- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
451-452

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakthundar, av friherre Carl Leuhusen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKTHÄST

Springerspaniel (»Shot Landermere», 1512 KK).

Springerspanieln (se bild) är omkring
50 cm hög, starkt byggd, vit med svarta och
bruna tecken och bär utan svårighet en hare
eller tjädertupp. Cockerspanieln är den
mest populära och samtidigt den minsta (c:a
40 cm hög) bruksspanieln. De mest omtyckta
färgerna äro rent svart eller röd, svart och vit
eller röd och vit samt skimmel. Irländsk
vattenspaniel, en brun, c:a 60 cm hög
hund, är god apportör vid and jakt.

Grythundar.

Till gry t jakt brukas i Sverige taxar,
fox-terriers och lakelandterriers, i utlandet även
andra terrierraser.

Taxen.

Taxen är en urgammal tysk ras. Den
karakteriseras av korta ben, lång rygg och djup
bål. En vanlig tax är c:a 30 cm hög. Den är
antingen korthårig, strävhårig eller långhårig.
Färgen är vanligen svart med brunröda tecken
eller rödbrun. Rätt uppfostrad blir taxen en
god drev- eller grythund.

Korthårig tax. — Efter Harding-Cox.
Terriem.

Foxterriern uppträder i två former, en
slät-hårig och en strävhårig. Medelhöjden är 37
cm, färgen vit med svarta eller bruna tecken.

Utom foxterriern användas i utlandet flera
andra terrierraser för jakt, bl. a. welshterrier,
lakelandterrier och borderterrier.

Älghundar.

Gråhunden eller jämthunden (pl.
1, 5; i Norge kallad grå dyrehund), på grund av
sin användning kallad ä 1 g h u n d och fordom
även björnhund, är en i Sverige och Norge
inhemsk ras av enhetlig typ, som numera är
föremål för målmedvetet avelsarbete. Huvudet
är kilformigt med små, uppstående öron och
med mörka ögon, kroppen kraftig och kort,
fötterna små, svansen snett upprullad åt ena
sidan. Pälsen har tät bottenull och styva
täckhår, som äro längre på nacken och lårens
baksida. Idealfärgen är varggrå, ljusare på
bröstet, buken, benen, nedanför svansen och
på dennas undersida. Boghöjden är c:a 50 cm.

Gråhundens användning är numera
huvudsakligen inskränkt till älgjakt, men i gamla
tider användes den även såväl till jakt på björn,
lodjur och annat högvilt som till fågeljakt.

Gråhundens jaktsätt är att trötta ut och
sedan ställa det vilda, vars uppehållsort han
meddelar jägaren genom sitt skall. En
välträ-nad gråhund kan följa en älg i många timmar.
Så fort älgen stannar, skäller hunden och drar
hela tiden uppmärksamheten till sig, vilket
underlättar jägarens försök att smyga sig inom
skotthåll.

Som älghundar användas även ofta stövare
samt korsningar mellan stövare och gråhund
eller annan spetshund. Även den finska
spetsen är en utmärkt älghund. Slutligen kunna
såväl vorstehhundar som foxterriers och taxar
hjälpligt dresseras för älgjakt.

Den tyska blodhunden, den s. k.
Schweisshunden, och den engelska
blodhunden hållas ofta i beredskap för att spåra
upp skadskjuten älg.

Schweisshunden är en omkr. 50 cm hög,
oftast brun, rödgul eller gulbrun hund.
Läpparna hänga långt ned, så att ett starkt veck
bildas i mungipan. Den engelska blodhunden
(pl. 1, 6) är större, omkring 65 cm hög,
mörkbrun med svart sadel och karakteriseras främst
genom ovanligt långa öron och tunga läppar.

Litteraturanvisningar.

Bland verk på främmande språk märkas R.
B. Lee, »History and description of the
modern dogs’ sporting division» (1893), G. v.
Bylandt, »Hunderassen» (bd 1, 1904), samt två
uppslagsverk, »Hutchinson’s Dog Encyclopædia»
(3 bd, 1934—35), och »Das Lexikon der
Hunde-freunde», utg. av H. Zimmermann (1934).

Av äldre svensk litteratur må främst
nämnas O. B. Rydholm, »Om hunden, hans
historia, härstamning och racer» (1881), C. R.
Sundström, »Handbok för hundvänner» (1889), och A.
P. Hamilton, »Kännetecknen på de flesta
hundraser» (1900). Nyare verk av betydelse

451

452

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free