- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 4. Hockey-Lahtinen /
921-922

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konståkning på skridsko, av grosshandlare Ulrich Salchow, leg. läkaren Theodor Julén och ingenjör Erik Carlén - Konståkningens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONSTÅKNING PÄ SKRIDSKO

ingen ortodox anhängare av den engelska
skolan in att visa sig på skridskobanan klädd på
annat sätt.

En mycket populär form av konståkning i
England var s. k. combined skating,
gruppåkning. Denna tillgick så, att tre eller flera
åkare från ett på isen utlagt märke, ofta en
apelsin, samtidigt och symmetriskt åkte sina
figurer, mestadels på kommando av en bland
deltagarna (bild 6).

Wienskolan.

År 1865 hade Jackson Haines gjort
uppvisningar i Wien och därvid väckt ett
enormt intresse för konståkning. Wiens
konståkare blevo hans lärjungar, och
genom ett av D. Diamantidi, C. v. Korper
och M. Wirth 1881 utgivet verk, »Spuren
auf dem Eise», sattes konståkningen i
system. Så småningom utvecklades den
s. k. Wienskolan, som lade största vikten
på ett elegant framförande och därför
framför allt kom att inrikta sig på den
fria åkningen.

Av största betydelse för konståkningens
utveckling i Wien blev den 1867 grundade

Wiener Eislaufverein och den 1871 i Hernals
i Wien anlagda skridskobanan
Engelmann-arena, som 1909 försågs med frysanläggning.
Tävlingar började anordnas, och en rad
skickliga konståkare framträdde, bl. a. flera
medlemmar av familjen Engelmann, G. Fuchs, G. Hügel,
F. Kachler, M. Bohatsch, E. Herz, W. Böckl, K.
Schäfer och F. Kaspar samt bland damerna
H. Szabo-Plank-Jaross och F. Burger.

Ett uppsving från 1890-talet.

Reglerna för och bedömningen av
konståkning varierade länge avsevärt, och
denna brist avhjälptes först med
stiftandet av Internationale Eislaufvereinigung
1893 (->-Skridskoförbund), som började
anordna EM och VM (se Tävlingsstatistik,
sp. 937). Det var i stort sett
Wienskolans system, som lades till grund för de
nya reglerna, vid vilkas tillkomst den
ungerske konståkaren T. v. Földvary
spelat en viktig roll.

År 1895 öppnades det första ispalatset,
Princes Club i London, och under tiden
kring sekelskiftet tillkommo flera andra
konstfrusna banor inom- och utomhus.
Det stora uppsvinget kom emellertid först
efter 1914—18, då man i många länder
uppförde ispalats och anlade konstfrusna
utebanor.

921

Bild 3. Jackson Haines — den moderna
konståkningens skapare.

Är 1938 hade Tyskland 32 konstfrusna banor,
England 21, Frankrike 5, Belgien och Österrike
vartdera 4, Italien 3, Holland 2, Polen, Spanien
och Sverige vartdera 1. Sveriges enda
konstfrusna bana numera
(1941) är den på
Stadion i Stockholm, som
anlades 1939. I
Nordamerika uppgick
antalet 1938 till ett
hundratal. Även i Sydamerika,
Sydafrika och Japan
finnas banor.

De konstfrusna
banorna skapade
möjligheter att bedriva
konståkning även i
länder, där klimatet
tidigare lagt hinder
i vägen för denna
sport.

Österrike och de
nordiska länderna fingo
hård konkurrens av
England, Tyskland och
Ungern men även andra
länder, bl. a.
Frankrike, ha frambragt
enstaka stjärnor. Rysslands

Bild 4. Den engelska
stilen.

918

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 21:30:37 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sportlex/4/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free