Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kanotsport - Hur kanoten användes - Den kanadensiska kanotens användning, av civilingeniör P. E. Hubendick - Segelkanotens användning, av fondmäklare Gösta Moberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattenståndet. Vid paddling såväl med
som mot strömmen skall kanoten i
regel styras medelst drag (andra
styrsätt äro oftast ineffektiva eller riskabla).
KANOT SPORT
Segelkanotens användning.
Kanotseglingens teknik skiljer sig icke
nämnvärt från yachtseglingens
(^-Segling). Från och med 1940 överensstäm-
Bild 18. Schematisk framställning av paddeltagets längd, riktning och verkningsgrad i a
Uppsalastilen, b lärkvingestilen, c nya stilen och d i alla tre stilarna.
I synnerhet bör förpaddlaren använda
drag vid styrningen. Kanoten bör liksom
vid läns »dragas», ej skjutas framåt
genom vattnet.
Motströms i grunda forsar måste
kanoten stakas. Stakning sker stående, och
staken sättes ned vid sidan av kanoten,
varigenom erforderlig vridningsverkan
för styrningen erhålles. Kanoten kan
bogseras uppför forsen med linor, varvid
man drar med en lina fäst i aktern och
styr med en lina fäst i fören. Linorna få
ej vara ihopkopplade med varandra.
Man bör undvika de i forsen
stillastående höga, tvära vågorna. Med den
höga fart kanoten oftast får vid
ränningen kan stäven nämligen slå rätt
igenom dem och vattenfyllas. »Vitt» vatten
bör vidare undvikas. Paddling ur
strömmen in i bakvatten eller tvärt om måste
göras med stor försiktighet och
reducerad fart, enär kanoten annars lätt kantrar.
Kanoten bör vid ränning vara något
akterlastad och förpaddlaren sitta strax
framför midskepps. p- E-
ma även tävlingsreglerna helt med de
internationella kappseglingsreglerna (->■
Segelsport).
Segelkanotens konstruktion medför, att
dess stabilitet och seglingsförmåga nästan
uteslutande bü beroende av seglarens
egna åtgärder. Denne måste ständigt vara
beredd att med sin kroppsvikt
åstadkomma en lämplig avbalansering, så att
seglens krängande verkan elimineras.
Speciellt vid segling med de mindre
kanottyperna i byig vind krävas av rorsmannen
ögonblickliga och ofta upprepade
»pareringar» och förflyttningar, vilka skola
äga rum utan att kanotens fastlagda kurs
ändras. Rorsmannen måste följaktligen
bl. a. äga grundlig kännedom om hur
kanoten reagerar för vindtrycket på seglen.
Segelkanoten är, rätt manövrerad,
ingalunda någon särskilt bräcklig farkost.
Givetvis böra dock ej seglingar över
öppna vatten företagas utan förstklassig
materiel samt verklig sjövana hos seglaren.
Ett klokt anpassande av segelytan efter
vindförhållandena och grundlig känne-
705
23—NFS. IV
706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
