- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
771-772

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapplöpningssport, av ryttmästare Frank Martin, professor Martin P:n Nilsson och redaktör Rune Carlsson - Modern kapplöpningssport - Olika former av kapplöpningar - Kapplöpningarnas anordnande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAPPLÖPNINGSSPORT

häcklöpningar och i vissa länder, t. ex.
Frankrike, även i steeplechaser.

Av hinderlöpningar ridas
steeplechaser över fasta hinder, mestadels
jord vallar, stenmurar, räck, breda fasta
häckar med avsprångsbom framför,
gravar, kombinationer av grav och häck eller
grav och vall o. s. v. Distanserna växla
mellan 3 000 och 7 500 m. Världens mest
kända hinderlöpning, Grand National
Steeplechase i Liverpool, går över c:a
7 200 m.

I häcklöpningar går banan över
konstgjorda, ofta flyttbara, eller naturliga
häckar. De ställa mindre anspråk på
hästarnas hoppförmåga än
steeplecha-serna men ridas oftast i snabbare tempo.
Distanserna växla mellan 2 400 och 3 500
m, men även längre sträckor förekomma.

Andra arter av hinderlöpningar äro
jaktlopp (jaktlöpningar samt point to
point- eller cross country-löpningar).

Jaktlopp eller jaktlöpning är enligt svensk
terminologi en icke offentlig hinderlöpning, där
fältet ledes av en »master», som ger tecken till
fri tävlan högst 500, resp. 1 500 m från målet.
Under eller som avslutning på den engelska
jaktsäsongen bruka anordnas point to
point-eller cross country-races, som äro steeplechaser
i terräng över mer eller mindre naturliga
hinder.

Amatörlöpningar.

Ett fåtal slätlöpningar och ett större
antal hinderlöpningar bruka vara
förbehållna amatörryttare. Däremot brukar
det undantagslöst vara tillåtet för
amatörer att rida i löpningar, öppna för
yrkesryttare, jockeyer.

KAPPLÖPNINGARNAS
ANORDNANDE.

Den organisation, som anordnar
kapplöpningarna, ansvarar genom sina
funktionärer för deras ledning och tekniska
genomförande.

Den utfärdar propositioner för löpningarna,
angivande ort och tid, pris, löpningens
beskaffenhet, banans längd, kvalifikation för
deltagande, viktbestämmelser, bestämmelser om
insatser och forfeits samt anmälningstid.

Domaren.

Domaren, som ensam ansvarar för
domslutens riktighet, har att avgöra vilken häst, som
först passerat målet, och — eventuellt med

hjälp av biträden — ordningen av de följande
till ett antal av minst en mer än pristagarna.

Den häst, vars huvud först når den linje,
som förbinder målsemaforerna, är segrare.
Passera två eller flera hästar mållinjen samtidigt,
så att domaren ej kan avgöra vilken av dem,
som är främst, dömer han död löpning (->-Dött
lopp).

Domslutet skall upptaga avstånden mellan
hästarna i mål, angivna i hästlängder eller
delar av hästlängder, t. ex. kort huvud, huvud,
hals, halv längd, längd, fem längder, många
längder. Uttrycket »vunnet med en längd»
betyder, att häst nr 2 haft huvudet i höjd med
segrarens svans i det ögonblick denne med
nosen nått mållinjen.

Värdefullt är om domaren vid sitt utslag kan
ånge hur löpningen vunnits, t. ex. lätt vunnet,
säkert vunnet, säkert vunnet efter strid o. s. v.
Detta är av betydelse, då det gäller att i
framtiden bedöma prestationernas värde.

Protest mot domarens utslag kan icke
avgivas. Endast om han otvivelaktigt förväxlat
hästar, kan lokala skiljedomstolen efter
domarens hörande rätta misstaget, innan invägningen
ägt rum.

Ut- och invägning.

Vågkontrollanten leder ut- och invägningen
och kontrollerar, att varje ryttare väger ut och
efter löpningen väger in med den vikt, som
hästen enligt av hästägaren eller dennes ombud
(vanligen tränaren) lämnad uppgift skall bära.
Det är alltså hästägaren eller dennes ombud,
icke vågkontrollanten, som är ansvarig för att
den angivna vikten är den enligt propositionen
riktiga.

I vikten medräknas, utom ryttaren, sadel
med förbygel, martingal och övriga tillbehör
men ej betseltyg, spö, hästskor eller s. k.
blinkers. Är vikten vid invägningen ej
densamma som vid utvägningen, medför detta
diskvalifikation, om viktförlusten är mer än >/» kg
vid slätlöpningar och mer än 1 kg vid
hinderlöpningar eller viktökningen mer än 2 kg i
slät- eller hinderlöpning.

Starten.

Numera användes i regel startmaskin.
Deltagarna ordnas bakom en barriär av ett antal
rep, placerade i höjd med hästhuvudena (pl.
4). Genom en särskild anordning frigör
star-tern denna barriär, så att den hastigt glider
framåt—uppåt och lämnar banan fri. Då
startmaskin icke användes, ger startern tecken till
avridning med röd flagga. Startern avgör
ensam och slutgiltigt om avridningen är giltig.

Tvistigheter och protester.

På varje bana finnes en lokal skiljedomstol
(eng. stewards), som avgör tvistigheter och
övervakar, att löpningarna försiggå enligt
gällande bestämmelser. Protester rörande felaktig
vikt, ridning av oriktig bana, korsning,
pårid-ning, trängning eller annan handling, som på-

771

54 788

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free