Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isbanetävling, av redaktör Bertil Lindau - Isberg, John E. - Isberg, Kerstin, g. Danielsson - Isbill - Isbjörnsjakt, av professor Hans W:son Ahlmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISBJÖRNS JAKT
för Berlin av Allgemeiner Deutscher
Au-tomobilclub på en km-bana med flygande
start.
Segrare i bilklassen blev Caminecci,
Mercedes, med 37,os (97,297 km/tim.) och i
motorcykelklassen Ahrends, Tornax, med 54,8s (65,693
km/tim.).
Senare ha flera tävlingar körts, främst
i Sydtyskland, där de årliga loppen på
Eibsee s. v. om Garmisch-Partenkirchen
(från 1927) och på Titisee vid Neustadt
i Schwarzwald (från 1931) äro
kontinentens förnämsta.
Isbaneloppens teknik.
Vid de tidigaste tävlingarna på
flygande km voro de flesta vagnarna ej
utrustade med några anordningar för att
motverka slirningen. I gengäld voro
banorna helt eller delvis sandade. När
loppen på slutna banor i mitten av 1920-talet
slogo igenom, började man, för att
motverka sladdningen i kurvorna, i däcken
montera koniska nabbar av härdat stål.
Såväl nabbarna som monteringen på
däcken förbättrades under 1930-talet i
samband med Rämenloppen. Denna
detalj är viktigast, och först i andra hand
kommer motorns preparering.
Nabbningen av däcken sker olika vid
tävlingar över flygande km och vid tävlingar på
slutna banor. Vid de förra behöva ju ej
särskilt stora accelerations- och
uppbromsnings-möjligheter finnas, varför korta, koniska
nabbar böra användas, monterade endast mitt i
däckens slitbana. Vid tävlingar på slutna banor
med stående start böra däcken nabbas även på
sidorna med långa, koniska — eller
mejsel-formiga — nabbar.
Isbanetävlingen fordrar en helt annan
kurvtagningsteknik än tävlingen på
landsväg eller jordbana. Genom nabbningen
av däcken kommer nämligen vagnen,
åtminstone i början av en tävling, innan
isen blir sönderkörd, att så gott som utan
sladdning »skära» sig igenom kurvan.
Härigenom blir dock risken för
krängningar stor. För att motverka dessa
utrustade norrmannen E. Björnstad, en av
Nordens främsta isbanespecialister, sin
Alfa-Romeo med dubbla, nabbade
bakdäck, varvid han även erhöll bättre
balans och jämnare drivning.
-*-
Isberg, John E., norsk racerförare
(f. 1889 25/7 i Sverige), disponent i Oslo,
var särskilt under slutet av 1920-talet en
av Nordens framgångsrikaste förare och
segrade med Bugatti i flera nordiska
tävlingar.
Isberg segrade bl. a. i Solvallaloppen hösten
1928, våren 29, våren och hösten 30 samt hösten
31. Sedan han 1932 slutat som aktiv, har han
flera gånger tillhört tävlingsledningen även vid
svenska tävlingar, bl. a. på Solvalla och
Saxtorp. Sedan 1937 är han ordf. i Norsk
Motorklubb och sedan 1940 ledare för all motorsport
i Norge. P. C. A.
Isberg, Kerstin, g. Danielsson,
simmerska (f. 1913 23/8), Eskilstuna, har
verkat som siminstruktris och var som
medl. av IFK Stockholm 1931—36 Sveriges
bästa bröstsimmerska.
Isberg vann SM på 200 m 1931, 32 och 36 samt
på 100 m ryggsim 1933. Hon satte 1931—35
följande svenska rekord: 100 m lm 28,9s och 1.26,9;
200 yards 2.51,0 (världsrekord) och 2.49,0; 200 m
3.14,4, 3.09,0 och 3.06,5; 400 m 6.53,8 och 6.49,1;
100 m ryggsim 1.30,7. Alla utom 100 m-rekordet
i bröstsim senare slagna. E. B-ll.
Isbill, spettliknande redskap för
upphuggning av isvakar vid vinterfiske. Bild
vid Angelfiske, sp. 203. T-tn.
ISBJÖRNSJAKT.
Av professor Hans W:son Ahlmann.
Isbjörnen förekommer i drivisen
omkring hela den norra polarkalotten och
på närmast liggande kuster.
Den är dock sparsamt förekommande eller
sällsynt längs Sibiriens och Nordamerikas
kuster samt vid Alaska och Västgrönland. I
Be-ringssund och på östgrönland är den talrik
samt uppträder i stora mängder omkring
Svalbard (Spetsbergen med vidliggande öar), på
Frans Josefs land och i drivisen i norra delen
av Barents hav och i Karahavet.
Från de ryska territorierna kunna ej
några uppgifter om isbjörns jakter
erhållas, men däremot finnas utförliga sådana
från de norska arktiska
intresseområdena. Norrmännen jaga isbjörn dels i
drivisen från fartyg, dels på land under
vintern.
Isbjörnen är rädd för människan.
Vore isbjörnen lika aggressiv som den
är stark, skulle den vara ett mycket
farligt rovdjur. Nu är den emellertid gan-
313
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
