- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
887-888

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kombinerad tävlan på skidor, av redaktör Sven Lindhagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOM B. TÄVLAN PA SKIDOR

Kungapokalerna i Holmenkollen och i
Hoved-landsrennet utdelades dock ännu 1940 i
kombinerade tävlingen.

Kombinerad tävlan har senare upptagits
i de flesta länder, där skidsport
förekommer, men ingenstädes blivit lika populär
som i Norge.

I Alpländerna, främst i Schweiz, förekommer
även en »fyrkombination», bestående av
terränglöpning, störtlopp, slalom och
backhoppning, och i Österrike förekom till 1938 på
mästerskapsprogrammet en liknande tävling, en
»trekombination», terränglöpning, utförsåkning
och backhoppning.

En annan form av kombinerad tävlan är den
s. k. alpina kombinationen (störtlopp och
slalom), som bl. a. förekommer vid VM
(^-Utförsåkning på skidor).

Hur en kombinerad tävlan tillgår.

Tävlingsreglerna äro desamma som
gälla för ->längdlöpning på skidor och
-^-backhoppning. Den, som ej står i något
hopp, uteslutes dock ur tävlingen.

Terränglöpningen, som vid tävlingar för
seniorer så gott som alltid går på 15—18 km
distans, äger rum som tävlingens första
moment, backhoppningen som andra, vanligen
följande dag.

Den, som ej fullföljt terränglöpningen eller
som överskridit maximitiden (— segrarens tid
med tillägg av 50% av denna), får ej starta i
backhoppningen.

Ofta arrangeras backmomentet i en backe av
medelstorlek och ej i den ordinarie
tävlingsbacken. Tämligen vanligt är att löparna få
hoppa med avkortat anlopp.

I några länder ha på senare år (i Sverige
sedan 1939) varje deltagare fått göra tre hopp,
varav de två bästa räknas.

Poängberäkning.

Segraren i längdlöpning erhåller 20 poäng,
övriga deltagare få i förhållande till sin tid
lägre poäng enligt den av Internationella
Skid-förbundet godkända poängtabellen.

Till 1926 var poängavdraget fixerat till V2 p.
för förlorad minut, oavsett banans längd och
segrartiden.

I backhoppningen får varje deltagare sin
medelpoäng per hopp (alltså högst 20).
Slutresultatet erhålles genom att addera poängsumman
i längdlöpningen och medelpoängsumman i
backen.

Kombinerad tävlan — en norsk specialitet.

Norge har dominerat i denna
tävlingsform och har vunnit alla stortävlingar,
där landet varit representerat, till 1939,
då G. Berauer, Tyskland, vann VM före
G. A. Sellin, Sverige. Norge har t. o. m.

1940 aldrig förlorat den kombinerade
tävlingen i Holmenkollen.

Medan så gott som alla norska
skidlöpare, åtminstone tidtals, tränat för
kombinerade tävlingar, är antalet specialister
utanför Norge obetydligt och den
kombinerade tävlingen vanligen en »bisyssla»
för backhoppare, som äro någorlunda goda
terränglöpare.

Världens främsta kombinerade åkare ha varit
norrmännen Lauritz Bergendahl, som samtidigt
var världens bäste terränglöpare och en av
dess främsta backhoppare, O. Aasen, T. Haug,
J. Gröttumsbraaten,. H. ökern, H. Vinjarengen,
O. Hagen, O. Hoffsbakken och E. Kvanlid samt
tysken G. Berauer (som t. o. m. 1938 tävlade
för Tjeckoslovakien). Även svenskarna J.
West-bergh, G. A. Sellin, H. Hedjerson och S.
Selånger ha tillhört världseliten.

Även Finland har sedan 1920-talets mitt haft
många goda kombinerade åkare, främst E. och
T. Järvinen, P. Nuotio, L. Valonen, A. Valkama,
T. Murarna och P. Salonen.

Under åren 1910—20 dominerades de svenska
tävlingarna av E. Olsson samt O. och G.
Tandberg, Djurgårdens IF, men dessa lyckades ej
nå samma klass som de bästa norrmännen.
Sedan slutet av 1930-talet har Svenska
Skidför-bundet försökt att höja intresset för
kombinerade tävlingar, vilket även haft till följd en
väsentligt höjd nivå. Intresset i Norge har
däremot på senare år minskat betydligt.

Olympiska Spel.

1924 i Chamonix.

30 startande från 9 nationer: 1) T. Haug, No,
453,744 p.; 2) T. Strömstad, No, 437,256 ; 3) J.
Gröttumsbraaten, No, 428,696 ; 4) H. ökern, No,
414,240; 5) A. H. Nilsson, Sv, 337,560 ; 6) G. Adolf,
Tjeck, 329,280. — 8) M. Jacobson.

1928 i S:t Moritz.

35 startande från 13 nationer: 1) J.
Gröttumsbraaten, No, 428,040 p.; 2) H. Vinjarengen, No,
367,248; 3) J. Snersrud, No, 360,504; 4) P. Nuotio,
Fi, 358,248; 5) E. Järvinen, Fi, 355,440 ; 6) S.
Eriksson (Selånger), Sv, 350,232.

1932 i Lake Placid.

33 start, från 10 nationer: 1) J.
Gröttumsbraaten, No, 446,o p.; 2) O. Stenen, No, 436,ob; 3) H.
Vinjarengen, No, 434,6; 4) S. Kolterud, No, 418,7;
5) S. Eriksson (Selånger), Sv, 402,3; 6) A.
Barton, Tjeck, 397,1. — 28) H. Schön.

1936 i Garmisch-Partenkirchen.

51 startande från 16 nationer: 1) O. Hagen,
No, 430,3 p.; 2) O. Hoffsbakken, No, 419,8; 3) S.
Brodahl, No, 408,1; 4) L. Valonen, Fi, 401,2; 5)
F. Simunek, Tjeck, 394,3; 6) B. österklöft, No,
393,8. — 11) J. Westman; 40) Holger Lundgren.
H. Hedjerson utgick.

8S7

888

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free