- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
227-228

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottsgymnastik, av kapten Klas Särner och gymnastikdirektör A. Thorson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDROTTSGYMNASTIK

styrka hos de organ, som skola användas.
Rörelserna i idrottsgymnastiken varken
behöva eller ens böra vara en kopia av
de rörelser, som förekomma vid
idrottsgrenens utförande. Äro de en dålig kopia
av dessa, automatiseras rörelser, som
sedan i hög grad försvåra inlärandet av den
rätta tekniken. De böra i stället vara en
samling enkla, gymnastiska rörelser, som
påverka just de kroppsdelar och
rörelseorgan, som särskilt tagas i anspråk vid
utövandet av idrottsgrenen. Man avser
att med vissa rörelser uppöva
smidigheten, med andra styrkan och med andra
åter snabbheten — allt med sikte på
idrottsgrenen i fråga.

Så t. ex. måste en häcklöpare både lätt och
snabbt kunna vinkla upp det ben, som sist
passerar häcken. Den härför behövliga
smidigheten uppnås genom ofta upprepade, måttligt
hårda tänjningar t. ex. i sittande
»häcklöpar-ställning» på golvet. Men även om den
erforderliga rörligheten i höftleden finnes, är det
svårt att i stående lyfta upp benet till detta
läge. Detta beror bl. a. på att de
muskelgrupper, som skola utföra rörelsen, äro mindre väl
anpassade för arbete i denna extrema ställning.
De behöva stärkas. Detta kan ske t. ex. genom
upprepade, tämligen hastiga uppvinklingar av
benet i stående ställning, varvid det framför
allt gäller att vid varje uppvinkling komma till
yttersta gränsen av ledens rörelseförmåga.

Sträckmusklerna på en kulstötares arm
måste vara starka och snabba. Starka kunna de
bli genom träning med en 30 kg vikt, snabba
genom att stöta med lätt boll. Men det är ej
den styrkan eller den snabbheten en kulstötare
behöver. Han behöver styrka och snabbhet vid
en belastning lika med kulans vikt. Variation
av belastningen i antytt syfte är därför icke
ändamålsenlig. — För nybörjare kan dock med
fördel en något lättare kula användas. —
Träningen bör läggas så, att armen får arbeta, utan
att andra muskelgrupper tagas i anspråk.
Härigenom vinnes dels bättre kontroll över vad
armen uträttar, dels kan arbetet för armen
göras intensivare, då icke trötthet i andra
muskelgrupper, som oftast eljest är fallet, tvingar
till vila. Härigenom vinnes styrka, och då man
under sådana förhållanden mera ostört kan
koncentrera sig på armens arbete, torde
resultatet även bli ökad snabbhet.

Snabbheten beror framför allt på
reaktionstiden, nervimpulsernas styrka och
på koordinationsförmågan. Då en genom
träning vunnen förbättring av
nervsystemet i berörda avseende visat sig vara
strängt bunden vid just den rörelsekom-

bination, som övats, finnes i många fall
ingen bättre väg för ernående av större
snabbhet än träning av själva
idrottsgrenen. I vissa fall torde dock, såsom ovan
anförts, särskilda övningar kunna
bidraga härtill.

Under
specialträningsperioden.

Under de första veckorna av denna
period, som för sommaridrottsmannen
räcker till mitten av juni, bör lämpligen
den konditionsgivande
idrottsgymnastiken ej förekomma mer än 1—2 gånger i
veckan. Därefter förekommer endast den
vanliga morgongymnastiken och de
rörelser, som behövas för att få kroppen
allmänt uppvärmd och uppmjukad före en
ansträngande träning.

De för specialträningen avsedda
gymnastiska rörelserna, som återfinnas i kap.
Träningsgymnastik under de olika
idrottsgrenarnas uppslagsord, bibehållas både
under specialtränings- och
tävlingsperioderna.

En dagövning under
konditionsträningen.

Följande är ett exempel på en dagövning,
som i full utsträckning kan användas, sedan
gymnastiken varit i gång 4—5 veckor. Ledaren
skall till en början lägga an på att lära
deltagarna riktigt utföra alla rörelser, ty först
när dessa fullt behärskas, få deltagarna det
avsedda utbytet av gymnastiken. När
rörelserna äro inlärda, bör övningen gå utan
egentliga pauser. Då kommandoorden för rörelsen
sluta med »börja» eller »kör», skall rörelsen
utföras rytmiskt.

Avdelningen är från början uppställd på
linje.

1. Löpning V»—1 V2 minut.
Kommandoord: »Avdelning höger om språng — marsch!»
»Vanlig — marsch!» »Indelning till två!»
»Utryckta — marsch!» »Avdelning — halt!» —
Utförande: På »utryckta — marsch» gå inom
varje kolonn ettorna till vänster och tvåorna
till höger, så att fyra kolonner bildas.
Marschen sker på tå och i lugn takt. — Löpningen
verkar upplivande och förbereder de inre
organen på den kommande ansträngningen.

Uppställning i »utryckta».

2. a) Armrullningar.
»Armframförböj-ning och med ett hopp fötter utåt (= till sida) —
ställ!» »Armrullning — börja!» »Stopp!» —
Händerna hållas knutna. Med en mjuk rörelse

227

228

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free