Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbanetävlingar, av verkmästare Ivar Skeppstedt och redaktör Bertil Lindau - Jordenruntflygning, av major Karl Lorichs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JORDENRUNTFLYGN1NG
lien; 1937 J. Milne, USA; 1938 A. Wilkinson,
Australien; 1939 fullföljdes mästerskapet ej på
grund av krigsutbrottet (C. Milne, USA, ledde
på poäng, när tävl. bröts); 1940 och 41 inga
tävlingar.
Nordiska mästerskap.
NM på jordbana ha sedan 1929 anordnats på
uppdrag av Nordiska Motorcykelförbundet
omväxlande av de fyra anslutna länderna. I
allmänhet ha tävlingarna körts på travbanor med
en omkrets av 1000 m, fem varv i två
omgångar, den första gällande nationstävlingen
och den andra det individuella
mästerskapet i solo- och sidvagnsklasserna. Nationslagen
bestå av fyra förare, av vilka de tre bästa
räknas. Solomaskinernas cylindervolym var
ursprungligen begränsad till högst 750 cm3, fr. o. m.
1935 till högst 500 cm3.
1929, Bjerke, Norge: Solo: P. Sande (Saroléa)
No; Sid v agn: R. Lindholm (Royal-Enfield) Sv;
Nationstävling: Norge (P. Sande, R. Dahl
och K. Hansen).
1930, Kottby, Finland: Solo: C. I. Skeppstedt
(F.N.) Sv; Sidvagn: C. I. Skeppstedt (F.N.) Sv,
Nationstävling: Sverige (O. I. Skeppstedt,
G. Plahn och R. Snnnqvist).
1931, Amager, Danmark: Solo: S. A. Engström
(A.J.S.) Da; Sidvagn: G. Kalén (Husqvarna)
Sv; Nationstävling: Sverige (G. Kalén, C. I.
Skeppstedt och S. Bramell).
1932, Solvalla, Sverige: Solo: C. Jonsson (Rex)
Sv; Sidvagn: G. Kalén (Husqvarna) Sv;
Nationstävling: Sverige (C. Jonsson, M.
Strömberg och G. Kalén).
1933, Bjerke, Norge: Solo: S. A. Engström
(Rudge) Da; Sidvagn: J. Berglund (Husqvarna)
Sv; Nationstävling: Norge (P. Sande, A.
Andersen och R. Jensen).
1934, Amager, Danmark: Solo: S. A. Sörensen
(Taarnby-Jap) Da; Sidvagn: B. Ericsson (Rex)
Sv; Nationstävling: Danmark (S. A.
Sörensen, A. Hansen och I. Rasmussen).
1935, Solvalla, Sverige: Solo: C. I. Skeppstedt
(Husqvarna) Sv; Sidvagn: ingen tävling;
Nationstävling: Sverige (C. I. Skeppstedt, T.
Sjöberg och T. Gustafsson).
1938, Kottby, Finland: Solo: S. Edlund
(Husqvarna) Sv; Sidvagn: ingen tävling;
Nationstävling: Danmark (H. Hansen, E. Orth och A.
Madsen).
1937, Trondheim, Norge: Solo: B. Haag
(Husqvarna) Sv; Sidvagn: B. Ericsson (Husqvarna)
Sv; Nationstävling: Sverige (B. Haag, S.
Edlund och B. Berggren).
1938, Frederikssund, Danmark: Solo:
S.A.Engström (Rudge) Da; Sidvagn: D. Axelson
(Da-nia) Da; N a t i o n s t ä v 1 i n g: Danmark (S. A.
Engström, B. Hansen och S. A. Sörensen).
1939—41 inga tävlingar.
Svenska mästerskap.
SM på 1 000 m-bana (5 varv) anordnas sedan
1934 i tre klasser, på 400 m-bana (vanl. 4 varv)
sedan 1936 för solomaskiner i två klasser.
På 1 000 m-bana.
1934, Solvalla. Stockholm: Klass B: S. Edlund
(Husqvarna); Klass C: C. I. Skeppstedt
(Husqvarna); Sidvagn: C. Tvllén (Husqvarna).
1935, Solvalla, Stockholm: Klass B: S. Edlund
(Husqvarna); Klass C: C. I. Skeppstedt
(Husqvarna); Sidvagn: C. Tyllén (Husqvarna).
1936, Solvalla, Stockholm: Klass B: S. Edlund
(Husqvarna); Klass C: R. Sunnqvist
(Husqvarna); Sidvagn: C. Tyllén (Husqvarna).
1937 inga tävlingar.
1938, Lindö, Norrköping: Klass B: B. Haae
(Husqvarna); Klass C: T. Sjöberg (Suecia);
Sidvagn: R. Ljungberg (Husqvarna).
Frän 1939 ha SM ej anordnats.
På 400 m-bana.
1936, Sävedalen, Göteborg: Klass B: H.
Larsson (Husqvarna); Klass O: T. Sjöberg (Suecia).
1937, Trollhättan: Klass B: H. Engborg
(Husqvarna); Klass C: T. Sjöberg (Suecia).
1938, Näringsbanan, Gävle: Klass B: B. Haag
(Husqvarna); Klass O: T. Sjöberg (Suecia).
Från 1939 ha SM ej anordnats.
-♦-
JORDENRUNTFLYGNING.
Av major Karl Lorichs.
Sedan distansflygrekorden pressats allt
mer och mer och kontinenter och
världshav överflugits, började många flygare
inrikta sig på jordenruntflygning. En
verklig jordenruntflygning borde gå längs
en storcirkelbåge, varigenom distansen
skulle bli c:a 40 000 km. Då flygningen
måste anpassas efter befintliga
mellanlandningsplatser, är emellertid en sådan
flygning praktiskt taget omöjlig. De
hittills genomförda jordenruntflygningarna
ha också samtliga fört över en annan
route än storcirkelbågen. Medan den
längsta omfattat en distans av över 60 000
km, ha de snabbaste och som »rekord»
allmänt ansedda, Posts och Hughes’,
endast omfattat c:a 25 000 km.
Rekordbestämmelser och router.
Fédération Aéronautique Internationale
har fastställt rekordbestämmelser för
jordenruntflygning (en av de sex
flygsportgrenar, där F. A. I. noterar
världsrekord).
Den av F. A. I. bestämda routen är
alternativt Paris, London, Berlin, Rom eller Bukarest
över Karachi—Tokyo—San Francisco—New York
och till den av de fem europeiska städer,
varifrån starten skedde. Flygningen kan även ske
västerut, och likaså kan starten ske i Karachi,
Tokyo, San Francisco eller New York, varvid
i förväg måste meddelas, vilken av de fem
städerna i Europa, som skall passeras. På de
uppräknade platserna måste mellanlandningar
göras. Genomsnittshastigheten måste, för att
rekord skall godkännas, överstiga 100 km/tim.
Routernas längd varierar något. Kortast är
Berlin—Berlin (31130 km), längst Rom—Rom
(31 350 km). Något världsrekord har ännu sept.
1941 ej godkänts av F. A. I., då ingen fullbordat
en jordenruntflygning utefter den
reglementerade routen.
Många försök till jordenruntflygningar
ha gjorts med såväl land- som sjöflyg-
591
593 591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
