Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ishockey - Spelets taktik, av Gustaf Johansson - Ishockeyträning, av Gustaf Johansson - Ishockey som kroppsövning och lek, av Anton Johanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISHOCKEY
av målet. Han bör vidare på luftskott
använda händer och armar så mycket
som möjligt och dirigera pucken bakom
målet. Har han stoppat den mitt
framför mål, bör han, om han har tid, försöka
spela fram den med klubban till någon
av sina forwards. Om motståndarna
genast attackera honom, har han endast
att slå pucken ned i endera hörnet bakom
målet.
Skjut ej i tid och otid!
Man ser ofta lag, som hela matchen
igenom försöka sin lycka med långskott.
Detta är i regel en felaktig taktik, ty
mot en god målvakt gå långskott så gott
som aldrig in. Stå emellertid backarna
nära målet och en forward kommer
ensam fram, kan det löna sig med ett skott.
Målvakten blir nämligen då skymd av
backarna och får därigenom svårare att
stoppa pucken.
Att skjuta ur alltför spetsig vinkel är
ej heller att rekommendera. Man bör i
stället söka passa pucken till en bättre
placerad medspelare.
Den som bryter mot reglerna skadar endast
eget lag.
Många matcher mellan jämngoda lag
ha avgjorts genom att ena laget fått en
eller flera spelare utvisade och fått kämpa
med fyra eller tre utespelare mot
motståndarnas fem. Den, som tillgriper
otill-låtna medel och därmed riskerar en
utvisning, visar sålunda icke endast att han
är en dålig sportsman utan även att han
är en dålig taktiker.
ISHOCKEYTRÄNING.
Konditionsträningen börjar, såvida
ishockeyspelaren ej under sommar- och
höstsäsongen bedriver någon annan idrott,
t. ex. fotboll, i god tid fore vintersäsongen.
Konditionsträningen bör omfatta korta
träningspromenader på 5—10 km i rask
takt, helst med efterföljande bad, och
gymnastik, som främst bör omfatta
smidighets- och balansövningar
(^-Idrotts-gymnastik).
Skridskoträningen.
Ehuru ishockeyspelarens
skridskoträning givetvis främst går ut på att öka
snabbheten, har hans skridskoträning
dock flera beröringspunkter med
konståkarens. Han måste genom intensiv
träning av skärombyten, baklängesåkning
o. s. v. förvärva den säkerhet, mjukhet
och balans, som är grunden för all
ishockeyåkning.
En särskilt lämplig övning för
ishockeyspelaren är överstegsåkning i cirkel framåt och
bakåt samt åt höger och åt vänster.
Sedan man nått erforderlig säkerhet,
börjar man träna upp snabbheten,
varvid man, med start från stillastående eller
långsam åkning, åker 10—15 m med små
skär och med vändning eller kast som
avslutning. Denna träning bör helst ske
med klubba i hand.
Puckträningen.
Under det att skridskoträningen bör
bedrivas varje dag, tränar man med
klubba och puck endast 2—3 gånger i
veckan. Träningen måste främst gå ut
på att man lär sig föra pucken så, att
man alltid har den under kontroll.
Av vikt är att puckträningen göres så
omväxlande och roande som möjligt, t. ex. genom
att man anordnar tävlingar i hastighetsåkning
på korta sträckor med hinder, som de tävlande
måste passera med pucken.
Samspelet uppövas bäst genom att
spelarna två och två åka i hastig takt och
passa pucken mellan sig. Skjutförmågan
upptränas genom spel mot ett mål.
Målvakten måste bl. a. träna upp förmågan
att glida på skridskorna mellan
målstolparna utan att förlora balansen. G. J-n.
ISHOCKEY SOM
KROPPSÖVNING OCH LEK.
Under ishockeyspelet utsättes
muskulaturen för en ganska allsidig påverkan.
Såväl benens och armarnas muskler
(genom förandet av klubban) som
bålmuskulaturen (genom alla böjningar och
vrid-ningar) få ett kraftigt arbete.
Ishockey är ett oerhört snabbt spel,
kanske det snabbaste spel, som finns.
Utom snabbhet kräver det emellertid
325
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
