- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
625-626

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järpjakt, av överste Bertil Burén - Järva IS - Järvinen, av fil. dr Martti Jukola, Helsingfors

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JÄRVINEN

Lyckas ej skottet, övergår jägaren
vanligen till lockskytte. Järpen kommer
bäst på lock i början av oktober men
svarar oftast även på andra tider. Med
ledning av hans svarstoner kan man
ungefär bedöma var han sitter och gå
honom till mötes. Efter varje skott bör man
vänta en god stund, innan man åter
börjar locka.

Mycket beror på jägarens förmåga att
åstadkomma riktiga locktoner. Man lockar tuppen
med hönans locktoner och tvärtom samt
ungarna med hönans.

Den jägare, som ej vill skjuta på
sittande eller springande fågel, får stundom
under annan skogsfågeljakt eller t. o. m.
under stövarjakt tillfälle till ett roligt och
svårt kastskott, då järpen, som icke
håller för fågelhund, kastar sig ur ett träd
eller lyfter från marken.

Järpen sitter ej länge kvar för en hund,
som skäller ståndskall, och kan därför
ej jagas på samma sätt som tjäder och
orre med dylik hund. Det påstås
emellertid, att vissa hundar kunna vänjas att
markera i träd uppflugen järpe genom
att endast gnissla eller gnälla nedanför
trädet.

Jakten på järpe har de senaste årtiondena
varit betydligt inskränkt med totalförbud i
vissa län och kort jakttid i de övriga. Även
om en ökning av tillgången lär vara märkbar,
är dock stammen alltjämt relativt svag och
utbytet av jakten betydligt mindre än förr. I
hela landet skötos 1940 omkring 15 000 järpar.

För närvarande (1941) är järpen tillåten i
norra Sverige (utom Jämtland) de fyra sista
månaderna av året samt i Stockholms,
Värmlands, Gävleborgs och Kopparbergs län
omkring en månad på hösten. I Särna och Idre
socknar är han liksom all annan skogsfågel
tillåten 21 aug.—20 febr. I Skåne, Halland,
Blekinge, Bohuslän samt på Gotland får man
endast skjuta järpe en kort tid på hösten. (Se
jakttabellen för året.)

Järva IS, Ulriksdal, norr om
Stockholm, bildades 18 nov. 1906 och har
huvudsakligen haft fotboll, bandy och fri
idrott samt orientering, skidlöpning och
bowling på sitt program.

Bandylaget räknades 1920—25 till Sveriges
bättre med spelare som G. Galin, bröderna N.
och W. Engdahl, G. Sjödin, J. E. Olsson
(»Ritola»), R. Tidqvist och J. Strömberg.

Sina största framgångar har Järva IS haft i

fri idrott, sedan Nils Engdahl 1917 nådde
elitklassen. När E. Lindqvist, Gävle, 1924 ingått i
klubben, fick denna ett av Sveriges bästa
sta-fettlag, som satte svenskt rekord i stafett 1 000
m 1924 med lm 58,9S, förbättrat 1925 till lm 58,5s.
År 1927 vann Järva IS SM i stafett 4x 400 m på
3m 21,3s. God kulstötare var boxaren Harry
Persson, som även spelade fotboll för Järva.

Klubben har vidare haft goda skid- och
orienteringslöpare, såsom Gustaf Andersson
(numera i USA), Bertil Svensson samt
bröderna Arvid, Björn och Alvar Kjellström. År
1933 bröto sig dock flertalet orienterare ut ur
klubben och bildade specialföreningen
Stig-finnarna.

Ordf. ha varit: N. Höglund 1906—07, K.
Pehrsson 1907—09, A. Johansson 1909—15, H.
Källan-der 1915—17, E. Björn 1917—22, W. Johannesson
1922—27, E. Olsson 1927—28, N. Ströbeck 1928
—29, S. Ander 1929—30, E. Olsson 1930—34, M.
Pettersson 1934—35, N. Ströbeck 1935—36, E.
Olsson 1936—38, C. Richert sedan 1938. — Sin
främste ledare har klubben haft i ovannämnde
Nils Höglund, sekr. 1908—20. B. S-n.

JÄRVINEN.

Av fil. dr Martti Jukola, Helsingfors.

»Isä Järvinen» (»Fader Järvinen») och
hans fyra söner bilda Finlands och
antagligen världens mest framstående
idrottsfamilj.

Werner Järvinen (1870—1941),
överkonduktör i Tammerfors, medlem av
Tampereen Pyrintö, var i sin ungdom en
god tungviktsbrottare och övergick
senare till diskuskastning. Vid OS 1906
vann han guldmedalj i diskuskastning,
antik stil (Finlands första olympiska
seger), och bronsmedalj i modern
diskuskastning, i vilken gren han även vid OS
1908 vann bronsmedalj, medan han vid
OS 1912 blev 15. på bästa hand och 12.
i den sammanlagda tävlingen.

Hans bästa resultat i modern stil voro 44,83 m
med bästa hand och 76,79 m sammanlagt, vilka
resultat dock icke godkänts som världsrekord,
då de nåtts från 270 cm ring. Ännu vid
uttag-ningstävlingarna till OS 1924 kastade den då
54-årige Järvinen 38,75 m. Under hela sin
livstid var han oerhört populär i finska
idrottskretsar.

Av Järvinens fyra söner ha icke
mindre än tre varit av världsklass. Den
äldste sonen, Yrjö (f. 1900 19/4),
depåföreståndare i Tammerfors, nådde över 61 m
i spjutkastning men slutade snart tävla.

625

626

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free