- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
233-234

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottshallar - Idrottshygien →Hälsoregler - Idrottsinstruktör, tränare - Idrottsmassage, av major Nils E. Hellsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IDROTTSMASSAGE

användas även för idrott. En del
idrottshallar äro helt eller huvudsakligen
avsedda för en speciell idrott (t. ex.
->ten-nishallar och ->simhallar).

De idrotter, som utomlands bedrivas i de
större ’idrottshallarna, äro boxning, brottning,
stundom fäktning, tennis samt fri idrott,
bas-ketboll och handboll. I de allra största anordnas
även cykeltävlingar, varjämte en del ha
anordningar för installerande av konstfrusna banor
för ishockey och konståkning på skridsko. De
största utländska hallarna rymma upp till
omkring 20 000 åskådare.

Bland större idrottshallar, som spelat eller
spela en roll i den internationella sporten,
märkas främst ->-Deutschlandhalle och
->-Sport-palast i Berlin, Hanseatenhalle i Hamburg,
Westphalenhalle i Dortmund, Palais des Sports
i Antwerpen och i Paris samt Albert Hall,
->-Crystal Palace, ->-Wembley och Harringay
Arena i London. I U. S. A. är ->-Madison
Square Garden i New York den mest kända.
Av övriga många stora idrottshallar i U. S. A.
märkes främst den i Atlanisc City, som är en
av de största och modernaste i världen. Utom
dessa speciellt för idrott avsedda byggnader
anordnas inomhusidrott i en del regementens
excercishallar.

Av idrottshallar i Norden må nämnas
Idrætshuset och ->-Forum i Köpenhamn samt
Mässhallen i Helsingfors. Den största i Sverige
(1941) är Mässhallen i Göteborg, vilken i stor
utsträckning användes för idrott.

Sedan mitten av 1930-talet ha på olika
platser i Sverige byggts idrottshallar,
huvudsakligen avsedda för tennis och handboll men
även för brottning, boxning och annan
inomhusidrott. Åren 1935—41 färdigställdes sålunda
19 större hallar, varjämte 11 äro projekterade
(1941). De modernaste finnas i Sandviken,
Stockholm (Eriksdalshallen), Västerås,
Jönköping och Uddevalla.

Den normala planstorleken i Sverige är 40x20
m, men av kostnadshänsyn ha även hallar med
38x18 och 40x18 m uppförts. Utrymmena för
publik variera.

Om statsbidrag till byggande av idrottshallar
i Sverige se Riksidrottsförbundets
idrottsplatskommitté.

Idrottshygien -^Hälsoregler.

Idrottsinstruktör, ofta kallad tränare,
är en person, som yrkesmässigt eller som
amatör bedriver idrottslig
lärarverksamhet. Dylika instruktörer finnas numera
såväl i Sverige som i utlandet i de flesta
idrotter.

Avlönade instruktörer äro enligt
internationella regler professionella och få ej deltaga i
tävlingar eller bekläda poster inom
idrottsledningen. Ett undantag utgöra skidinstruktörer,
som enligt Internationella Skidförbundets reg-

ler äro amatörer och berättigade att tävla.
Denna bestämmelse har emellertid ej godkänts
av IOK och gäller sålunda ej vid OS. Den
tillämpas ej heller av de nordiska ländernas
skidförbund.

I motsats till i de flesta andra länder tillåtas
i Sverige idrottsinstruktörer, framför allt i fri
idrott, att tjänstgöra som funktionärer, erövra
idrottsmärken o. s. v.

Svenska specialförbund förklara i regel ej
sina instruktörer för professionella, varför
dessa kunna få deltaga i tävlingar i andra
idrotter än dem, i vilka de undervisa.

Beträffande utbildningen av
idrottsinstruktörer variera förhållandena avsevärt. I England
och övriga anglosaxiska länder rekryteras
instruktörerna i fri idrott, fotboll m. fi. grenar
i regel ur de aktivas led och sakna särskild
utbildning. I Tyskland, Italien och några andra
länder fordras i allmänhet, att vederbörande
genomgått kurser vid någon idrottshögskola.

I Sverige, vars förste friidrottsinstruktör var
den 1910 engagerade svenskamerikanen E.
Hjertberg, har man i allmänhet som
instruktörer i fri idrott anställt lämpliga aktiva; en
del med uteslutande praktisk erfarenhet, andra
efter genomgångna kurser. Utom dessa verka
inom den svenska idrottsrörelsen dels vid
Gymnastiska Centralinstitutet utbildade lärare,
dels ett stort antal amatörinstruktörer, som
utbildats vid kurser, anordnade av
Riksidrottsförbundet eller de olika specialförbunden, dels
slutligen en del utländska instruktörer,
särskilt i fotboll, fäktning (maitre d’armes) och
rodd; tidigare även i tennis.

IDROTTSMASSAGE.

Av major Nils E. Hellsten.

Idrottsmassage är ett viktigt medel vid
den idrottsliga träningen. Namnet är
något ofullständigt, då i idrottsmassage
oftast utom massage även ingå rörelser
av olika slag.

Massage (av grek. massein, gnida, eller av
arab. moss, trycka) är en mekanisk behandling
av kroppens mjuka vävnader, vanligen och bäst
utförd med händerna. Apparater äro mindre
lämpliga. Massage ingår nu för tiden som ett
hjälpmedel vid behandlingen av vissa
sjukdomar, varvid den av sina utövare fordrar
ganska omfattande kunskaper i anatomi och
fysiologi. Vidare tjänar den ett hygieniskt
ändamål, främst i samband med det varma badet
(->Bad, sp. 563).

Redan antikens greker använde idrottsmassage.

Massage som behandlingsmetod mot
vissa sjukdomar var känd redan under
forntiden och användes då ofta
tillsammans med kroppsrörelser. Idrottsmassage

233

234

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free