Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakthundar, av friherre Carl Leuhusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKTHUND AR
Schillerstövaren (pl. 1,2) är enligt den 1941
fastställda rasbeskrivningen en medelstor, ädel
men kraftigt byggd hund med kort, stark rygg
och i övrigt harmonisk kroppsbyggnad. Färgen
är rödbrun med svart sadel utan vita tecken.
En nutida hund iklädd ett pansar från
1600-talet. — Efter L. Beckman.
Smålandsstövaren.
Den nuvarande smålandsstövaren (pl. 1, 3) är
en mindre till medelstor hund, som skiljer sig
från övriga stövare genom spetsigare huvud och
något mindre öron. Många hundar av denna ras
födas med halvkort svans och t. o. m. utan
svans. Den typiska färgen är svart med bruna
tecken över ögonen och på nedre delen av
benen.
Dachsbracken.
Dachsbracken härstammar från Westfalen i
Tyskland och infördes till Sverige i början av
1900-talet av W. Zirkenbach, Gusum. Den är
en lågbent hund, till utseendet närmast ett
mellanting mellan stövare och tax (se bild),
från vilken senare den skiljer sig genom att
frambenets underarm är högre, rakare och
starkare byggd. Skulderhöjden är 32—40 cm.
Dachsbracke. — Efter Knotterus-Mayer.
447 Tryckt
Att rasen vunnit sådan spridning och
popularitet beror till stor del på dess speciella
egenskaper som rådjurshund. Rådjursstammen har
visat sig vara mycket svår att rationellt
beskatta med hjälp av vanliga stövare. Dessa äro
för skarpsprungna, rådjursdreven gå för vitt,
och under vintermånaderna händer det ej
sällan, att en högbent stövare i diup snö tröttar
ut och själv tar ett rådjur. För den lågbenta
dachsbracken däremot gå rådjuren i mindre
bukter och öka på så satt jägarens möjligheter
att komma till skott.
Övriga stövarraser.
Mest bekant av utländska stövare är den
engelska rävhunden (foxhound, pl.
1, 4), en kraftig, c:a 60 cm hög hund, till färgen
vit med större eller mindre svarta och bruna
tecken. Denna hund gör tjänst vid de i
England populära parforcej akterna till häst på räv,
då släppet, som ofta består av 40—50 hundar,
driver räven, tills denne blir uttröttad.
Rävhunden närstående raser äro h a r r i e r, som blir
omkring 50 cm hög, beagle, vars höjd är
ungefär 35 cm, båda använda i stora släpp vid
harjakt, och utterhunden, en medelstor,
omkring 60 cm hög, grovt byggd, strävhårig
och raggig hund, som uteslutande användes till
utterjakt.
Fågelhundar.
Som fågelhundar eller, som de även
kallas, hönshundar eller — med
anspelning på jaktsättet — stående fågelhundar
användas i Sverige engelska pointers och
setters samt tyska vorstehhundar.
Pointern.
Pointern (pl. 2, 2), som uppkommit genom
korsning av spansk pointer och foxhound, är
en hund av medelstorlek, omkring 60 cm hög,
med kort, strävt och glänsande hår. Den är
oftast vit med gula, bruna eller svarta fläckar.
Även helt gulbruna och helt svarta exemplar
finnas.
Pointern, som i Sverige nått en storartad
utveckling, utmärker sig genom sin snabbhet,
jaktlust och energi och är, riktigt dresserad,
en god apportör både på land och i vatten.
Utom den vanliga pointern förekommer även
pudelpointern, en korsning mellan pudel och
pointer. Rasen liknar till storlek och yttre
mycket en strävhårig vorstehhund och har
pointerns jaktlust och pudelns läraktighet.
Setterrasema.
Sin allvarligaste konkurrent har pointern i
den långhåriga, från spanieln härstammande
engelska hönshunden, settern. Den förekommer
i tre former: engelsk setter, irländsk setter och
gordonsetter, vilka huvudsakligen skilja sig
från varandra genom färgen.
"/io 41 448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
