- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
423-424

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt, av överste Bertil Burén och professor emeritus Martin P:n Nilsson - Behandling av skjutet vilt - Konsten att skjuta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKTGEVÄR OCH J AKT A M M U NITIO N

Ett utmärkt sätt är att ta ur dem
genast efter skottet och fylla bukkaviteten
med enris eller ock att endast »kroka»
dem och lägga dem i en papperspåse, som
sedan hänges på ett svalt ställe, tills
ned-packning för hemfärd kan ske.
Krok-ningen sker med en av en trädgren
tillverkad krok, som man sticker in genom
anus och med vilken man därefter drar
ut maginnehållet. Stundom strör man
tillika borsyra i näbbet och i buken.

En god regel är att låta fågelviltet
hänga en stund utanpå ryggsäcken eller
väskan, för att det skall svalna,
innan man stoppar ned det. Vid
nedläggningen bör fjäderskruden slätas till och
huvudet vikas in under vingen. Svårt
sönderskjutna fåglar böra helst ej
förvaras tillsammnas med andra utan var för
sig inlindas i papper.

Jagas endast fågelvilt, upphänges detta
i snaror utanpå ryggsäcken eller inlägges
i en s. k. fågelsäck av nät.

Efter hemkomsten från skogen bör
fågelvilt genast packas upp och hängas
på en sval och luftig plats, där inga
flugor kunna komma åt det. En nätbur av
för flugor ogenomtränglig metallduk med
för regn skyddande tak gör därvid god
tjänst. Den upphänges på någon
skuggig och för vinden utsatt plats.

KONSTEN ATT SKJUTA.

Jaktskytte med kulgevär.

Med kula jagas allt klövvilt större än
rådjur och allt storvilt. I vissa länder,
t. ex. Tyskland, måste enligt lag även
rådjur skjutas med kula. För jägaren
gäller det att ha kännedom om
villebrådets anatomi, så att han vet var han skall
placera kulan, för att träffen skall döda.
I de flesta fall skall man sträva efter träff
i hjärtats främre del. Ett stort, kraftigt
djur, t. ex. en buffel eller en gammal
älgtjur, faller visserligen därvid icke i
skottet men stupar i regel senast efter
något 100-tal meter. Gäller det
anfallande rovdjur eller annat farligt storvilt,
tvingas jägaren rikta kulan mot djurets
hjärna eller ryggrad för att
ögonblickligen stoppa anfallet. Större fåglar, t. ex.

tjädertupp, måste man träffa i främre
delen av kroppen, eljest förlorar man
dem lätt, ty även om bakkroppen är
sönderskjuten, kunna de flyga långa sträckor.

Hjärtat sitter på ett fyrfota djur mitt
i bröstet i främre nedre tredjedelen av
bålen. På ett stillasittande eller stående
djur håller man rakt mot hjärtat, på ett
springande framför. Framförhållningen
måste avpassas efter avståndet till
villebrådet och dess fart samt ammunitionens
utgångshastighet.

Mot en i skarp trav springande älg på 100 m
avstånd måste man vid rakt sidskott med en
vanlig mauserstudsare rikta rakt under
hakskägget. Denna framförhållning kan minskas
till omkring hälften, om man följer med älgens
lopp med siktlinjen och om avfyringen sker
under rörelsen. Det raka sidskottet är det
bästa, ty träffar man ej själva hjärtat utan
strax intill, så passerar kulan ändock båda
lungorna, och döden inträffar snart genom
kvävning.

Regeln skall vara: ett säkert skott eller
inget skott. Ett bomskott betyder i regel
intet, men en skadskjutning kan
medföra månadslånga lidanden för djuret.

Det är förbjudet att på älg använda
hel-mantlade kulor. Likaledes får man ej gå på
älgjakt med slätborrade gevär.

Jaktskytte med hagelgevär.

Jakten med hagelgevär fordrar, så länge
det gäller stillastående eller sittande vilt,
ej stor skjutskicklighet. Så mycket mera
övning kräva emellertid flyktskyttet och
jakten på springande, mindre villebråd,
då det gäller att beräkna
framförhållningen så, att djuret möter hagelsvärmen,
där denna är som tätast, och alltså får
»kärnskottet».

Val av riktpunkt beror på villebrådets
fart, avståndet och haglens hastighet. Mot
större springande vilt, t. ex. rådjur och
räv, strävar man efter att få kärnskottet
i bålens främre del, mot bröstkorgen.
Mindre djur täckes i sin helhet av
hagelsvärmen, om denna träffar mitt på djuret.

Bortser man från den tid det tar att från
hjärnan till pekfingret föra fram beslutet att
låta skottet gå, så tar det mekaniska utlösandet
av skottet, haglens väg genom pipan och från
denna t. ex. till den på 30 meters avstånd
springande haren en tid, som kan beräknas
till omkring 0,is. Då en i full fart springande
hare tillryggalägger 10 m i sekunden, har

424 434

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free