Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktprov, av överste Bertil Burén och greve Mårten U:son Kalling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J AKTPROV
De raser, som äro föremål för bedömande,
äro: setter, pointer, kort- och strävhåriga
vor-stehhundar och griffon.
Fågelhundar av de engelska raserna tävla i
tre klasser: ungdoms- (1-åringar), öppen- (för
alla åldrar) och segrarklass (hundar, som tagit
1. pris i öppen klass). Tyska raser
(vorsteh-hund och griffon) tävla i: ungdoms-,
öppen-och brukshundsklass. I de senares prov ingå
även — utom fågelarbetet — prov på blodspår
(s. k. släp), apportering i vatten, avläggning vid
ryggsäck m. m.
Vid fältprov, som tillgår som en vanlig jakt
med stående hund, prövas hundarna parvis
med var sin förare. Tävlingstiden för varje
par är, om ej annorlunda stipulerats, 30m.
Bedömningen sker av två domare. Äro dessa
ej eniga, avgör tävlingsledaren (fullmäktige).
Bedömningen sker efter fritt skön och ej efter
poäng (utom vid prov med vorstehhundar).
Föremål för bedömningen äro: näsa, sök
(jaktlust, snabbhet och energi), stånd, lydnad,
avancering, stil, sekundering och apportering.
Stövarprov.
Stövarprov anordnas av Svenska
Störarklubben, som på uppdrag av Svenska
Kennelklubben årligen anordnar s. k.
riksprov, samt av lokala avelsklubbar.
Vid proven gälla av Svenska
Kennelklubben 1934 utfärdade bestämmelser.
Vid provet, som är ordnat som en vanlig
stö var jakt, tävlar varje hund för sig utom vid
s. k. koppelprov. Den effektiva drevtiden får
ej understiga 2t för samma hare och 3t för
samma räv. Prisdomarna följa hundens arbete
under hela tiden.
Följande klasser förekomma: a öppen klass,
b avelsklass för hundar, som tagit minst andra
pris i öppen klass.
Föremål för bedömningen är: 1) sök- och
upptagningsförmåga, 2) drevsäkerhet, fart och
uthållighet på drevet samt arbete på tappt,
3) drevtid, 4) rapportgivning, 5) skall och 6)
lydnad och samarbete med föraren.
Drev på annat djur än hare och räv bedömes
ej. Enstaka skall på fågel lägges ej hunden
till last. Söket skall vara energiskt och lagom
vidsträckt. Som fel räknas rotande på nattslag.
Vid drevet bedömes framför allt hundens
förmåga att reda ut tappter. Snabbsprungenhet
räknas som förtjänst, om den ej resulterar i
täta förspringningstappter. Skallet skall vara
nyanserat efter avståndet till djuret. Ett
klangfullt dubbelskall anses mest värdefullt.
Fr. o. m. 1938 ha anordnats särskilda jaktprov
för dachsbracken (max. mankhöjd 42 cm).
Grytprov.
Grytprov anordnas av
kennelorganisa-tioner, som på sina program ha uppföd-
ning av sådana hundraser, med vilka
gry t jakt kan utövas, främst taxar och
foxterriers, eller som uteslutande syssla
med bruksprov för grythundar.
För närvarande gälla för grytprovs
anordnande bestämmelser, som 1936 försöksvis
utfärdats av Svenska Kennelklubben. Avsikten
med de nya bestämmelserna är att i största
möjliga mån undvika djurplågeri utan att
därmed minska provets värde för avelsarbetet med
grythundar. Provet äger numera endast rum
mot grävling.
Bedömningen är numera endast »godkänd»
eller »icke godkänd». Dock fastställes
rangordningen av de fyra bästa.
Grytet.
Provet anordnas i ett s. k. konstgryt. Detta
består vanligen av en helst i torr sandjord
grävd, ungefär 30 cm djup och 20 cm bred
gång eller ränna, lagd i kretsform med omkring
6—10 m diameter. Rännans sidor äro klädda
med bräder. Ännu bättre är ett helt i cement
gjutet gryt, som täckes med trälådor, fyllda
med sand och försedda med handtag, så att de
kunna lyftas upp. Lådorna placeras med omkr.
5 cm mellanrum så djupt nedsänkta, att övre
kanten kommer i höjd med jordytan (se bild).
På en lämplig punkt i den slutna kretsen
gräver man ut en 1—2 m lång gång, som slutar
med en ingång i jordytan. Mitt emot ingången
anordnas en annan gång, som slutar i en
kittel, omkr. 40 cm i fyrkant. Även denna
kittel är täckt med en flyttbar sandlåda. En
springa om 5 cm skall finnas rakt över kittelns
mynning. Såväl denna springa som springorna
mellan sandlådorna äro avsedda för
nedsättande av grepar av järn eller skivor av trä,
varmed man kan hindra såväl rovdjuret som
hunden att passera. Genom lösa träbitar över
springorna kan gången göras helt mörk.
På ett ställe är gången på en längd av 20 cm
åtstrypt genom sten eller cement, så att
öppningen ej är större än 13x17 cm. Genom denna
åtstrypning, det s. k. nålsögat, vill man
förhindra, att för stora hundar godkännas.
Den öppning, som förbinder kitteln med
gången, bör ej vara mer än 12 cm i fyrkant.
På detta sätt undviker man blodiga slagsmål.
»Invittringen».
Domaren låter först »invittra» grytet, vilket
tillgår så, att grävlingen släppes in och får
passera genom hela gången ett eller ett par
varv, varefter han åter motas in i sin låda, i
vilken han legat på en mossbädd under
föregående dag. Denna bädd lägges i kitteln under
invittringen.
Genom invittringen får grytet den doft av
grävling, som ett tomt naturgryt har efter att
tidigare ha haft besök av rovdjuret. Därigenom
kan en alltför ->-lös hund lockas att avgiva
skall och blotta sig.
457
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
