- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
587-588

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbanetävlingar, av verkmästare Ivar Skeppstedt och redaktör Bertil Lindau

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JORDBANETÄVLINGAR

Genom de nyanlagda banorna blev dirt
tracksporten snart populär. Tävlingarna
blevo mer spännande genom att flera
förare, upp till fyra stycken, tillätos starta
från samma linje.

De svenska förarnas körteknik förbättrades
hastigt, sedan danska och engelska specialister
börjat deltaga i de svenska tävlingarna. Redan
åren omkring 1935 kunde svenskarna bjuda de
utländska förarna god konkurrens på såväl
hemma- som bortabanor. Bland de skickligaste
förarna märkas främst specialisten på 400
m-banor T. Sjöberg, vidare C. I. Skeppstedt, G.
Barthelson, C. Jonsson, S. Edlund, T.
Gustafsson, bröderna Rudolf och Åke Jönsson, E.
Fransson, E. George, bröderna Bertil och Eskil
Carlsson samt B. Haag.

Jordbanetävlingar på 1 000 m-banor är
emellertid den i Sverige viktigaste
formen av jordbanetävling, och vid dessa
tävlingar, som bruka köras fem varv, ha
svenskar spelat en ledande roll i Norden,
ofta i hård konkurrens med danskarna.

De första tävlingarna anordnades på
travbanorna Lindö vid Norrköping och
Jägersro vid Malmö.

Centrum blev dock ->Solvalla travbana
vid Stockholm, där den första tävlingen
kördes 30 okt. 1927.

Jordbanesporten i Norge.

I Norge äro jordbanetävlingar jämte
backtävlingar och isbanelopp den
praktiskt taget enda form av motorcykelsport,
som förekommer.

Sporten har sedan mitten av 1920-talet
förekommit på ett flertal banor av olika slag.
Viktigast är den 1928 anlagda ->-Bjerkebanen, där
(1929) bl. a. den första NM-tävlingen hölls.
Bland andra viktigare banor märkes travbanan
vid Trondheim.

Bland Norges skickligaste förare må nämnas:
P. Sande, R. Lau, Reidar H. Jensen, H.
Wiik-Hansen, Ragnar C. Erichsen, L. Hveem och L.
Samsing.

Jordbanesporten i Finland.

Jordbanesporten på 1 000 m-banor var
från mitten av 1920-talet finsk
motorsports största evenemang, medan däremot
dirt tracksporten på korta banor i
Finland saknar betydelse.

Den viktigaste tävlingen gick om den
av häradshövding Harald Munck 1928 i
lagtävlan mellan Sverige och Finland
uppsatta Guldpokalen, som 1931 defini-

tivt erövrades av Sverige. Tävlingen
kördes, då den hölls i Finland, på
Kott-bybanan utanför Helsingfors.

En jordbanetävling ingår även i tävlingarna
om finska mästerskapet på motorcykel.

Bland de främsta förarna märkas: R.
Lampi-nen, A. Anttila, V. Hollming, H. Lönnfors, O.
Brandt, K. G. Granberg och V. Bergström.

Hur en jordbanetävling tillgår.

Dirt trackbanornas varvlängd är i
vanliga fall 400 m, men banor med
omkring 310, 340 och 385 m omkrets
förekomma även. Banbredden bör vara
omkring 10 m, de odoserade kurvorna några
m bredare. Banan består av ett c:a 10
cm tjockt lager av kolstybb på ett fast
underlag, t. ex. pinnmo eller asfalt.

För att risken för olyckshändelser skall
minskas, brukar banornas avbalkning,
särskilt i kurvorna, vara beklädd med
halmbalar eller ståltrådsnät.

Tävlingarna, som alltid köras i heat
med upp till fyra startande i varje, köras
fyra, fem eller sex varv i vänstervarv,
vanligen från stående start och med
igångsatt motor. Vid heat med flygande
start tjänstgör den förare, som startar på
innerbanan, som master och leder de
tävlande ett varv runt banan med de övriga
deltagarna på linje. Startflaggan fälles,
när fältet nästa gång passerar startlinjen.
Ingen av de andra förarna får gå över
startlinjen före mastern.

Vid de engelska tävlingarna använder man
sig vanligen av startblock, på vilka
maskinernas bakhjul äro placerade vid starten.

En annan startform är den sedan 1933 på ett
flertal banor i England använda elektriska
startgrinden, liknande den, som användes vid
hästkapplöpningar. På Gislavedbanan gjordes
1937 Sveriges första och hittills enda anläggning
av detta slag.

Maskinen och dess utrustning.

Ända till 1930 kördes jordbanetävlingar
i Sverige med vanliga eller delvis
ändrade och upptrimmade standardmaskiner.
Från denna tid började man importera
specialbyggda engelska maskiner, främst
J.A.P., Rudge-Whitworth och Douglas.
Ären omkr. 1932 började de svenska
fabrikerna Husqvarna, Rex och Suecia
tillverka dylika maskiner på beställning.

589

588

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free