Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakt med stående hund, av överste Bertil Burén - Jaktpass - Jaktprov, av överste Bertil Burén och greve Mårten U:son Kalling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J AKTPROV
för att där lyfta. I detta fall skall
hunden »avancera» och följa slaget.
Gå två jägare bakom hunden, väljer
den, som står till höger, automatiskt
sitt mål bland de fåglar, som flyga
ytterst till höger, och den andre bland
dem, som flyga till vänster. Att gå flera
än två jägare bakom samma hund är
olämpligt.
Jaktsättet fordrar en väl dresserad och duglig
hund.
Resultatet av jakten med stående hund
är helt beroende av hundens duglighet
och dressyr samt av jägarens
skjutskicklighet. Har en hund dålig näsa, »stöter»
han, skrämmer upp, fåglarna, innan han
känner vittringen av dem. Detsamma
blir resultatet, om han ej »står fast» utan
går fram, innan jägaren hunnit fram.
Man fordrar vidare, att hunden står lugn,
när fåglarna lyfta, och ej »rusar», d. v. s.
springer fram från ståndet. Ej heller får
han »rusa i skott». Skulle det nämligen
ligga flera fåglar, t. ex. en hel kull,
framför hunden, kan jägaren hinna ladda om,
innan nästa lyfter, och sålunda få större
byte vid varje »stånd».
Man önskar av en god hund vid denna
jakt, att han tydligt markerar om han
har fågeln liggande framför sig eller om
det endast är spåret, »löpslaget», han
känner. Därför är en hund, som söker
med hög nos, bättre än en, som söker med
nosen efter marken, ty den senare kan
känna löpslaget eller spåret av en redan
bortflugen fågel så starkt, att han gör
»stånd».
En annan fordran på en hund, som
användes för fågel jakt i skog, är, att han
»rapporterar», d. v. s. försiktigt går av
ståndet, när jägaren ej är inom synhåll,
uppsöker denne och tydligt tillkännager,
att han funnit något. Han leder därefter
jägaren till platsen för ståndet, söker där
på nytt finna fågelns vittring och står.
När jakt med stående hund användes.
Jakten med stående hund är i hela
Norden samt delvis i Tyskland, Frankrike
och England det allmännast
förekommande jaktsättet på rapphöns. Även
fasan, vaktel, orre, tjäder, ripa, morkulla
och beckasin jagas med stående hund,
ehuru också andra jaktsätt användas för
dessa viltslag.
Se vidare artiklarna Beckasinjakt, Fasanjakt,
Rapphönsjakt, Ripjakt och Skogsfågeljakt.
Jaktpass är ett av myndighet utfärdat
bevis, att en person erlagt stadgad
jaktavgift eller i övrigt är berättigad att jaga.
I Sverige fordras jaktpass för utlänning.
Dock behöver utlänning, som jagar på egen
mark eller är medlem av främmande makts
beskickning, ej jaktpass.
Avgift för jaktpass utgår med 100 kr. per år
eller med 10 kr. för varje period av två på
varandra följande jaktdagar. Passet utfärdas på
landet av landsfiskal, i Stockholm av
över-ståthållarämbetet. B. B.
JAKTPROV.
Av överste Bertil Buren och greve Mårten
U.son Kalling.
Jaktprov, vid vilka hundars
användbarhet för jakt prövas under former, som
i möjligaste mån likna vanlig jakt, ha
blivit ett av de viktigaste medlen för
jakthundavelns höjande. De anordnas
för fågelhundar (fältprov), stövare och
grythundar (grytprov) samt sedan 1941
även för älghundar.
Idén att genom särskilda prov utröna
hundarnas användbarhet för jakt uppstod i
England, där de första jaktproven för fågelhundar
anordnades på 1860-talet. Ar 1893 hölls det
första svenska jaktprovet vid Näsby i
öster-götland.
Även stövarproven, som infördes i Sverige i
början av 1900-talet, äro av engelskt ursprung,
under det att Tyskland i fråga om grytprov
varit föregångslandet. De första grytproven i
Sverige anordnades kring sekelskiftet.
Första pris eller för grythundar betyget
godkänd i jaktprov erfordras för vissa raser för
förvärvandet av ->-championat.
Fältprov för fågelhundar.
Fältprov (bruksprov för hönshundar
av engelska raser och vorstehhundar)
anordnas av Svenska Setterklubben för
engelsk setter, Svenska
Irländsk-setter-klubben, Svenska Pointerklubben,
Svenska Vorstehhundklubben och Svenska
Kennelklubben enligt 1937 fastställda
regler.
457
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
