Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanotsport - Hur kanoten användes - Paddelkanotens användning, av Gerhard Högborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAN O T SPORT
ensidig paddling för att hålla kanoten i
kurs. Tävlingskanoter och andra kanoter
med tunt och lågt akterskepp bli däremot
fallgiriga. Vågornas tryck på
lovartsidan strävar att pressa över kanoten åt
lä, vilket får motvägas av kanotistens
rörelser. Enär sjöarna lätt spola över
det låga däcket och ned i sittrummet, är
enda sättet att hålla kanoten torr
invändigt att ha ett tättslutande sittrumskapell.
Paddling i sidsjö är alltid
besvärlig, och vid passerandet av ett större
vatten är det i regel bättre att ta en
omväg i lä av land för att sedan få sjö
och vind akterifrån eller också att så
rakt som möjligt mot vinden korsa
fjärden för att sedan i lä av land fortsätta i
färdriktningen.
Även om med tillbörlig försiktighet kantring
ej behöver förekomma, bör man likväl på
förhand tänka sig in i bästa handlingssättet vid
eventuell kantring. Framför allt måste man
komma ihåg att ej släppa paddeln, så att denna
driver iväg, ty utan paddel har man ej stor
nytta av kanoten. Sittrumskapellet lösgöres
från kanoten med en spark. Sedan gäller det
att kvickt vända på kanoten, innan den hinner
ta in för mycket vatten. På en kanot med
sittrumssäck — som flyter högt — kan man ta sig
ombord genom att pressa ned aktern och sedan
gränsle över akterdäck förflytta sig fram till
sittrummet. Med litet övning kan man även
ta sig ombord från sidan, varvid paddeln
lägges över sittrummet som stabilisator på
kanotens motsatta sida. Man skall aldrig överge
en kanot, så länge den flyter, ty den är en
god livboj.
Eskimåsvängen.
För kanotisten är det av största vikt
att lära sig den av eskimåerna utbildade
färdigheten att efter en kantring hastigt
få kanoten på rätt köl igen med hjälp av
paddeln, den s. k. eskimåsvängen.
Följande bildserie ger en föreställning om
de viktigaste momenten av en
kantringsövning (utförd åt vänster). Bild 12
visar ställningen i själva
kantringsögonblicket. Paddeln beskriver en båge åt
vänster och har på bild 13 kommit
vågrätt under kanoten. Från detta läge föres
den snabbt över åt höger. Bild 14 visar
hur paddlaren med vänster hand fattar
om paddelbladets ytterända, medan han
med höger (i omvänt läge) fattar paddel-
697
skaftet, allt under det han lutar sig
framåt och åt sidan för att fullborda svängen,
som underlättas genom kroppens egen
flytkraft. Så fort han kommit upp i sid-
Bild 13. Eskimåsvängens andra moment:
kanotisten befinner sig nu helt under vattenytan,
och i nästa ögonblick skall han fatta paddeln
så, som bild 14 visar.
Bild 14. Det svåraste i en eskimåsväng: de
handgrepp under vattenytan, med vilka
paddel-överföringen sker.
Bild 15. Eskimåsvängen snart avslutad:
kanotisten i färd med att resa sig ur vattnet.
681 697
Bild 12. Eskimåsvängen bör
jar: paddeln föres över til
(i detta fall) vänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
