- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
469-470

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktskytte, av överste Gunnar F. Lundgren - Jaktskyttets historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J AKT SKYTTE

Bild 1. Duvskytte i England i början av 1800-talet. — Efter ett kopparstick av Thomas Sutherland

i »Annals of Sporting» (1822).

shooting1 på 1920-talet utvecklade sig. År
1926 fick denna form av lerduveskytte en
egen organisation, National Skeet
Association, som numera har omkring 40 000
medlemmar och sedan 1929 anordnar
mästerskap.

Denna form av lerduveskytte spred sig
omkring 1930 till Europa, där den snart
blev mycket populär, icke minst i Norden.

Harskyttet är av tyskt ursprung.

Skjutning mot löpande hare, som aldrig
fått samma betydelse för den
internationella tävlingssporten som lerduveskytte,
torde härstamma från Tyskland, där den
bedrivits sedan 1890-talet. Skyttet är
numera upptaget på Svenska
Jägareförbundets program.

Kulskyttet uppstod i Norden i form av
skjutning mot löpande björn.

Den äldsta formen av kulskytte mot
rörligt mål är skjutning mot löpande
björn, som började bedrivas redan på
1840-talet på Svenska Jägareförbundets
bana vid det s. k. Stenbrottet i Solnasko-

1 Enligt K. H. Burkhardt i The Sportsman
1930 är ordet skeet »ett gammalt skandinaviskt
ord, som betyder skjuta».

gen utanför Stockholm. Denna
skytteform ingick sedan i Jägareförbundets
Centralavdelnings tävlings- och
märkesskjutningar under större delen av
1800-talet.

På förbundets 1882 ombyggda skjutbana i
Solnaskogen sköt man på ett avstånd av
omkring 45 m. Den synliga delen av banan var
något över 5 m. I björnen var infogad en tavla
med en radie av 18 cm, inom vilken alla skott
måste träffa. Varje skytt hade tre skott, och
dessas valör uttrycktes i antalet cm från
träffen till »björnhjärtats» medelpunkt. För
Jägareförbundets silvermärke fordrades på 1880-talet
ett sammanlagt resultat av högst 36 cm på
tre skott.

Björnskytte förekom även på andra
håll i Norden, bl. a. vid de av Finska
Jaktföreningen i Helsingfors 1870—97
anordnade tävlingarna.

Hjortskytte blev 1900 olympisk tävlingsgren.

I slutet av 1800-talet och början av
1900-talet infördes nya mål såväl i
Norden som i England och på kontinenten,
där man vid denna tid i större
utsträckning upptog jaktskytte med kulgevär. I
Norden sköt man framför allt mot
löpande älg och hjort, på kontinenten,
särskilt i Tyskland, mot hjort, rådjur, räv
och vildsvin. Vid OS i Paris 1900 upp-

469

498

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free