Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italien, av Nedo Nadi, Raniero Niccolai och professor emeritus Martin P:n Nilsson - Modern sport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN
fem. (Nedo Nadi var framgångsrikaste läktare
med fem guldmedaljer.) Vid OS 1924 var
Frankrike framgångsrikast, men sedan 1928 har
Italien dominerat vid OS. I allt har Italien
(t. o. m. 1940) vid OS vunnit 16 segrar, vid
EM 14 och vid VM 8 (därav en vid VM för
professionella).
Bland yngre tävlingsfäktare må främst
nämnas Nedo Nadi, världens förnämste
allround-fäktare sedan sekelskiftet, hans
bror Aldo Nadi, fäktmästare
liksom C. Sassone, vidare O. Puliti,
G. Chiavacci, G. Guaragna, G.
Gaudini, C. Agostoni, G. Marzi
samt värj specialisterna G.
Cor-naggia Medici, S. Ragno och F.
Riccardi.
Liksom i Frankrike var
fäkt-sporten i Italien länge mycket
splittrad och starkt regionalt
betonad, och först 1909 tillkom ett
enhetligt förbund, La
Federa-zione Italiana di Scherma.
Fäktningen är i Italien
populär i alla samhällsklasser och
understödes på allt sätt av
staten. Även Mussolini är en
intresserad fäktare, särskilt på
sabel, och försummar sällan sin
dagliga assaut.
Fäktsportens ställning i Italien
framgår bäst av antalet av
Internationella Fäktförbundet
beviljade licenser, som 1933 för
Italien var 1 298 men 1938 hade
stigit till 3141 eller tre gånger
mer än något annat land.
Utbildningen av fäktmästare sker vid
->-Ac-cademia Fascista.
Goda medeldistanslöpare — Italiens styrka i
fri idrott.
Fri idrott började bedrivas redan i
slutet av 1800-talet, men först vid OS
1908 gjorde sig italienarna bemärkta i
internationell konkurrens genom
medel-distanslöparen E. Lunghi och
maratonlöparen P. Dorando. Senare ha särskilt
medeldistanslöparna varit framgångsrika,
och främst genom dem har Italien vid OS
1932 och 36 blivit 7. nation i fri idrott,
båda gångerna före Sverige. På grund av
relativt svaga representanter i kast har
Italien före 1940 ej kunnat göra sig
gällande i samma grad vid landskamper.
Vid femlandskampen i Berlin 1935 — den
enda gång Sverige och Italien mötts i
landskamp — blev Italien 5. efter Sverige, Tyskland,
Ungern och Japan.
De främsta medeldistanslöparna förutom den
380 382
Bild 5. Italiens ledare Benito
Mussolini har varit en
skicklig fäktare på sabel.
ovan nämnde Lungni ha varit E. Tavei-nari, L.
Beccali och M. Lanzi. Italien har även haft flera
goda sprinters, bl. a. E. Toetti, O. Mariani och
C. Monti, och vid OS 1936 blev det italienska
laget tvåa i staf ettlöpning 4x100 m. Bland övriga
löpare märkas främst 400 m-löparen O. Missoni,
långdistanslöparna U. Cerati, G. Beviaqua samt
häcklöparna L. Facelli, A. Facchini och G.
Cal-dana, vilken sistnämnde även nått goda resultat
i längdhopp. I denna gren har
A. Maffei varit av världsklass.
Vidare må nämnas stavhopparen
M. Romeo och diskuskastarna
G. Oberweger och A. Consolini
samt släggkastaren T. Taddia.
Italien har haft flera ypperliga
gångare, bl. a. F. Altimani och
U. Frigerio, vilken senare var
1920-talets framgångsrikaste.
Även damidrotten har på
1930-talet gått framåt och har haft
goda representanter i T. Valla
och C. Testoni, båda
häcklöp-ningsspecialister.
I simning äro längre distanser
populärast.
Trots det att simning är
en gammal sport i Italien,
har landet ej haft några
representanter av
internationell klass.
Bäst ha varit
långdistansspe-cialisterna G. Perentin, L.
Baci-galupo och G. Gambi.
Goda tävlingsgymnaster.
Den första gymnastikföreningen i
Italien bildades i Turin 1844. Instruktör var
den av Spiess starkt påverkade
schweizaren R. Obermann, som även blev ledare
för en 1860 grundad skola i Turin för
utbildning av gymnastiklärare. Under den
följande tiden spred sig gymnastiken över
hela Piemonte och till en del andra
områden, och 1887 grundades ett
gymnastikförbund. År 1862 blev gymnastik
obligatorisk i alla högre skolor och 1878 i
folkskolorna.
Den italienska gymnastiken, som
utformats av den från 1884 i Rom verksamme
schweizaren E. Baumann, ansluter sig
nära till den tyska. Sedan sekelskiftet har
den italienska gymnastiken även fått
impulser från den lingska, som i A. Mosso
och Pagliano haft sina främsta
förespråkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
