Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karusellridning, av docenten Heribert Seitz och fil. kand. Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARUSELLR1DN1NG
tävlingsgrenar. De vanligaste av dessa
voro ringränning, anfall mot huvuden
(turk-, neger- och Medusahuvuden samt
en s. k. Faquin, alla av papier-maché
eller trä) och anfall mot quintan (en
halvfigur av trä, försedd med svärd och
sköld samt svängbar kring mittaxeln).
De vid karusellridningen använda
vapnen voro lans, tyngre och lättare,
kastspjut (javelot eller javelin;
understundom treuddigt för Medusan), fluga
(närmast lik en kraftig pil med stor spets och
stjärt), värja, sabel och pistol.
Vid ringränning gällde det att
med lansspetsen uppfånga en ring, som
vanligen var upphängd mellan två pelare
eller också hängde ned från en galge.
Ringen var oftast omkring 5 cm i
diameter och kunde även vara indelad,
varvid högre poäng erhölls, ju närmare
mitten man träffat.
Vid anfall mot huvuden kunde
såväl lans som kastspjut, värja och s. k.
fluga samt pistol användas. Vid
användande av stickvapen gällde det att
antingen endast träffa huvudet eller att
uppfånga detsamma på spetsen och
bibehålla det där, tills vapnet byttes eller
huvudet föll av vid salut för domarna.
Vid anfall mot quintan, som
skedde med stickvapen, gällde det att
träffa inom en viss yta. Om så ej skedde,
svängde figuren hastigt och slog till
ryttaren i ryggen med svärdet, till stor
förnöjelse för motståndare och åskådare.
En annan gren var, att en ryttare
förföljde en annan, varvid han försökte att
med kulor av bränd lera (inneh.
blommor, sand e. d.) träffa denne, som
skyddade sig med en lätt sköld._
Tävlingen genomfördes man efter man,
och för varje moment gjordes
poängberäkning efter prestation. Ofta var
bestämt att varje ryttare fick rida banan
flera gånger.
Ridningen bedömdes särskilt. Vissa
spår med inlagda, ofta komplicerade
Volter måste strängt följas. Utförandet av
vapenföringen var i regel kombinerat
med galoppväxling. Galopp var
obligatorisk på hela banan. Högtidlig prisutdel-
811
Lanshuvud
^ ^ eller ring
Kasthuvud eller
pistolhuvud
Medusahuvud
Alltid värjhuvud,
stundom pistolhuvud
Alltid värjhuvud,
stundom pistolhuvud
Medusahuvud £
Kasthuvud ()
eller pistolhuvud Lanshuvud
eller ring
Bild 2. Pjäsernas uppställning å manegen vid
karusellridning. Starten skedde vid nedre
kortsidan, domarna (»Fält-Domrarna») voro
placerade vid högra långsidan. — Efter A.
Ehrengranat, »Ridskolan eller Ridläran» (1836).
ning avslutade karusellridningen, varvid
de ofta i form av smycken formade
priserna utdelades av den förnämsta eller
skönaste damen.
Historiskt kända karusellridningar.
Noggranna beskrivningar av
karusellridningar voro vanliga, dels emedan deltagarna
oftast voro furstliga eller andra högt uppsatta
personer, dels emedan karusellridningar endast
förekommo vid speciellt högtidliga tillfällen,
avsedda att minnas. Några olika typer må
nämnas.
Vid en italiensk karusellridning 1632
uppträdde var och en av de deltagande som
Herkules. Man red ett lopp mot 4 pjäser:
lansbrytning mot kentaur, spjutkastning mot hydra,
pistolskjutning mot lejon och värjhuggning
mot drake. I Frankrike hade karusellen sin
glanstid under Ludvig XIV:s regering. Då
anordnades bl. a. 1662 på Place Royale i Paris
inför mer än 15 000 åskådare den mest
glänsande karusell, som någonsin förekommit.1 De
olika kadriljerna anfördes av konungen själv
(i skepnad av »romarnas konung»), hans fält-
1 Skildrad i ett stort verk med text av C.
Perrault och illustrationer av I. Sylvestre, utg.
1670.
812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
