmed marken,
räknas detta som hopp, den andra, att huvudet
ej får passera ribban före fötterna och ej vara
lägre än sätet, då ribban passeras. Genom den
senare bestämmelsen uteslutes visserligen
användandet av volter, men trots att eljest stor
frihet lämnas vid hoppets utförande, är antalet
olika stilar här försvinnande litet i jämförelse
med i höjdhopp med anlopp. Man kan
egentligen blott tala om två stilar.

Utgångsställningen.

För utförandet av hoppet ställer man
sig med ena sidan, vi antaga för det
följande den högra, vänd mot ribban och
på sådant avstånd från denna, att med
högra armen i höftfäste armbågen
kommer i ribbans lodplan. Fötterna skola
vara något åtskilda, på samma höjd och
vända rätt framåt. Kroppen hålles rak
men utan spänning och armarna löst
sträckta framåt—uppåt. Blicken skall
vara riktad i ribbans förlängning (icke
på ribban).

Förberedande rörelser.

Före själva upphoppet gör man några
förberedande rörelser för att kontrollera
stadgan och balansen i ställningen:
armarna svängas utan spänning nedåt och
uppåt i förening med böjning och
sträckning av höft- och knäleder men utan
någon hävning på tå.

Sedan detta upprepats ett par gånger,
intar man utgångsställningen för själva
upphoppet. Armarna svängas då löst
men behärskat nedåt och bakåt förbi
höfterna, samtidigt som benen böjas i
fot-och knäleder, och kroppen fälles framåt
genom böjning i höftleden.
Kroppstyngden skall nu vara väl framme över
fotbladets främre del, utan att hälen lyftes

203

204

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:11:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/4/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free