- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
785-786

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapplöpningssport, av ryttmästare Frank Martin, professor Martin P:n Nilsson och redaktör Rune Carlsson - Modern kapplöpningssport - Träning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAPPLÖPNINGSSPORT

Konditionen bedömes säkrast genom
andningsverksamheten under och efter en
galopp. En häst, som ännu icke är i en
kondition, motsvarande det arbete, som begäres av
honom, tar, då han fått nog av galoppen, ett
djupt andetag, som ryttaren väl kan känna.
Detta bör vara signalen till att avbryta
galoppen. Likaledes bör galoppen avbrytas, om
ryttaren märker, att hästen uppenbart tröttnar,
även om tränaren skulle tänkt sig en längre
distans.

Innan hästen är i löpningskondition, »fit»,
flåsar han länge efter galopperna. Frustar han
däremot ut redan inom någon minut efter en
skarp galopp och återtar lugn andning, så visar
det, att han är mogen att löpa, naturligtvis
under förutsättning att galoppen verkligen gått
i löpningstempo och över lämplig distans. En
framstående tränare har uppställt regeln: Om
en häst visar sig andfådd efter sin galopp, skall
man öka arbetet utan hänsyn till hur hans
kondition ter sig för ögat. Äter han dåligt, bör
man däremot minska galopperna.

Galoppernas längd måste avpassas efter hästen.

Rörande galoppernas längd råda många
olika meningar. Vid tränandet av
tvååringar är det relativt enkelt att
bestämma distanserna vid arbetet, då
tvååringarna nästan alltid löpa på distanser
omkring 1000 m. Man börjar därför det
snabba arbetet på sträckor av 500—600 m
och utsträcker småningom distansen till
1 000 m.

Träningen av treåringar är den svåraste
uppgiften. Treårslöpningarnas distanser
växla mycket, och tränaren måste därför
snarast möjligt söka få klart för sig om
en treåring är stayer eller flyer, d. v. s.
om hans styrka är uthållighet eller
snabbhet, och var gränsen går för hans
prestationsförmåga. Stayer- och flyer
-egenskaper äro medfödda. Ingen
träningskonst kan av en flyer göra en stayer
och icke heller bibringa en verklig stayer
en flyers snabbhet. Att träna en flyer
eller en häst, som står endast 1 600 m, för
Derbyt är bortkastad möda och
skadligt för hästen.

I regel ges icke mer än en à två skarpa
galopper i veckan. Förr galopperade man
över mycket längre sträckor än nu.

De amerikanska tränare, som hade
uppseendeväckande framgångar i Europa i början av
århundradet, lärde, att korta galopper, ofta
upprepade, äro det bästa arbetet. I England
inträdde småningom en reaktion mot den ame-

Bild 17. Träningsarbete i kanter.

rikanska uppfattningen. En framstående
engelsk tränare, George Lambton, har sålunda
betonat, att ingen häst kan vinna långa
löpningar, om han icke erhållit motsvarande
arbete. Därmed är emellertid inte sagt, att
hästen för t. ex. en 3 000—4 000 m löpning
upprepade gånger skall galoppera över hela
distansen i full fart.

Erfarenheten har visat, att galopper i
full löpningsfart på längre distanser än
2 000—2 400 m icke förbättra konditionen
utan snarare försämra den. Efter en
löpning på längre distanser behöver hästen
lång tids ro för att ta igen sig, innan han
åter kommer upp till sin bästa
prestationsförmåga. Det finns exempel på att
hästar vunnit långa löpningar, på 3 000 m
eller däröver, utan att någonsin i arbetet
ha galopperat mer än 2 000 m. Vid
träning för den mest prövande distansen,
Derby-sträckan, 2 400 m, där oftast
krävas både stayerförmåga och speed, torde
i regel flera galopper på över 2 000 m
vara nödvändiga, åtminstone då det
gäller hingstar.

En känd och mycket högklassig tysk hingst,
»Ferro», gick under de sista tolv dagarna före
sitt Derby, där han segrade, två galopper i full
fart över 2 200 m och en, den sista, två dagar
före löpningen, över distansen 2 400 m.

Korta, snabba galopper, om så behövs
ofta upprepade, ha emellertid flera
fördelar. De äro mindre farliga för benen
än längre galopper, även i halv fart, ty
hästen hinner icke tröttna, under
förutsättning att han icke drives till det
yttersta, vilket aldrig bör ske under
träningsarbetet. Ryttaren bör alltid ha
känslan av att hästen ytterligare kan öka
något. I korta galopper hinna energien

786 788

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free