- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
783-784

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapplöpningssport, av ryttmästare Frank Martin, professor Martin P:n Nilsson och redaktör Rune Carlsson - Modern kapplöpningssport - Träning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAPPLÖPNINGSSPORT

tjockt lager av halm på golvet. Noggrann
renlighet och frisk luft äro av största vikt för
välbefinnandet. Som strö- användes råghalm,
vilken dagligen ombytes, samtidigt med att boxen
noggrant rengöres.

Fodringen.

De förnämsta fodermedlen äro havre och hö
av yppersta kvalitet. Havreransonen brukar
växla mellan fem och åtta kg. Många erfarna
tränare varna för för stark havreutfodring. Hö
bruka hästar i träning få äta så mycket de
vilja. Efter hårdare arbete eller fore vilodagar
ges i de flesta träningsstallar s. k. mäsk av
kokt linfrö, kli och havre. Mäsken ges varm,
särskilt den kalla årstiden. Skurna
morötter och friskt gräs äro nyttiga tilläggsfoder.
Även melass eller rent socker användes i
många stall med fördel. Under senare år har
man mer och mer med framgång använt
särskilda vitaminpreparat och även genom
tillförsel av mineralsalter sökt råda bot för den brist,
som eljest lätt kan uppstå.

Rykt och puts.

Viktiga för hästens välbefinnande äro också
rykten och putsen. Träningsdagen börjar tidigt
på morgonen med avputsning, vattning och
något foder. Därefter sker utryckningen till
arbetet, och vid återkomsten till stallet fodras
med en mindre kvantitet hö. När hästen
kommit i fullständigt lugn, avputsas och vattnas
han. Sedan erhåller han en större portion
havrefoder och hö och lämnas i fred, stallet
låses, och stallpersonalen avlägsnar sig. På
eftermiddagen, i regel omkring klockan 4 eller
5, sker den egentliga rykten, som dock inte
bör ta för lång tid. Ofta ledas hästarna ute
en stund i samband med eftermiddagsskötseln.
Då denna är avslutad, utfodras det största
målet, och vatten ställes in för natten.

Kapplöpningshästen i träning är i allmänhet
ute 1—2 timmar om dagen. I regel torde 1
timmes vistelse i friska luften vara för litet,
men tyvärr anse sig i vårt land en del tränare
tvungna att inskränka träningspassen till denna
tidsrymd, därför att arbetstiden är kort och de
inte ha råd att hålla tillräckligt stor personal.

Det dagliga arbetet.

Träningsarbetet består huvudsakligen
av skritt och galopp. En del tränare anse
travarbete värdelöst som träning och
trava aldrig sina hästar under
träningstiden. I många länder omöjliggör dock
väglaget tidvis arbete i galopp, och då
måste det ersättas med långvarigt
travarbete. I Tyskland t. ex. kan man få se
träningshästarna trava halvtimmesvis i
sträck under vintern. I Sverige erbjuda
ofta isar på sjöar och vikar, i synnerhet

om de äro snötäckta, goda möjligheter
till galopparbete även vintertid. I det
normala dagliga arbetet ingår kanter
(->canter), långsammare galopp. Efter en
spatsertur i skritt och oftast något trav
låter tränaren sina hästar gå en kanter,
i början av träningsarbetet långsammare,
på en sträcka av omkring 1 000 m.
Sedermera ökas så småningom hastigheten
och distansen. I länder, där
träningsbanorna äro goda och hästarna hållbara,
bruka så gott som undantagslöst i det
vanliga dagsarbetet ingå två kantrar på
1 600—2 000 m.

Träningsgalopperna.

När konditionen genom kanterarbetet
förbättrats i erforderlig grad, ges den
första galoppen, d. v. s. arbete i
kapplöpningsfart eller ett tempo, som närmar
sig kapplöpningsfart.

Något allmängiltigt schema för
galopparbetet kan icke angivas. Det måste
såväl i fråga om distanser som tempo och
tidpunkter rättas efter hästens kondition,
egenskaper, den avsedda löpningens art
o. s. v.

En stor del av träningskonsten ligger just i
att ge lämpligt galopparbete. En framstående
tysk tränare har yttrat, att det är omöjligt att
skriva en bok om träning av
kapplöpningshästar, ty det går ej att uppställa allmänna
regler; varje löpningshäst fordrar sin egen metod.
Däremot kan man skildra hur en viss häst
tränats och därigenom ge ett begrepp om
metoderna.

Följande regler gälla dock. Endast
galopparbete, icke enbart kanterarbete,
bringar en häst i full kondition. Man når
icke målet genom att trötta ut
organismen med ihållande skarpt arbete, utan
träningskonsten består i att låta hästen
galoppera så mycket, att han aldrig blir
trött utan alltid känns kraftfull och
energisk och samtidigt går framåt i kondition.
Bestämmande för galopparbetet är bl. a.
hästens foderlust.

Försämras aptiten, betyder det, att arbetet
varit för skarpt och stegrats för hastigt. Om
hästen är olustig eller nervös, då han kommer
i närheten av träningsbanan, eller t. o. m. visar
sig ovillig att gå till sitt galopparbete, är det
i regel tecken på att han fått mera arbete, än
hans kondition för tillfället tål eller hans
konstitution förmår uthärda.

784 788

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free