- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
411-412

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt, av överste Bertil Burén och professor emeritus Martin P:n Nilsson - Jaktens historia - Forntidens jakt - Medeltidens jakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKTGEVÄR OCH J AKT A M M U NITIO N

Bild 5. Jakt med spjut på vildsvin under tidigare medeltiden. — Efter en samtida bild, återgiven
av J. Strutt i »The Sports and Pastimes of the People of England» (1801).

svin, vilket senare var det farligaste och mest
uppskattade villebrådet. Björn, varg och räv
jagades, därför att de gjorde skada på
hjordarna. Lejon funnos möjligen under denna
tid i norra Grekland. Harjakten var den
allmännast förekommande jakten och
framställdes ofta i bild.

Flera romerska kejsare voro passionerade
jägare.

Romarna voro från början icke
benägna för jakt men följde senare den
grekiska seden. Jaktskildringar i den
latinska litteraturen stå därför under
grekiskt inflytande. Vissa kejsare
älskade jakt, t. ex. Hadrianus, vars jakter
framställdes på runda medaljonger, som
infogats på långsidorna av Konstantins
triumfbåge. Djurstriderna i
amfiteatrar-na gåvo anledning till stora jakter för att
infånga de behövliga djuren. M.P:nN-n.

Medeltidens jakt.

Under medeltiden fick jakten i ännu
högre grad än under antiken karaktären
av sport, samtidigt som den allt mer blev
ett det härskande samhällsskiktets
privilegium.

Falkjakt och parforcejakt på högvilt voro under
medeltiden de härskandes förnämsta tidsfördriv.

Under den tidigare medeltiden voro
jaktvapnen de samma som i forntiden:
jaktspjut, kort jaktsvärd samt pil och
båge.

Den från Orienten införda ->falkj akten

blev under medeltiden i mellersta Europa
och i England mycket populär och stod
högre i anseende än t. o. m. jakten på
högvilt. Denna bedrevs under den
tidigare medeltiden till häst i med nät eller
jaktlappar inhägnade områden, varvid
man fällde villebrådet med kastspjut eller
pil. Från 1200-talet bedrevs jakten på
högdjur huvudsakligen som parforcejakt
till häst efter drivande hund, en jaktform,
som av korsfararna införts från Orienten.
Hunden, som även kom till användning
vid falkjakten, fick därigenom ökad
betydelse, och hållandet av hundar blev allt
allmännare, i den mån jakten utvecklades.

Från Karl den stores tid blev jakten furstarnas
och stormännens privilegium.

Ursprungligen betraktades i mellersta
Europa villebrådet som en herrelös sak,
vilket bl. a. kommer till uttryck i de
frankiska lagarna (den på 500-talet
upptecknade lex ripuaria). På odlad mark
hade emellertid ägaren redan tidigt
rätten till jakt, och i den mån bebyggelsen
ökade, knöts jakträtten helt till
äganderätten till jorden.

En inskränkning i rätten att jaga på
egen mark inträdde med Karl den store
(747—814), som förbehöll sig rätten üll
jakt i vissa reservat. Under hans
efterträdare blev jakten på högvilt och
falkjakten härskarens rätt (jaktregal).
Furstarna och högadeln fingo kungliga
jaktmarker i förläning och gjorde under

411

434

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free