- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
329-330

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ishockey - Spelets teknik, av Gustaf Johansson - Spelets taktik, av Gustaf Johansson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ISHOCKEY

Hur man bryter ett anfall.

I fråga om sättet att bryta ett anfall
gälla olika regler för forwards och
försvarsspelare. Forwards måste finarbeta,
d. v. s. försöka beröva motståndaren
pucken utan att tackla honom, medan
backarna få koncentrera sig på
grovarbetet. De senare få inte endast ägna
uppmärksamhet åt pucken utan måste
tackla motståndaren — givetvis inom till—
låtna gränser.

Då man bryter ett anfall, skall man ej
ställa klubban på kant. Man har större
chanser att komma åt pucken, om man
håller klubban i det närmaste parallellt
utmed isen. Man får dock ej driva detta
så långt, att handsken berör isen, då
detta är förbjudet och bestraffas.

Att med handen stoppa pucken i luften
är tillåtet men bör ej förekomma i
onödan. Många backar stoppa luftskott på
detta sätt, vilket är felaktigt, då de
riskera att endast snudda vid pucken, så
att denna ändrar riktning och målvakten
försättes ur spel.

Målvakten bör aldrig försöka stoppa ett
skott, som han ser kommer att gå över
eller vid sidan om målet.

Låter målvakten pucken gå vidare, hamnar
denna antingen utanför planen eller i sargen
bakom målet, och då finns det i regel
medspelare till hands för att ta hand om den.

Hur man samspelar.

Liksom i all lagsport är även i ishockey
samspelet det viktigaste. En spelare, som
försöker sig på sologenombrott, är i regel
lätt att stoppa genom att den ene backen
tacklar spelaren och den andre tar hand
om pucken. Med samspel är det däremot
möjligt att passera även det bästa försvar.

Man passar pucken antingen genom
att »skjuta» eller också genom att fösa
eller lyfta den. Det senara sker genom
att klubban ställes på kant. Att »skjuta»
pucken, ett sätt som användes både
vid passning och målskott, ti»lgår på
följande sätt: Klubban sättes mot pucken
med bladets bakre del. Vänster arm (om
det är en högerspelare) drages uppåt—
inåt, medan den sträckta högra armen
drages framåt. Pucken sättes därigenom

i en roterande rörelse utmed bladet, och
när den kommit något utanför bladets
mitt, föres klubban kraftigt framåt med
höger arm sträckt under påskjutning
med axeln. Samtidigt förflyttas
kroppstyngden, som förut vilat på vänster ben,
till höger.

Man måste passa pucken i god tid,
innan man attackeras, d. v. s. på omkring
4 m avstånd från den attackerande
motspelaren. Passningen måste läggas precis,
d. v. s. direkt på medspelarens klubba.

Klubban skall alltid föras på isen, icke
i luften. Detta är en av ishockeyspelets
viktigaste regler, mot vilken tyvärr
alltför ofta syndas.

Hur man skjuter.

När man kommit i skottläge, får man
ej skjuta i blindo. Man måste försöka
hinna se målvaktens placering. Åker
denne ut för att möta målskytten, är det
enklast att försöka dribbla av honom.
Målvakten är genom sin klädsel ej så
rörlig, och en snabb dragning av pucken
åt endera hållet sätter honom därför oftast
ur spel, och målet blir öppet. Skjuter
man, är i regel skott utefter isen att
rekommendera. Målvakten är inte så
snabb med skridskorna som med kropp
och armar.

I fråga om skjutningen måste en viktig
detalj framhållas. Ju tidigare man
släpper beröringen med pucken, desto lägre
blir skottet. Följer klubban med, går
pucken alltför högt upp i luften, över
målet eller blir lättare för målvakten
att fånga.

SPELETS TAKTIK.

Ishockey är en typisk lagsport. En
ensam stjärna i ett lag kan uträtta mycket
litet — det är lagets gemensamma
slagkraft, som fäller utslaget. Man har också
många gånger fått bevis på att ett rent
klubblag reder sig bättre än ett lag,
sammansatt av spelare från olika klubbar.
Ishockeyspelets hemland, Canada, har
också vid samtliga OS och VM låtit sig
representeras av klubblag.

325

330

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free