- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
623-624

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jämtlands Skytteförbund - Jämviktsrörelser - Järnmyr, Shoore - Järntoppen - Järpjakt, av överste Bertil Burén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄMVIKTSRÖRELSER

kvist, Sveg; 1923 B. A. Linderoth, Östersund;
1924 G. Bostrand, Östersund; 1925 G. Bostrand,
Östersund; 1926 S. Key-Äberg, Östersund; 1927
S. Key-Äberg, Östersund; 1928 G. Bostrand,
Östersund; 1929 B. A. Linderoth, Östersund;
1930 B. A. Linderoth, Östersund; 1931 A.
Söde-rin, Östersund; 1932 B. A. Linderoth, Östersund;
1933 G. Holmgren, Norrlands artillerireg.; 1934
S. Gisslén, Östersund; 1935 E. Pettersson,
öster-sund; 1936 A. Söderin, Östersund; 1937 B. A.
Linderoth, Östersund; 1938 B. A. Linderoth,
Östersund; 1939 B. A. Linderoth, Östersund:
1940 A. Andersson, Ragunda; 1941 V. Skoglund,
Östersund.

Förbundsmästare i
fältskjutning (inst. 1938): 1938 A. Söderin, Östersund;
1939 V. Skoglund, Östersund; 1940 Carl Skyttmo,
Skyttmon; 1941 Carl Skyttmo, Skyttmon. G. B-d.

Jämviktsrörelser, gymnt., förr kallade
balansövningar, kännetecknas av att
stödytan är väsentligt förminskad.

Man skiljer mellan jämviktsrörelser utan
redskap, där man i allmänhet kan fordra god
stadga och form i utförandet, och på redskap,
där motviktsrörelser för jämviktens
bibehållande äro tillåtna. Den senare gruppen består
huvudsakligen av olika former av balansgång.

Jämviktsrörelser inverka på hela kroppen.
Utom till jämviktens bibehållande i olika lägen
bidraga jämviktsrörelserna till åstadkommande
av smidighet och ledig gång. N. H-n.

Järnmyr, S h o o r e, långdistanslöpare
(f. 1902 21/n i Norge), billackerare i
Göteborg, tillhörde under 1930-talet den
svenska eliten i långdistanslöpning.

Järnmyr, som tävlade i Norge under namnet
Sören Skansen, har varit bosatt i Danmark och
U. S. A., där han tog namnet Shoore Johnson.
Han kom till Sverige 1928, blev s. å. medlem av
Örgryte IS och svensk medborgare 1937.

Han vann i Sverige SM i maraton 1930, men
såsom norsk medborgare erhöll han ej
mästerskapet, samt uttagningen till OS 1932. Han
segrade i Frederiksbergslöbet och Dragörlöbet i
Danmark tre, resp. två gånger, i
Kungsbackaloppet 1931, 32, 33 och 35 samt i Lundbyloppet
sex gånger. Är 1932 blev han trea i La Stampa
Marathon i Italien.

Järnmyr, som löper sina maratonlopp jämnt
och lugnt, har även haft framgångar på
kortare sträckor och vann bl. a. SM i lag på
10 000 m 1937. G. R-n.

Järntoppen (2 015 m) är den näst
högsta toppen i ->Selmatjåkkomassivet,
15 km n. om Kebnekaise.

Den första bestigningen utfördes 14 juli 1925
av G. Graf, G. Lilliehöök, B. och H. Mesch
samt H. N. Pallin från öster på en
jämförelsevis svår väg. Den första vinterbestigningen
utfördes 15 april 1937 av C. Juhlin-Dannfelt och
D. Nygren söderifrån på en lätt väg, som nu-

mera vanligtvis användes för bestigning av
massivets högsta toppar. Pan.

JÄRP J AKT.

Av överste Bertil Burén.

Järpen (Tetrastes bonasia) är det
minsta av skogshönsen.

Den är vackert grå-, brun-, svart- och
vit-spräcklig. Tuppens färg stöter mera i grått,
hönans i brunt. Den förre har dessutom en
stor, svart strupfläck, kantad av ett vitt band
upp över näbbroten. Ett annat band går från
ögat bakåt. Båda könen resa ofta nackfjädrarna
till en tofs, som är mera markerad hos tuppen.
Till skillnad mot hos tjäder och orre sträcker
sig järpens fjäderbeklädnad på benen endast
över halva tarsen. Ungfåglarnas dräkt liknar
ganska mycket de gamlas. En fullvuxen järpe
väger 3 à 4 hg.

I Sverige förekommer järpen mera allmänt
från Dalarna och norrut. S. därom påträffas
han med säkerhet endast på ett fåtal ställen
i Uppland, Värmland och Småland. Järpen var
förr mycket talrik men har nu blivit avsevärt
decimerad. Orsaken därtill har varit dels en
alltför stark beskattning, dels att den mark, på
vilken järpen trivs, genom skogarnas
upprensning allt mer försvunnit.

Järpen trivs bäst i tät blandskog av gran och
lövträd, särskilt på fuktiga platser med rik
markvegetation.

I olikhet med andra skogshöns lever järpen i
engifte. Honan lägger i mitten av maj 8—12
ägg, vilka ruvas i 3 veckor. Ungarna ha
under sin uppväxttid svåra fiender i duv- och
sparvhök.

Jakten.

Jakten på järpe med lodbössa eller
hagelgevär var förr mera lönande än nu.
Enklast tillgår jakten så, att man
genomströvar trakter, där järpkullar bruka
hålla till, då och då visslande en
locksignal på järppipan. Får jägaren svar,
smyger han försiktigt rakt mot järparna
och kan, om han har tur, skjuta den
första på marken. Vid skottet lyfter
oftast kullen.

Vid uppfloget lyfter järpen först 30—40 meter
tämligen rakt framåt men slänger därefter
bakom något yvigt träd och sätter sig
vanligen nära stammen på ungefär tredjedelen
av trädets höjd. Tillslaget hörs tydligt.

Jägaren försöker nu lägga märke till
var järpar slagit till och går försiktigt
mot dessa ställen. Det gäller att skjuta,
innan järpen lyft, ty ett flyktskott är ej
lätt, enär järpen flyger snabbt och
genast söker skydd.

623

624

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free