- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
265-266

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Igloo, av teknol. doktor Gustaf Birch-Lindgren - Iglooklubben, Svenska - Ikonen, Väinö - Illampu - Illerjakt - Illinois Athletic Club - Immelmannsväng, hjulning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1MMELMANNSVÄNG

i igloo ha de senare åren börjat
praktiseras i ökad utsträckning i Sverige,
särskilt när det gällt att nå avlägsna
trakter, där andra övernattningsmöjligheter
saknas. För sådana längre färder i
ödemark kräves dock en rätt stor utrustning,
vilken plägar medföras i man- eller
hunddragen pulka, som brukar tagas in i igloon
och användas som bädd.

Med ett iglooläger som utgångspunkt
kunna många toppbestigningar lättare
genomföras.

Kunskap i igloobygge innebär ökad
säkerhet för högfjällsturister vintertid.
Även på militärt håll har intresse visats
för saken.

Litt.: R. Amundsen, »Nordvest-passagen»
(1908); V. Stefansson, »Snöhyddornas folk»
(1924). Jfr även litteraturanvisningar till art.
Fjällsport.

-❖-

Iglooklubben, Svenska, stiftades 1939
av G. Birch-Lindgren, David Jonason, S.
Swärd m. fi. och har till huvuduppgift att
främja långfärder vintertid i högfjället.
Klubben är en kamratsammanslutning
av deltagare i Skidfrämjandets
fjällexpeditioner, vilka övernattat i igloo minst 7
gånger. Klubben har 26 medl. (1941).

G. B.-L.

Ikonen, Väinö, finsk brottare och
brottningsledare (f. 1895 6/io),
avdelningschef, Helsingfors, började brottas
1915, vann 1921 i Helsingfors VM och
blev vid OS 1924 trea i bantamvikt
grekisk-romersk stil. I samma klass vann
han finska mästerskapet 1922 i
grekiskromersk och 1924 i fri stil. — Ikonens
stående brottning var utpräglat defensiv, i
parterr var han däremot ytterst aggressiv,
snabb och farlig.

Sedan Ikonen 1927 slutat som aktiv,
har han varit en av Finlands mest
anlitade mattdomare och har bl. a.
tjänstgjort vid så gott som alla svensk-finska
landskamper. AT- J ■

Illampu, bergtopp i Bolivia, Sydamerika
(6 560 m ö. h.), först bestigen 1928.
->Sorata. fan.

Illerjakt. I Sverige förekommer illern
mera allmänt endast i Skåne och Ble-

kinge men synes vara på väg att sprida
sig norrut. I övrigt finnes han över hela
mellersta och södra Europa samt i västra
Asien.

Illern (Mustela putorius) tillhör vesslesläktet
och är i storlek ungefär mellan mården och
hermelinen. Hans päls har tjock, gulvit eller
gråvit bottenull samt över hela bålen långa,
svartbruna stickelhår; huvud, ben och svans
svartbruna, läppar, haka och öronkanter vita.
Kroppslängden varierar mellan 34 och 41 cm,
svansen 13—17 cm. Hanen är större än honan.
Framfötternas klor, som äro större än
bakfötternas, använder han att gräva med. De passa
däremot icke för trädklättring. Illerns klor
lämna i mjuk mark tydliga spår. De likna
mår-dens, men kloavtrycken äro tydligare. Han rör
sig vanligen i hopp, varvid bakfotsspåren, som
stå något snett parvis, oftast helt täcka
fram-fotsspåren.

Sitt bo har illern i hål i jorden, i rishögar,
stenrösen, broar o. d. Där tillbringar han den
ljusa tiden av dygnet och går först i
skymningen på jakt. Illern är en god råttfångare,
varför han på sina håll tolereras, men tar även
grodor, sniglar, fisk, kräftor o. d. Han är som
alla mårddjur rovlysten och tillika farlig för
alla på marken häckande fåglar liksom för
harungar och kaniner. Jaktvårdaren fångar
eller skjuter honom därför med rätta, var han
än uppträder.

Fångst i fällor är vanligare än jakt.
Illerjakt tillgår i regel så, att man följer
illerns spår, tills man påträffar hans
dag-lega. Från denna låter han sig i regel lätt
drivas ut, varefter den posterande
jägaren avfärdar honom med ett hagelskott.

B. B.

Illinois Athletic Club [ilinå>’z ät>le’tik
klab], Chicago, grundad på 1890-talet, är
en av U. S. A:s förnämsta idrottsklubbar
och har särskilt inom fri idrott och
simning spelat en framträdande roll.

Bland klubbens friidrottsmän märkes en rad
goda häcklöpare, J. Case, R. Simpson, H. W.
Anderson, J. Riley, C. D. Werner och F.
Morgan Taylor, medeldistanslöparen J. Ray samt
hopparna H. Osborn och D. F. Ahearne. Inom
simavdelningen, för vilken William Bachrach
verkat som tränare, äro olympiasegrarna H.
Hebner, N. Ross, J. Weissmuller och R. Shelton
de mest kända. Även Arne Borg var under sin
vistelse i U. S. A. medlem. Illinois Athletic
Club har vidare haft ett av U. S. A:s främsta
vattenpololag, vilket vunnit flera amerikanska
mästerskap.

Immelmannsväng eller hjulning (eng.
och ty. Immelmann-Turn), flygt., är en

265

266

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free