- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
481-482

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktskytte, av överste Gunnar F. Lundgren - Hagelskytte - Lerduveskytte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J AKT SKYTTE

och, när avståndet är lämpligt, skjuta
snabbt, så att det förefaller, som om
av-fyringen utlöstes genom kolvkappans
anslag mot axeln.

Geväret måste passa skytten.

En förutsättning för att bli god
jaktskytt är, att man har en bössa, som
passar. Den skall vid ledigt anslag falla väl
till. Man kan vänja sig vid ganska olika
stockning, men denna bör, om man har
flera bössor, vara något så när lika och
så avpassad, att den ej förorsakar
obehag vid rekylen.

Vid anläggningen skall blicken fixeras
på målet, och när bössan kastas upp,
skall huvudet ej böjas åt något håll, för
att visirlinjen skall komma riktigt i
blicklinjen. Stocken skall vara så rak,
att man ser en del av spången, ungefär
så mycket, att kornet synes ovanför en
på baskylen lagd vanlig blyertspenna.
Bössan kommer då att skjuta 15—20 cm
högre än man siktar, ett för de flesta
riktningsskott (skott utan noggrann
siktning) lämpligt förhållande.

Kolvens längd spelar inom ordinära
gränser (36—39 cm från främre
avtryckaren till kolvkappans mitt) ingen större
roll, blott man vänjer sig vid ungefär
samma kolvlängd.

Man kan få en kortare kolv att passa ganska
bra, om man flyttar fram vänstra handen, och
en längre, om man flyttar den tillbaka.

Kolven bör i allmänhet ej vara för
mycket skränkt (eng. cast off).
Kolvkappan kommer då för långt ut på axeln,
och stöten förorsakar obehag.

Stockningen är vid skeetshooting
viktigare än vid det internationella
lerduve-skyttet, där skytten ju redan innan han
kommenderar fram duvan får ha kolven
till axeln. Om skytten använder ett
specialgevär för skeet, bör detta vara
stockat på samma sätt som hans jaktgevär.

Många ha även geväret för
internationellt skytte stockat på samma sätt. Då
man på grund av den fasta anläggningen
ej behöver riskera, att kolven, såsom vid
hastigt jaktanslag, kan haka upp sig i
främre axelvecket, använda en del
skyttar gärna något längre kolv.

Vid skeetshooting kan vanligt jaktgevär
användas.

På skeetbanan kan man med fördel
använda sitt vanliga jaktgevär.
Visserligen är det teoretiskt lämpligaste
vapnet ett, som har första pipan relativt
glest skjutande (förbättrad cylinder eller
för den, som skjuter snabbt, t. o. m. ren
cylinder) och den andra lika eller ännu
mera spridande. I ett jaktgevär brukar
däremot den andra pipan vara starkare
trångborrad. Man kan emellertid
komma från denna olägenhet genom att
använda specialpatroner med s. k. spridare,
antingen blott vid andra skottet i
dubb-léerna, som ju skjutes på nära håll, eller
även i första pipan, om denna är för
mycket trångborrad.

Fotställningen’ är av stor betydelse.

Fötterna måste placeras på så jämn
mark som möjligt. Den lämpligaste
fotställningen får man genom att från en
utgångsställning med klackarna ihop och
vinkeln mellan fötterna c:a 60° flytta
fram vänstra foten en knapp fotlängd.
Står man med kroppstyngden lika
fördelad på båda fötterna, kan man vrida
kroppen långt åt vänster genom att blott
lyfta högra klacken och åt höger genom
att lyfta den vänstra och kan på detta
sätt, utan att ändra fotställning, täcka 3U
av hela cirkeln.

Greppet om bössan.

Det riktiga greppet om bössan måste
även noga inläras och skall vara i
möjligaste mån konstant.

Högra handen vrides ofta för mycket uppåt.
Detta förorsakar bl. a., att högra armbågen
lyftes för högt i anslaget, så att ställningen ej
blir tillräckligt ledig, rörelsefriheten
inskränkes och huvudet måste böjas ned mot stocken
eller bössan kantras. Vänstra handen skall ej
hållas strax framom varbygeln men ej heller
så långt fram, att armen blir nästan rak.

Det rätta greppet är funnet, när man
känner, att båda armarna uträtta samma
arbete i anslaget. När bössan lyftes, skall
man ej hålla hårt om densamma; först då
bössan kommit i läge, klämmas greppen
till, och kolven tryckes i avfyringsögon-

481

16—NFS. IV

482

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free