Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakthundar, av friherre Carl Leuhusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKTHUNDAR
en gul ras, som uppföddes i
Bretagne (chiens fauves de Bretagne).
Dessa franska parforcehundar ha
numera utträngts av engelska (se
nedan sp. 447).
I början av nyare tid utvecklades
raser för andra jaktsätt.
Redan under 1500- och
1600-talen uppstodo genom
målmedvetet urval och dressyr ur
dvärgformer av drivande
hundar raser, lämpade att arbeta
under jord. I Tyskland
utbildades sålunda taxen och i
Frankrike den s. k. chien de
terre. Senare började man
även använda engelska terriers
för jakt på djur, som gått i gryt.
Slutligen utbildades i
England, Frankrike och Tyskland
olika raser av stående hundar.
Jakthunden i Sverige.
Redan under stenåldern
jagade man i Sverige, men
utbytet skulle med de primitiva jaktvapen,
med vilka man var utrustad, blivit klent,
om man ej haft en om våra dagars
gråhund påminnande hund till förfogande.
I samma mån som jaktvapnen
förbättrades, gjorde sig också behovet av nya
hundraser gällande, och redan under
Vasakungarnas tid införskrevos stövare
från Tyskland.
I Småland korsade sig stövare med de
där bofasta gråhundarna. Produkten blev
genom inavel och brist på ny
blodtillförsel en konstant ras, smålandsstövaren.
Under tidernas lopp ha därefter genom
senare importer, vilka parats med
inhemska hundar, två nya stövarraser
uppstått, hamilton- och schillerstövarna.
På 1900-talet tillkom den från Tyskland
införda dachsbracken.
Redan på 1700-talet började man i
Sverige hålla stående fågelhundar:
engelska pointers och tyska vorstehhundar,
senare även olika raser av setter.
Till sist ha sedan slutet av 1800-talet
grythundar (taxar och foxterriers) allt
mer tagits i bruk för att hålla nere
stammen av räv och grävling.
Hundvård under medeltiden. — Efter miniatyr i Gaston
Phæbus’ berömda jaktmanuskript från slutet av 1300-talet.
De viktigaste jakthundraserna.
Stövare.
Av stövare finnas numera i Sverige
tre raser, hamiltonstövare, schillerstövare
och smålandsstövare. Därjämte
förekomma utländska stövare, vanligen norska
dunkerstövare, finska stövare och
engelska foxhounds samt den från Tyskland
införda dachsbracken.
Hamiltonstövaren.
Hamiltonstövaren har fått sitt namn efter
Svenska Kennelklubben stiftare, greve A. P.
Hamilton, och har uppkommit genom
inkors-ning av främmande stövarblod, främst engelsk
foxhound, från vilken rasen huvudsakligen fått
sin exteriörtyp.
Den är den grövsta av de svenska stövarna
(pl. 1, bild 1). Färgen är brun eller gulbrun
med svart sadel och med större eller mindre
vita tecken. En stam, den s. k.
kopparbergs-stövaren, som tidigare räknats som särskild
ras, har numera helt uppgått i hamiltonrasen.
Schillerstövaren.
Schillerstövaren, som renodlats till sitt
nuvarande utseende och kynne av P. Schiller,
Ste-nungsund, har på grund av sin energi och
jaktduglighet vunnit stor spridning och är,
trots att rasen endast är omkring 50 år
gammal, både i fråga om exteriör och egenskaper
synnerligen homogen.
445
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
