- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
861-862

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klappjakt, av överste Bertil Burén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KLAPPJAKT

I gamla tider benämndes jaktsättet i Sverige
skall, drevskall eller endast drevjakt, vilken
senare benämning alltjämt är vanlig vid sidan
av klappjakt. Ordet klappjakt har uppkommit
genom att drevkarlarna ofta klappade i
händerna eller — vilket numera är vanligare —
beväpnades med ett par träpinnar, som slogos
mot varandra under drevet.

Sedan fasanen och fältharen gjort sitt intåg
i den nordiska faunan och samtidigt rådjuret
utbrett sig uppåt landet och försvårat
stövar-jakten, ha klappjakterna blivit allt vanligare
och detta namn i allmänhet blivit använt för
mindre sådana jakter, medan ordet drev jakt
mera användes för de större älgdreven.
Samtidigt med att björnen och vargen ej längre gå
att jaga med skall, har detta ord försvunnit
ur den svenska jaktterminologien.

I Tyskland och stundom i Danmark hör man
benämningen Drückjagd, »tryckjakt». Namnet
har uppkommit genom att drevfolket rör sig
absolut tyst och mycket långsamt och
därigenom liksom »trycker» fram villebrådet mot
skyttarna. Anordningarna äro i övrigt
desamma som vid klappjakt.

Med drev- eller klappjakt jagas i de
nordiska länderna älg, hjort, rådjur, räv,
hare, tjäder-, orrtupp och fasan, någon
gång kanin. I England och Skottland och
flerstädes på Europas kontinent jagas
även ofta en hel del annat fågelvilt med
klapp, t. ex. moripa, rapphöns och vaktel.

Hur en klappjakt organiseras.

All klappjakt kräver av ledaren
noggrann kännedom om terrängen och det
vildas vanor (särskilt hårviltets växlar
inom det område, som skall avjagas).
Terrängen skall lämpa sig för klappjakt,
d. v. s. jaktområdet skall ha en för det
viltslag det gäller lämplig storlek och
kunna avgränsas av något så när öppna
sträckor, där skyttarna kunna placeras
så, att terrängen mellan dem kan bevakas.

Noggranna förberedelser äro
nödvändiga även för den enklaste klappjakt.
Drevfolk skall anskaffas, ledare för
drevfolket instrueras, helst med karta,
skyttarnas platser bestämmas o. s. v.

Vid skyttarnas placering måste ofta
personliga hänsyn tagas, så att t. ex. hedersgäster
eller äldre jägare erhålla bättre platser än
yngre skyttar. Någon gång bestämmas
platserna efter skjutskickligheten sålunda, att
mera erfarna jägare ställas, där översikten är
dålig och fordrar snabb skjutning. Stundom
bestämmas platserna efter lottdragning.

Ofta gör sig jaktledaren besväret att över
varje drev rita upp en skiss eller karta, som

sammanfogas i ett litet häfte och vid samlingen
till jakten överlämnas till varje skytt.

Även om sådana skisser utdelas, måste
jaktledaren före jakten samla alla skyttarna och
delgiva dem bestämmelserna för dagen.

Vid högvilt jakt, då alltså endast kulgevär
användas, bör varje skytt anvisas de
riktningar, i vilka skott få avges. Stundom låter
man med pilar eller medelst målning på
träden utmärka farliga riktningar. Ävenledes
måste tidpunkt (signal) fastställas, då skott ej
längre få avges inåt drevet. Oftast inträder
denna tidpunkt vid drevfolkets sista halt, den
s. k. boghalten. I fullständigt jämn terräng
bestämmes ofta, att inga kulskott få skjutas,
förrän djuret passerat skyttelinjen, som i
sådant fall brukar vara fullständigt rak.

Vad jägaren måste iakttaga.

Den som mottar anmodan att deltaga i
klappjakt måste vara medveten om att
han påtar sig ett visst ansvar gentemot
jaktkamraterna. Ett jägarmässigt
hanterande av geväret är sålunda en oavvislig
fordran.

Skytten får sålunda icke ladda geväret,
förrän han intagit sin plats, och icke avge skott,
som kunna innebära risker för grannarna.
Därvid bör den rikoschettrisk, som alltid
föreligger på frusen mark, observeras. Han skall
vidare efter varje drev uttaga patronerna och
mellan dreven samt i övrigt under
förflyttningar i sällskap bära geväret så, att
mynningen ej pekar mot andra personer.
Hagel-gevär bäras helst öppnade.

Den plats skytten av ledaren anvisas får han
under inga omständigheter lämna, förrän
drevet är slut. Hans första åtgärd på »passet» blir
att se efter var grannarna stå, vanligen hinner
han uppsöka dem eller medelst tecken
signalera sin plats. Är särskilt skydd uppbyggt, är
han skyldig stå bakom detta. Efter drevets slut
väntar skytten, tills någon drevkarl kommer
fram och ser till att eventuellt nedlagt vilt
blir omhändertaget. Anmälan angående
skad-skjutet vilt göres omedelbart efter drevets slut
till ledaren, som alltid bör ha lämpliga hundar
till hands.

Speciella regler.

Utöver dessa allmänna anvisningar
kunna klappjakterna behöva särskilda
förberedelser och iakttaganden för olika
slag av vilt.

Det är stundom svårt att driva fram älg,
hjort och rådjur, om vinden ligger från
skyttelinjen in mot drevet. En omkastning av planen
medför emellertid i regel ännu större
olägenheter, varför man oftast icke kan ta hänsyn
till vinden.

Såväl hjort som rådjur äro svåra att få fram,
om klapparna bullra för mycket. Ha dessa

861

862

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free